Hund i sängen..

I fredags kväll började jag klia överallt. Jag trodde jag skulle bli galen. En dusch gjorde susen. Men lördag morgon vaknade jag och det vart ännu värre. Hittade då lite överallt små röda prickar. Ch var stark överens med min far att det troligen var myggbett. Enveten som jag är, så gav jag mig inte. Det kunde inte vara myggbett! Vi är ju inne i Oktober?! Ja, jo, klart det kan finnas kvar någon stackare som lever på hoppet.

Söndag likadant, jag kliade, hittade fler och fler prickar. Men det var först igår, måndag, som Ch faktiskt fick svälja sin stolthet och erkänna att det inte var myggbett då han också fått samma problem.

Överläggningen slutade med byte av påslakan, dusch av alla tre familjemedlemmar. Tanken som slog oss är gräset. Basli sprang ju och lekte både på stranden i tången, men sen även på åkern i högt gräs. Inte för att jag oroar mig så mycket för något allvarligt, men risken finns ju att han plockade med sig något in till sängen eftersom både jag och Ch såg ut som små prickekorvar igår.. ;)

En nackdel med att ha hunden i sängen kanske.. Men det går inte låta bli. Så sjukt mysigt! Speciellt på morgonen när man känner honom sträcka på sig under täcket när klockan ringer. Vissa dagar kryper han upp och myser en stund innan jag måste dra mig upp. Andra dagar bäddar han in sig med mina fötter och gör det riktigt svårt för mig att kliva upp.

Så Basli surade igår. Han fick inte ligga och gosa med sin filt. För den skall också tvättas!

Idag, tisdag, ska jag äntligen på massage igen. Ryggen har allvarligt talat hållt på att ta kolen på mig. Slutade ju ta de där värktabletterna en period. Massagen släppte mycket av spänningarna och det gjorde verkligen nytta. Nu däremot, så är den där träpinnen tillbaka i ryggen. Enkelt förklarat, det känns som om man opererat in något stelt, exempelvis en träkäpp, till ryggrad, som gör att det spänner, värker, i ryggen. BLÄ! Så längtar efter massörskans magiska händer. Speciellt en del av massagen, där hon trycker på båda sidorna av ryggraden med fingrarna och drar längs ryggen. Något hände då! Precis som om musklerna gav upp för en stund och slappnade av. Underbar känsla.

På tal om annat. Killar är hopplösa! Av någon anledning tyckte Ch att de vore skoj att "bråka" med Johan på morgonen. Sällan är Johans bil kvar på parkeringen när vi ska åka. (ja, han börjar till och med tidigare än vad vi gör!) Så, i all hast ställer han upp alla vindrutetorkare och springer i "asgarv" till vår bil. Då ser vi att det släcks i Johans lägenhet och precis när vi kör iväg så kliver han ut genom dörren. På vägen till jobbet hinner Johan i kapp oss. Ett trött leende möter oss vid rödljuset. Räknar med hämnd.. Förstår la de roliga. Men samtidigt, inte ens jag som har bra morgonhumör skulle bli speciellt glad om någon gjorde så emot mig. Så all ära till Johan som inte ringde och skällde ut Ch! ;)

Dags för jobb! Lite nostalgi musik så kanske man vaknar till liv idag med.