AG3 - en riktig fotograf

Jag samlade och samlade energi. 

Tillräckligt sparsam för att kunna gå 

på min vän Anders vernissage i Kinna igår. 

En helt vanlig torsdag men med så mycket vackert 

att titta på så det var svårt att bestämma 

sig för vart blicken skulle landa.

I en härlig lokal på Mors Kerstinsväg i Kinna samlades olika personligheter för att önska marks bästa fotograf lycka till, och i mina ögon är han den bäste med anledning till att han ser det som ingen annan ser. Han hittar det vackra i precis allt. En person? En mörk skog? Ett vattenfall? Du kan lita på att resultatet alltid blir, ja, det bästa. :-)



Med mig hade jag min mamma, som jag skulle kunna påstå är en av Anders största fán. Vi var såklart först på plats, vad annars? Någon måste vara det också liksom. ;-) Vi fann Anders sittande på huk för att tända marschaller, vilka han lyckades bränna sig på, dagen till ära.

Ett glas cider och vi började vår rundvandring. Från golv till tak fanns det bilder, på sätt och vis i alla fall. Stora som små. Alla lika unika. Min kära lilla mor förälskade sig i ett foto på den väg som leder upp till Hyltenäs kulle, i rött, ett väldigt rött foto. -->



Trapporna ledde oss uppåt, trappsteg för trappsteg och mamma var noga med att se till att jag inte föll omkull. En hiss kanske? Eller åtminstone en rulltrappa kunde jag önskat mig? Nej, skojar bara. Trapporna är en del av lokalens charm. För charm har den verkligen. Jag hade faktiskt gärna flyttat in... Tror dock inte Anders hade gillat den idén, vem vill ha en zombie gåendes där när han utför sitt jobb. Åter till ämnet kanske?

Skulle du våga säga upp dig från ditt jobb och våga ta steget att satsa på din dröm? Det är precis vad Anders gjorde. Som hans vän följde hans väg redan när han började fota med telefonen, han utvecklade sin "hobby" och skaffade sig en riktig kamera och där började allt. Han sa upp sig från jobbet och satsade på sin passion och när man ser in i hans ögon så ser man ingen ånger, inte en sekund.. Det kanske inte var en självklarhet när han stod där första gången med kameran i handen men nu är det de till hundra procent. Heltid.

Fotografi ligger nog lite i släkten Gustafson. Det går inte att undvika att nämna Mari, denna vackra underbara människa som idag svävar bland molnen..  Anders syster vilken jag fann för några år sen via kort som länkats på hans facebook sida. Jag tog kontakt med henne för att jag ville ha kort på oss tre, mig, Christopher och Basli. Jag mötte henne och Jerry en kylig höstdag ute på Bockarby. En spökstad av dess like. Där och då älskade jag henne, och Jerry. Att Mari sedan skulle fotografera vår bröllop, var en självklarhet, och hon trotsade sin situation och gav oss de mest fantastiska kort som kommer ge oss glädje resten av livet. Idag vandrar tyvärr Mari på högre marker och vakar oss, speciellt sin bror är jag säker på. Vila i frid och tack för allt du gav mig under den korta tid vi lärde känna varandra.

Redan första dagen fick Anders bokningar när han öppnat upp sin studio. Han förevigar leenden, och skapar minnen för både vänner och nya bekanta. Han står, ligger, sitter på knä, hur som helst gör han allt för att få otroliga bilder. Men det är sån jag alltid sett honom, som en person som ger allt och lite till. Man kan inte missa hur han älskar de, att fotografera alltså. Det är hans melodi, även om han nu lagt gitarren lite på hyllan. ;-)

Studion hittar man som sagt på Mors Kerstins väg 22. Man kör ner för backen och där backen tar slut börjar ett hus vilket det finns en något osynlig dörr på sidan. Kör alltså inte upp för backen eller över bron. Den stora gamla byggnaden? Ja! Där är det! :-)

"All I known, all I felt was leading to this"

Vilket innebär att allt man gjort hittills 

har fört en till där man är just nu och.. 

"You are what you create". 

Det är inte svårare än så egentligen.. 

Man måste våga chansa för att vinna.

Redan idag har Anders hunnit samarbeta/gjort jobb för bland annat: Marks kommun, Kaleido Reklam, Två skyttlar, Shop around  the corner, Danskompaniet men framförallt något som bör nämnas är fotografierna som pryder Dan Reeds nya skiva. En idol till ovanstående fotograf, som fick äran att dela med sig av sina foton på hans skivfodral. Den känslan måste vara otrolig!!

Jag skulle säkert kunna fortsätta skriva men tyvärr vill kroppen, mer specifikt fingrarna inte delta något vidare så får avsluta med att säga att jag är stolt över min vän. En person som verkligen vågade satsa. Grattis och lycka till igen Anders. <---- Trycker du på namnet så hamnar du på hans hemsida. ;-)

Rekommenderar starkt att besöka studion och låta Anders sköta sin magi och ge dig minnesvärda bilder. Det är värt det, jag lovar! För mig var det värt att besöka honom igår trots att jag ligger nerbäddad i soffan idag och kroppen inte vill vara vän med mig. Trots trapporna så kommer jag besöka honom igen ;-) och då för att hamna framför kameran (vilket jag vanligtvis avskyr!). Men jag vet att han kommer att få mig att känna mig som den jag är på insidan fast på utsidan istället, och detta trots hatet emot några extra kilon och ringarna under ögonen.. Jag litar på Anders, gör du det med! :-)

Ps. Jag har fått tillåtelse att låna lite kort av herr Gustafson. :-)