Idag är det en tung dag. Christopher fick ett samtal när vi satt i bilen på väg till jobbet. Ett samtal som visst väntat oss, och var beredda på att han skulle få vilken dag som helst nu.
Idag kom det, hans älskade farmor hade somnat in. Efter sjukdom, och en lång kamp, har hon fått vila. Nu lider hon inte längre, trots det är sorgen stor och tung för Christopher och hans familj. Förlusten av en mamma, farmor (och svärmor) är förstås lika jobbig även om det var hennes tur att få vila i lugn och ro, möta sin man på andra sidan och slippa smärtor.
Man får alltid en tankeställare när döden knackar på dörren. Livet är skört. Vi vet egentligen inte när det är våran tur och man bör leva varje dag till fullo. Man ska inte behöva se tillbaka på livet och ångra val man gjort, speciellt inte val där man lät bli att göra något man verkligen velat.
Vila i ro, vila i frid farmor Backlund. Du kommer vara väldigt saknad, det vet jag.
En blogg om livet som kroniskt sjuk. Inlägg med glimten i ögat blandas med ren information om diagnoserna ME/CFS & fibromyalgi. - Och vem är skribenten? Mimmi. Född på 80-talet. Gift med min drömprins Ch och tillsammans har vi hjältehunden Basil Mouse (Basli). I januari 2013 fick jag diagnoserna ovan på Gottfries kliniken. I maj 2015 fick vi besked om att jag är multi-intolerant. Helt enkelt, en blogg om sjukdom, lycka och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar