Bakslag.

Bakslag till tusen. Sömn? Knappast. Sprungit mellan toaletten, köket och sängen hela natten. Legat med huvudet i toalettstolen. Yrat runt i lägenheten och mått riktigt pytonorm. Blä. När klockan slog 4.10 i morse så kändes det inte ens som någon idé att blunda. Upp och hoppa. Rise and shine!

På stappliga ben gjorde jag mig iordning. Det är ju fredag. Några timmar måste jag orka. Så får jag flexa ut efter lunch. Jag som verkligen trodde det värsta var över?! Vad hände? Skulle vilja påstå att jag vart ganska lugn igår, men samtidigt väldigt nervös inför ett visst möte. Trött var jag redan igår av någon underlig anledning. Med andra ord så talade faktorerna emot mig redan igår..

För att tänka på annat så funderade jag över tapeter till sovrummet. Köket har jag inte så mycket mer jag kan lägga min näsa i blöt. Bara att invänta golv-valet.. Vår lilla kaklare kände en kille som var grymt duktig på att tapetsera och eftersom jag inte vill lägga över detta bekymmer på någon närstående så kanske det var en bra utväg. Funderar faktiskt på att även lämna över målningen till någon mer erfaren. Jag börjar bli lite less på att fixa och dona när det inte går som jag vill ifrån början. Golven, ja, det får väl bli ett projekt för mig och Ch, med hjälp av min far och svärfar. Först blir det vårt jobb att riva upp golvet i hallen.. Sen sovrummet, till sist vardagsrummet (som tyvärr är det största projektet, med tanke på möblerna..).

Jag planerar ju en "mjukt" sovrum. Med jordnära färger. Randigt gärna. Får la se när de blir av.

Nu gäller det att kämpa på. Åtminstone fram till lunch. Och helst lite mer..

Åååh! Turkost!

Min favoritplats.

Ett underbart vattenfall som bara får mig att bli så lugn. Glömma allt. Eller lösa alla världens problem. Vilket som. När jag sitter där. Högst upp i vattenfallet, på en sten och vattnet rinner omkring mig. Då kan ingen skada mig. Ingen kan ens röra mig i det ögonblicket.

Så fort jag fick körkort så vart det dit jag åkte när "världen rasade". Trots regn, trots kallt väder. Jag älskade varenda sekund jag fick med det brusande vattnet som forsade galet snabbt ner för "stupet". Kunde inte ens höra min egna tankar vissa gånger. Det verkligen dånade.

Platsen var en hemlighet. Någonstans där ingen kunde hitta mig. Täckningen på telefonen vart sämst. Helt enkelt. Jag kunde sitta där i timmar utan att bli störd...

Jag tror det är något speciellt med vatten för min del. Även när jag bodde i Åkersberga ett tag så fann jag en plats med vatten där jag kunde bara lyssna på dess sövande ljud. Dock har jag egentligen inte hittat något ställe här i Borås. Men jag älskar promenaden ut med Viskan som jag tar med Basli då och då. En "gångväg" som går utmed Viskan hela vägen. Måste bara hitta ett vattenfall någonstans så är jag nöjd. Åtminstone ett ställe där man kan höra vattnet pårla!

Gumbofallet kommer följa med igenom hela livet..

Nostalgisk onsdagsmorgon..

När klockan ringde tjugo över 4 i morse ville jag inte alls vara med. Normala fall hoppar jag glatt ur sängen och sätter igång med dagens bestyr. Men idag drog jag Basli intill mig, tryckte på snooze och blundade. Detta sker max en gång om året. Men 10 minuter senare flög jag upp ur sängen och tog tag i denna dagen också.

Basli tittade surt på mig när jag satte mig i soffan för att varva ner några minuter innan bilen skulle köra mig till jobbet. Han kröp upp och la sig i mitt knä. Skakade och tyckte att jag inte alls skulle tvinga iväg honom någonstans. Som sagt, han var nog den enda som verkligen älskade när jag vart hemma och var sjuk. Mattes lilla bebis. <3

Sen hamnade jag på jobbet, försökte hitta lite "glad och uppiggande" musik. Slutade med att jag satt dubbelvikt på stolen och bröt ihop. Några gamla Absolute Kidz skivor gav mig ett sammanbrott. Låtar som man inte hört sen mellanstadiediscot, eller ännu längre tillbaka känns det som.. Crazy Frog? Miss California? Hon kommer med solsken? Kom och ta mig? Musik kan verkligen föra med sig minnen av alla dess slag.

Så tack vare Spotify sitter jag nu med 80-90 och tidiga 2000-talet i högtalarna på jobbet och ler. Skakar då och då på huvudet. Men ett härligt satt att vakna kan jag nog tycka.

Gårdagen avslutades med ett besök ifrån min charmiga och härliga kollega Anna. Många skratt. En del konstaterande. Religion, knasiga grannar och allt där till. Till te och mackor. Trots trötthet hade jag kunnat sitta upp några timmar till för att bara få skratta. Det va ett underbart avslut på en rörig dag!

Idag är dagen "D". Med andra ord kommer hantverkaren idag och börjar med köket. Först skall allt rivas och de är väl planen för eftermiddagen. Nästan så jag vill delta. Hade varit så sjukt kul. Enormt trött på det där förbannade köket, så lite ilska, vill säga, styrka, kan jag nog gott och väl uppbringa. Men överlämnar arbetet åt någon lite mer kunnig. Annars kanske vi slutar upp inne hos grannen. Mindra uppskattat har jag en känsla av.

Så under dagen skall jag leta rätt på fastighetsbeteckning, orginisationsnummer och så vidare. Här skall ROT-avdraget utnyttjas. Nästa projekt är ju badrummet och det får helt enkelt vänta tills nästa år. Nästa deklaration! Men badrummet skall allt få känna av släggan det med. Ursch.. Kan man inte renovera så skall man inte renovera. Punkt slut!

Och eftersom Baslis kläder ifrån de nya kollektionerna är försenade ifrån USA så beställde jag idag en badrock till min frusna lilla kille. Har ju varit på "g" ganska länge. Bara några klick bort. Men nu är det sagt och gjort. En beige söt liten badrock med texten "Best Buddie" på. Sött.

Dags att fortsätta dagens bestyr.

Sådär ja..

Blä. Yrseln är tillbaka. Envisa lilla Mimmi. Rekommendationen var att ta de lugnt. Inte stressa eller överanstränga sig. Stressad på jobbet. Fann ingen ro till att äta lunch. yrsel, illamåendet började bråka. Borde fattat hinten. Ändå sprang jag glatt på i höga klackar till Studio Aim på Kungsleden för att få ordning på luggen. Passade i samma veva på att boka färg och klipp. En överkomlig summa, 1020 kr när man är trött på att färga det själv och inte får ordning på håret till slut ändå. Det får vara värt det. :)

Idag kom "halva" lönen in. Med andra ord slut lönen ifrån bemanningsföretaget. Sen om två dagar kommer resten. :) betala av små krediter blir mitt beslut denna månad.

Idag.. har varit. Jag vet inte. Började bra. Krånglade till sig vid lunch och slutade i katastrof. Dåligt självförtroende och insikt i att jag gör kanske inte alltid uppfattas så som jag vill att de ska uppfattas.

Tråkiga saker har hänt runt omkring mig hela dagen. Folk jag tycker om har råkat ut för jobbiga ting som jag inte rår över. Gillar inte att se på..

Men, inget som inte en varm dusch kan lösa med mjukiskläder som efterrätt.

Arg/sur/bitter. Välj ord själv. Tror mest att det är besvikelse över att jag trodde jag vart "helt" frisk.

Läskigt.

Konstigt nog känner man sig lite gammal när man sitter och läser sin egna blogg sen några år tillbaka. Saker och ting ser så väldigt annorlunda ut idag. Är det jag eller världen som förändrats?! Troligen båda delarna, men främst jag. Inte mycket som är sig likt..  Lite läskigt på något vis. 2008-2009 känns inte som en evighet sen, men när jag läser mina egna skrivna ord så känns det som om någon helt annan skrivit det..!!

En rörig, ledsen, orolig liten flicka som flängde runt som en galning. Kunde aldrig placera båda fötterna på jorden, utan var i stort behov av att ha människor omkring mig som kunde lyfta upp mig. Som kunde bära mig när det var tungt, som kunde hålla nere mig så jag inte flög iväg när jag helt plötsligt fick ett av mina extrema fall av lycka. Att bara va?! Knappast. Antingen var det alldeles perfekt och lite till, eller så ville jag inget mer alls. Balans i livet?! Det fanns inte. Antingen var det toppar eller dalar. På senare år började det funderas över manodepressiv, eller liknande sjukdomar, som tack och lov idag är slaget ur håven.

Mitt största problem är nog att låta saker bara va. Jag behöver alltid göra allt så mycket bättre. Försöka va bäst på saker jag aldrig gjort tidigare. Kräva av mig själv att alltid, och då menar jag alltid göra det rätta, eller bästa. Till slut blir allt bara väldigt fel. Jag kan nog knappast vara på flera ställen samtidigt. Kan knappast orka hur mycket som helst. Ibland måste man nog stanna upp och fråga sig om det är värt det?!

Som en klok person en gång sa till mig.. "Ibland måste man stanna upp för att minnas vart man är på väg!"

Karma, ödet.. Vad det än är, högre makter, troligen inte gud, men man vet ju aldrig. Men jag mår bra. Jag börjar acceptera, respektera och förstå. Jag raderar sakta men säkert dåtid, sådant som jag verkligen inte har behov av idag. Sådant som bara gör nutiden desto jobbigare.

Jag är lycklig. Jag mår bra. Jag vill inte va någon annanstans i mitt liv än just här. Jag vill leva med min fästman, min älskade hund, mina underbara vänner, min familj, mina älskade syskonbarn, gudbarn och så vidare. Jag mår bra när min omgivning mår bra. Jag vill inget hellre än att se folk le, personer jag älskar. Jag vill inget hellre än att det ska dela min lycka.

Så, jag är här..

Lugna gatan.

Helt slut. Varit en lugn men händelserik helg.. Ch och jag har mestadels bara njutit av varandras sällskap. Pratat om livet, myst framför tv:n och sovit. Eller ja, han har sovit och jag har spenderat en hel del tid med att mysa med Basli. Sömnen bråkar med mig som bara den.. En sån där period igen!

Planen var att kalelsättaren skulle komma tisdag eftermiddag men han ringde och undrade om onsdag skulle funka. För mig spelar dag ingen roll. Lyckan lever sig kvar bara jag får upp mitt älskade kakel. :)

Så, sängen. Nya lakan. Helt vita lakan. En liten löjlig dröm/önskan jag haft ett tag. Nu ska jag bädda ner mig och njuta. God natt!

Det går bra nu..

Som planerat dök kakelsättaren upp. Mimmi sken som en sol. Bubblade i hela kroppen. Vad skulle killen säga om vårt "misshandlade" kök?

Lättnad. Lycka. Enorm glädje. Tisdag eftermiddag kommer han tillbaka och då ska jag få mitt kakel. Mitt älskade turkosa kakel. Det gjorde saken än lättare när han var en riktig hundmänniska och Basli bara skällde lite grann för att snabbt bestämma sig för att tycka om främlingen.

Tyvärr har det ju blivit lite så sen jag skaffade min bebis. Jag fastnar för människor som Basli tycker om. Man skulle väl kunna säga att jag går på hans omdöme. Knasigt..

Torsdag är kaklingen förmodligen klar. Sen gäller det att välja golv. Lister och så vidare..

Känslan av lättnad, känslan av att allt kommer bli otroligt bra i slutändan. Lovely!

Tio i tre..

Tio i tre vaknade jag. Illamående. Fruktansvärt yr.. Upp ur sängen, drack en massa vatten. Huvudet i toaletten och sen ner under täcket igen. Att somna om var tydligen bara ett önskemål och inget som tänkte ske. En timme senare har jag nu läst Aftonbladet, en massa bloggar och letat efter golv och golvlister på mobilen. Jäjj! Äntligen helg. Normala människor sover, men ligger för tillfället i soffan. Funderar på att slänga på en film i hopp om att jag somnar då.

Lägenheten är iskall. Avfuktaren har de ju som sagt satt ut igenom fönstret så köksfönstret står öppet och kan inte stängas.

Astman och jag vill absolut inte vara kompisar heller för den delen. Luften är alldeles för torr inne. Inget bra för min andning..

Två minnesvärda dagar med kollegorna ute i Hindås. Min första konferens och upplevelsen vart väldigt bra. Helt slut i alla fall. Brukar vara ett bra tecken tror jag..

Nu ska jag sätta igång min älskade fusk öppen brasan och bli lite varm. God natt!

Tänker..

Funderar kring bilen.. 307:an alltså. Bilsäljaren ringde idag. Med en ny "deal". Kanske inte något jätte bra erbjudande direkt. Men samtidigt svårt att låta bli att tänka över de.

Tanken på skadan i lacken på motorhuven gör att jag tvekar. Att betala så mycket pengar för vår första riktiga gemensamma bil och redan innan veta att det är en märkbar skada på den. Känns sådär..

Lite roligare saker händer imorgon i alla fall. En kakelsättare kommer hit för att se över köket. Vi övergav tanken med att lyckas med det med hjälp av familjen. Ändrade oss till att försöka måla kaklet?! Men nu är jag så less på att ha kaklet stående, med tanke på att vi redan köpt det. Så nu får någon kunnig person ta tag i de. En offert/priskalkyl imorgon alltså. Spännande! :)

Fredag i all ära. Vitlöksbröd, revbensspjäll, sallad och Ch's älsklingsdryck; coca cola.

Samtidigt som jag längtar efter ett glas vin så lockar det inte. Tre veckor med yrsel och illamående. Tror det dröjer innan jag rör alkoholen. Men ett glas röd vin.. Mmm! Hade inte varit helt fel i ärlighetens namn.

Ett års vaccination.

Stolt matte. Inte ett ljud. Självklart nervös och ville inte alls att veterinären skulle röra honom. Men det gick bra till sist..

Ett års vaccinationen avklarad. Om två veckor är det dags för ännu en kemisk kastrering då det har funkat väldigt bra sen sist vi gjorde den. Planen är att kastrera honom helt till sommaren när vi kan va hemma med honom under semestern.

Bjuder på en trött och sliten Basli.

Hindås.

Efter en diskussion bestämde vi oss för att stå över bilköpet. Vi både kände oss lurade av olika parter i situationen och kände att det finns fler bilar och framförallt seriösare bilförsäljare. Besviken? Både ja och nej. Mest ligger besvikelsen i att man kunde va så blåögd och förlita sig på en person bara för att han var personlig, varm och skämtsam. En ny säljteknik som jag inte sett hos någon bilförsäljare tidigare. Alltid ska man lära sig något nytt!
Dock har det varit en givande dag med jobbet. Vissa människor har visat en helt annan sida än vad man trodde tidigare. Otroligt härlig atmosfär i alla fall! :) trots att Hindås anläggningen erbjöd relax avdelning så känner jag nöjd med mitt beslut att åka hem över natten. Yrseln slog till med stor styrka och illamåendet hindrade mig ifrån att få i mig maten min Ch snällt ställde sig och lagade. Lax som är så gott. Suck. Aja! Nya tag imorgon.
Fredag bjuder på lite mer av Hindås, ett besök hos veterinären för 1-års vaccinationen för Basli.
Lördag skall vi få besök ifrån en kakelsättare som skall kolla på köket. :) tänkte att vi lika väl kunde ta hand om kaklet när köket redan ser ut som ett bombnedslag. Så kan vi bara njuta när allt är klart. Nya kaklet, nytt golv och nya vitvaror. Sen kan vi koncentrera oss på sovrummet. Fixa tapeter, färg och golv.
Sömn.. Ja tack! Ch spelar PS3 med Robin. Så Basli och jag ska nog krypa ner och mysa lite extra. Vi får lite sovmorgon imorgon också! :)

Motgång.

Det var med tårar, panik och ångest. Jag beter mig som någon barnunge. Men när man verkligen vill något och allting går i stöpet för några jäkla papper saknas så blir jag helt galen. Vi letar efter lösningar. Troligen funnit en. Men inget som är klart än på långa vägar. Jag hoppas och håller tummarna. Självklart kan saker och ting inte alltid flyta på hur lätt som helst. Men just nu är det lite för mycket motgångar för att jag ska bara kallt se på..

Strömmen som bara går hemma hela tiden. Avfuktaren som låter som ett helt värmeverk. Funderar snart på att sova på vinden, dock låter det ännu kallare. Men helt hopplöst när det är iskallt i lägenheten och man knappt hör vad man tänker. Varför har man inte skapat avfuktare som inte låter som ett åskväder?! Låter ju helt otroligt. Eller har helt enkelt företaget som satt dit den missat att det faktiskt BOR folk i lägenheten?

Basli trampar oroligt runt. Ville inte sova i natt, utan kröp tätt upp intill min hals och skakade. Borrade in nosen i mitt hår och pep. Jag förstår honom, det är inte alls mysigt när det låter så. Och framförallt inte för honom som inte ens klarar att man flyttar runt lite möbler i vanliga fall utan att kräkas. Älskade lilla Basli. Tre veckor får du stå ut, sen kommer ett nytt golv och saker och ting ska bli nästan till det normala.

För något lite trevligare.. Tänkte dela med mig lite av bilen som vi vart och tittat på och hoppas på att få köpa. En Peugeot 307, en väldigt vacker silver metallic, 5 dörrar, ACC-anläggning, REGNSENSOR, antisladd, farthållare. Gått typ 4200 mil. En ägare. 1,6:a.. Helt enkelt en dröm för mig som gillar Peugeot. Ville bara krypa ner i förarsätet och sitta där för alltid igår. Det där är en bil jag kan lära mig köra igen. Visst, det kommer ta tid innan jag känner mig säker på att köra alls igen. Men fortfarande, den är lite större, lite tyngre och framförallt, en annan bil än vår nuvarande!! Håll tummarna för tusen..

Stress..

Genomblöt.. Stressar som en galning. Letar letar letar. Men ingen larssons vill dyka upp. Att hitta mappen med papperna har jag så gott som gett upp vid det här laget. Men tio över 1 i natt vaknade jag klarvaken och låg och funderade. Suck. Stress stress. Oro framförallt!

Men det finns la fler bilar. Kanske inte precis denna. Men ja..

Dags att göra frukost. Idag åker jag ju med min goa och söta kollega Anna till jobbet. :)

Bil..

Nej.. Varför skulle saker vara lätt? Jag som aldrig ens kan slänga ett kvitto när jag handlat på ICA, så hur i hela friden skulle jag kunna tappa bort en hel mapp med papper till bilen?! Det finns inte i min verklighet. Jag skulle aldrig göra något sådant.

Först vände Ch upp och ner på vinden och jag på lägenheten. Sen blev jag så pass förstörd så jag gick upp till vinden själv för att verkligen vända upp och ner på allting! Men nej.. Inte ett enda papper. Inte en skymt av min mapp.

Enda och sista chansen är att jag av någon anledning har lagt mappen i bilen. Som just nu står hos bilfirman medan vi har en lånebil. Larmknappen har fått egna ben också.

Fan.. För en gångs skull. När bilen står några meter bort. Drömmen, med regnsensor till och med, så hänger allt på några jävla papper och någon liten dosa. Helt otroligt! Det här är så inte likt mig.

För Guds skull, låt mig hitta allt. Jag vill, vi vill. Vi drömmer och hoppas. Det är vår bil! Det är verkligen de..

Köket..

Från en kvadratmeter till hela golvet? Hur i hela friden gick det till..? Borde väl vara glad, men chocken satte sig i magen igår. Fy vilken jobbig känsla det var att se det. All tid vi lagt ner i köket, och helt plötsligt såg det ut som en stuga från 50-talet. Det gamla "furu"-färgade golvet lyste med sin tillvaro.

Inte ett ljud ifrån Riksbyggen, inte en enda förklaring. Hade det inte varit för att grannen/vännen Robin hade gått in för att hämta leksaker till Basli så hade vi inte fått reda på vad som hänt. suck. INFORMATION TACK, Riksbyggen i ett nötskal.

I alla fall. Det som hänt är väl på ett ungefär såhär. Killen som var där för att kolla fukten under golvet började med att riva upp lite golv precis vid diskmaskinen då han såg att det låg typ tre golv till under?! Med andra ord, golv på golv på golv och så vidare. Det värsta var väl inte det, det som han hittade vart svartmögel. Och fröken "damm-och-mögel"-känslig fick sin förklaring till mögel-lukten hon känt sen hon flyttade in i lägenheten men inte kunnat hitta + alla andningsvårigheter trots storstädningar.

Tack och lov låg svartmöglet mellan de två nedersta plastmattorna! Det var bara för vår lilla byggare att plocka ut alla golv. Fyra stycken för att vara exakt! Och lämna köket åt sitt öde. På sätt och vis. Ovanpå diskmaskinen låg en liten lapp där han skrev att han återkommer idag, onsdag, klockan 07.30. Antar att planen är att sätta in avfuktare nu då? Förmodlingen. Ingen information till oss som bor i lägenheten. Nej nej. Skulle ju vara dumt att berätta för oss vad som händer.

Två gånger sparkade jag i den höga kanten mellan kök och hall redan igår. I morse provade jag en gång till. Det är ju ingen liten kant direkt. Cirka 3-4 cm.. Ser ut som man kapat av golvet med någon såg eller något. Eller vad vet jag.. Men mitt okunniga öga säger mig det. Snyggt gjort i alla fall.

Ångesten över att behöva riva upp hela hallen också lamslår mig lite. Kan ju knappast ha en sån hög kant däremellan. Jag som inte ens ville ha någon vanliga tröskel utan vill ha ett flytande golv mellan kök-vardagsrum och hall. Kanske får tänka om. Får kanske bara ha golvet flytande mellan hall och kök. För någonstans i bakhuvudet har jag en känsla av att det troligen ser likadant ut i alla rum. Plastmatta på plastmatta och sen nya "trä"-golv. BLÄ! Önskar man hade kunskapen, tiden, pengarna till att riva upp ALLA golv i alla rum och göra om och göra rätt. Får nog nöja mig med kök och hall tillsvidare.

Beslutet om vitvaror är taget i alla fall. Blir rostfritt.. En liten del av min dröm får bli till verklighet i alla fall. Får vänta tills vi skaffar hus. Sen ska jag bannemej ha mitt drömkök. Det är en sak som är säker. Men hus får vänta. Tror varken jag eller Ch är direkta beredda på allt ansvar som krävs med att äga ett hus. Plus att jag hatar att skotta och sånt där man får på köpet när man bor i lägenhet. ;)

Ursch vad jag längtar tills jag får slänga ut diskmaskinen. Men även de andra sakerna. Också tills dess att köksgolvet är tillbaka och jag äntligen kan få slappna av och njuta i mitt hem igen.

Igår blev vi i alla fall "ägare" till en "öppen spis". En sån där fusk spis som ser ut som en eld och har en värmefläkt som blåser luft. Lånad av grannen, Johan, som bara haft den på vinden. Både jag och Basli njöt av värmen. Tror Ch tyckte det vart lite mysigt också, även om han oroade sig för elräkningen. :P

Jag myste.. Och även om längtan att flytta till någon annan lägenhet fortfarande finns kvar så trivs jag på något vis i tillvaron i lägenheten just nu. Kanske får dröja liiiite till i alla fall.

Blir väl som jag trott ifrån början. När vi väl är klara med all renovering och lägenheten är i bra skick, då kommer vi få för oss att flytta. Men då tänker jag bannemej både göra besiktning och köpa en lägenhet som redan innan är i bra skick. Punkt slut!

Snabba puckar.

Från samtalet igår till ett samtal med vitvarusäljaren på Skene Järn. Här skall det bannemej beställas vitvaror. :)  Två offerter inväntar jag, en på ett vitt paket och ett på rostfritt. Diskmaskin, spis och kyl&frys.

Kanske är lite tidigt att kasta sig in i en affär med vitvaror innan allt är klart med vattenläckan. Men nu ska det gå fort serru. Får inte gå en dag för mycket innan jag har tillbaka mitt vackra kök. Golvet måste klart läggas om, ända ut i hallen. Men det gör jag själv om det så skulle behövas! (tror dock svärfar eller min pappa är snäll och kommer in och gör de.)

Struntar i om jag behöver ha vitvarorna ståendes i vardagsrummet. Nu nu nu!

Tecken=täcken! :)

Så där ja, nu kan alla trafikanter slappna av igen. Mimmi kommer inte befinna sig på vägarna under torsdag-fredag. Efter ett genomtänkt beslut, och många diskussioner så har jag nu löst situationen på annat vis. Slipper nu varken oroa sambo, eller kollegor heller för den delen att något ska hända när jag tar mig till och från Hindås. :)

Kanske inte var något bra beslut jag tog ifrån början. Med tanke på yrseln egentligen är som värst när man utmanar balanssinnet. Som när man åker bil.. att då ens fundera på att köra själv, knasiga lilla Mimmi. Ibland kanske jag borde ha ett varningstecken över huvudet så folk inte blir så chockade när hjärnan inte fungerar som den ska. hmm. Undra vilket tecken man skulle använda sig av!?

På tal om tecken, jag har beställt nya påslakan. (tecken=täcken!) Allt i vitt. En liten dröm för min del. Älskar ju vitt. Älskar hotell lakan, när man kryper ner i alldeles vita, mjuka, fluffiga lakan. Nu är det bara en jäkla massa kuddar som saknas. (och sängbord för den delen.!) Men fler kuddar är nog ingen idé, med tanke på att Ch slänger ner dem på golvet redan nu när vi bara har 4. Suck..

Ifrån början var tanken att jag skulle beställa nya gardiner till kök och sovrum. Men eftersom ingenting föll mig i smaken så blev det som sagt, påslakan. Borde dock verkligen ta tag i att hitta lite nya gardiner. Eller, ja, kan ju slänga upp mina beige-rosa-lila igen. Göra om sovrummet till lite "tjejigt" igen?!

Och en lampa till hallen, hm, alltså en lite "mjukare" lampa som man kan ha tänt på natten. Jag är 24 år gammal och mörkrädd, knas, men tycker det är lite läskigt när man vaknar på natten och det är alldeles kolsvart. Den lampan jag hade har ju gett med sig, men vad kunde man förvänta sig, köpte en sån där "gren" med lampor på Rusta.

Shopping shopping. Shopaholic?!

Borde nog börja hålla i pengarna. Måste skaffa fram en diskmaskin, spis och ett kylskåp/frys. Äntligen är köket igång och snart kan jag få nya vitvaror. Jäjj! :) Tror Ch längtar efter diskmaskin och jag efter spis.

Ta hand om er! Så hörs vi snart igen.

En och en halv månad senare..

Vet inte om man ska skratta eller gråta. Riksbyggen eller Rikspuckon (som min svägerska säger!) helt klart skumma i vilket fall som helst.

Jag har ringt, mailat, jagat dem med lykta och högaffel vissa dagar. Nu, från ingenstans, ringer en man idag. Det första han säger är att hans chef är sjuk och att han hittade lite papper med mitt namn på och tänkte kolla hur de går med renoveringen av köket, han syftade på vattenläckan. Jag kunde inte låta bli att fnysa, sen frågade jag lite halvt om halvt smått irriterad "det har inte hänt någonting på 1 och en halv månad...?!" Han lät väldigt förvirrad.

Helt plötsligt skall de nu komma och riva upp vårt golv imorgon. Med förhoppningen att redan innan helgen kunna lägga in nytt golv?! Skojar dem med mig? Är det ett skämt? Det måste väl ställas in avfuktare? Minst!

Men nej nej. Här ska de rivas upp lite, kollas och sen är de bra sen. Känns ju väldigt lovande..

Surpuppa?! Ja, jo.. Det är jag nog faktiskt. Verkar som de har noll koll borta på Riksbyggen. När det här är klart ska jag bannemej ta mig ett snack med dem. Såhär får de inte gå till.

Men äntligen. Imorgon klockan 7 ska de finally komma hit och sätta igång. Ska bli "kul" och Komma hem till ännu mer röra imorgon. Ursch vad jag längtar tills allt är klart!

God natt!

Monday morning..

"My darling baby, this is a warning. Said that I'm leaving on monday morning. You'll get no answer, no use in calling me. Cause I'm leaving on monday morning. This flower needs somewhere to go. No room to grow. All these dusty roads. I got two tickets and a dream. 8.15 I'll save you a seat.."

Måndag morgon. Huvudet bråkar lite. Dock extremt mycket bättre. Varenda steg snurrar inte. Lite förvirring sitter kvar. Vet att det låter konstigt, men vet inte hur jag ska förklara känslan. Snabba rörelser med huvudet, rejäl ansträngning (med andra ord längre sträcker gående..) och fokusering på en och samma sak för länge är fortfarande "out of the question". Men jag är glad ändå. Mycket piggare. Dock fick jag någon konstig spänningshuvudvärk i bakhuvudet för en stund sen? Kan va för att jag inte hann med att dricka så mycket kaffe i morse. Kanske, kanske inte. Har ju tänkt sluta med kaffe helt, så bara att förbereda sig på huvudvärk några gånger sen är man av med råttgiftet. Frågan är vad man ska byta ut den där koppen på morgonen emot. Proviva? Apelsinjuice? Får bli påhittig.

Basli ville inte alls vara med på noterna i morse. Gömde sig under täcket och kikade fram lite surt när Ch ropade på honom. Ursch. Samvetet högg till i bröstet. Mattes lilla älskling. Ser ut som en liten krigsskadad bus hund på riktigt nu. En av svärföräldrarnas katt uppskattade inte hans lek och han fick sig två små fina rivmärken på nosen. Jag kan inte sluta skratta åt honom, elakt, absolut, men det ser så förbaskat sött ut. Min krigsskadade lila vovve.

Idag kör jag igång på heltid igen. Efter en vecka med halvtid känns det skönt att försöka få tillbaka vardagen. Dock återstår det att se hur det går. Brukar ju däcka rätt gott efter lunch när jag kommit hem den senaste tiden. Förstår inte hur jag lyckats sova så mycket de två senaste veckorna. Fröken "jag-klarar-mig-på-5-6-timmar-sömn. :)

__________________________________

Idag är det 8 år sen min "farbror", pappas bästa vän och den snällaste personen på jorden somnade in. 8 år?! Man kan knappt tro att det är sant. Tog ju mig tid att förstå alltihop. Det här med personer som avlider, jag vägrar acceptera det tyvärr. Fruktansvärt för dem runt omkring, minst lika jobbigt för mig själv. Då andra tar itu med sorgen, kämpar jag emot och vägrar. En trotsig treåring. Minst sagt. Men jag blev också vuxen, förnuftig och insåg att hur mycket jag än kämpar emot så kommer min favorit Benny inte tillbaka till oss. Minns än idag det sista han sa till mig, och tänk va ledsen han hade varit på mig idag om han vetat att jag inte höll något av löftena. Vikten, rökningen. Han ville mitt bästa och jag förstod inte det.. Förlåt Benny!

Det som tröstar mig mest i hans bortgång är att jag på något vis ändå tror att han finns kvar hos oss. Löjligt. Men jag tror helt enkelt att han har ett finger med i spelet. Tror det var tack vare honom jag vaknade upp ur all skit jag drog ner mig själv i. Att jag lyckades kämpa vidare med skolan, att jag idag sitter på ett jobb jag bara kunde drömma om, att jag är fastanställd.. Jag tackar honom för de!

Med risk för att reta upp någon så ber jag ursäkt i förväg! Jag har min åsikt. Min tankar. Mina idéer!

Benny, hoppas inte ölen har tagit slut och att du använder solskyddsfaktor där i din solstol på stranden i Thailand. <3

Bläääää..

Hade jag druckit alkohol igår hade jag förstått. Men hur kan man känna sig bakis utan att ha druckit en droppe?!

Så trött på skiten nu. Humöret är på minus. Vill inte se åt en enda människa idag. Blä på allt och alla.

Det här tar på krafterna, humöret och psyket. Att gå runt och vara illamående, trött och yr från och till, inget jag någonsin önskar min värsta fiende.

Tårarna bara sprutade i morse. Vaknade kvart i sex och satt med huvudet i toalettstolen. En yrvaken Basli kröp ihop vid min sida inne på toaletten. Mellan tårarna log jag. Han är bara för underbar min lilla hund. Sen kröp vi upp i soffan. Han bäddade ner sig bland alla kuddar och jag satte på i film. Halvt om halvt slumrade jag. Men somnade inte om.

Först vid 12-13 tiden fick jag en powernap. Behövligt. Storstädningen, rensningen på vinden, lång promenad med Basli och en massa annat som skulle hunnits med idag får vänta. Ingenting är viktigare än att jag piggnar till och kan sköta mitt jobb kommande vecka. Konferens i Hindås står på schemat, torsdag och fredag. Snälla mamma och Kajsan lånar ut sin lilla sportbil till mig några dagar så jag kan ta mig hem över natten ifrån Hindås. Vägrar helt enkelt köra Peugeoten på motorväg. Klarar ju inte ens av att köra den på 41:an utan att pulsen är långt över human. Ursch! Måste verkligen ta tag i det här med ny bil. Känner mig bunden, låst och bortkommen när jag aldrig kan ta mig dit jag vill när jag vill. Hatar bilar, kanske ska ta helikopter kort?!

Tänker försvinna in i min värld en stund innan verkligheten och vardagen hinner i kapp mig. Blä för idag!!

Sovmorgon, knappast..

Som vanligt.. Lördag, jag får sova hur länge jag vill. Vaknade första gången halv 3, klar vaken. Lyckades på något vis somna om, nästa gång blev kvart över 4. Tiden jag brukar gå upp på vardagarna när jag ska till jobbet. Sen somnade jag om, helt otroligt. Vaknade nu.. Halv 8. Fortfarande trött, men rastlös, varm och världens huvudvärk. Så pallrar mig upp ur sängen, lägger mig i soffan. Kallt och gott.

Men hur i hela friden kommer det sig att varenda gång man faktiskt får sova, så slutar de med att man vaknar tidigt?!

Tacobiffar..

Första gången på länge. Cirka två veckor. Så stod jag vid spisen ikväll. Slängde ihop tacobiffar för första gången på väldigt länge. Sist jag gjorde det var när jag bodde i min första lägenhet på Björkhemsgatan. Det blev nog gott. Ch vräkte i sig, först en portion och sen en till. Tyvärr satte illamåendet stopp för mig. Suck. Trött på skiten! Dagarna då jag kunde vräka i mig en hel pizza är borta. Borde vara glad?! Varför är jag inte det då?

Ikväll tänker jag göra minsta möjliga. Film, en kall cola, mys med båda mina älsklingar i soffan. Fredagsmys! <3

Mitt gudbarn Lucas <3

Ibland tror jag du kan känna av när jag behöver dig som mest. Du kommer alltid med tröst när du som du behövs som allra störst.

Du är så vacker älskade Lucas!

Hjärnan.

Ibland undrar jag om Ch har min andra hjärnhalva. Att han har fått såpass mycket snurr på min värld att han stal både mitt hjärta och min hjärna.

Tusen tack älskling för "leveransen" på jobbet. Vet inte vad jag hade gjort utan dig. <3 du gör livet så himla underbart.

Shopping shopping!

Fredag.. Känns inte riktigt så i huvudet just nu. Har ju haft lördag och fest sen typ två veckor tillbaka nu. Skämtosido. Att känna sig snurrig, förvirrad och illamående, påminner nästan om att vara full 24/7. Inte så roligt helt enkelt. Beskedet att effekten kan sitta kvar upp till ett halvår var la sådär.. Men man får hoppas på det bästa. Känner mig som sagt på bättringsvägen, dock var gårdagen en sämre dag. Troligen för att jag har lite svårt för att bara va, att helt enkelt vila. Energi 110%! Dock har jag ju lärt mig att åka hem och sova efter jobbet. En film + sömn tills Ch kommer hem. Basli har njutit till fullo av mattes mys och uppmärksamhet. Han tycker nog att det ska va såhär jämt. Lilla älsklingen..

Med risk för att bli halshuggen så har jag nu shoppat lite till mig själv. Jag behöver allt vad höstkläder heter. Ja, nu kommer jag verkligen bli halshuggen, men med tanke på att jag tidigare var väldigt smal och kunde ha tajta jeans och figursydda tröjor utan att visa minsta tecken på någon mage över byxlinningen så saknar jag varma tröjor. Jag vill inte frysa. Och då blir jag hellre halshuggen för att jag shoppar galet..

Plus att min älskade väska, som jag haft sen jag fick den av min mor när jag fyllde 18, helt plötsligt från ingenstans har gått sönder. Tusen tusen tårar. Jag hatar att behöva köpa ny handväska. Förr i tiden ägde jag inte ens någon. Idag är det väl nästan ett måste. Med tanke på alla förbannade saker man lärt sig att ha med sig jämt och ständigt. Astma medicin, tamponger, plåster, med mera, sånt där livsviktigt ;)

Imorgon skall Ch gå på 100% buskis tillsammans med Jonte. :) medan de är där och skrattar skall jag och Emma gå med barnen på Liseberg. Mysigt! Kameraväskan skall hänga med. Och jag skall unna mitt underbara gudbarn ett litet åkband. Troligen får han bara ett sånt för barn under 110 cm. Så kanske tant Mimmi kan åka med honom på något. Bara inget som snurrar. Eller ja, kanske inget alls egentligen.. Virus på balansnerven + karuseller = inge bra! Tror det kan bli påfrestande bara som det är att gå runt på nöjesfältet med allt folk och framförallt alla ljud, ljus och saker som går runt runt runt. Spännande. Tror inte jag varit på Liseberg sen typ Julen 2008? 2009? Inte så mycket för att åka. Mest roligt att kolla på folk. ;)

Fredag i alla ära..

Ingen känner mig som du..

Aldrig har vi tvivlat, mitt hjärta har ett hem.
Dagen då du kom, blev du min bästa vän.
Sol mitt i regnet, vidöppen famn, på väg till ett oupptäckt land.
Det var en morgon mitt i hösten, och löven dom föll ner,
tårarna på himlen blev allt fler och fler..
Jag sökte efter tröst, ropade ditt namn.
Du bar mig igenom sorgen, i din hand.

Ingen känner mig som du, du läser mina tankar,
som en bok, du vet allt. Jag står naken inför dig.
Ingen känner mig som du, drömmarna har fört oss
tätt ihop, vet att du alltid finns hos mig.

Minns en tid i början, när ingen oro fanns.
Vi kastade oss djupt i livets glada dans.
Men sen gick det ner, när en storm hann oss i fatt.
Men du fanns alltid där, som in i denna natt.

Och ingen känner mig som du, du läser mina tankar,
som en bok, du vet allt. Jag står naken inför dig.
Ingen känner mig som du, drömmarna har fört oss
tätt ihop, vet att du alltid finns hos mig.

- Henrik Ekstrand


Finns på Spotify: Henrik Ekstrand – Ingen Känner Mig Som Du

Id-tag

Efter en lång tids av fundering.. Så beslutade jag mig för att ändå till sist beställa en id-bricka till Basli. Många för och nackdelar. Men sen kom jag på, min hund går inte fram till vem som helst. Min lilla älskling väljer sina människor. <3 så en namnbricka kan knappast skada. Framsidan pryds av "Basil Mouse", medan baksidan står "Mimmi 0709-xxxxxx. CHIPMÄRKT!"

En liten gullig gitarr håller brickan sällskap. Måste ju va lika cool som husse. ;)

Sakta men säkert..

Yrseln ger sakta men säkert med sig. Vid ansträngning, eller koncentration är det värre. Trappor och åka bil är värst.. Illamåendet är istället mer påtagligt!

Önskar att jag kunde vräka i mig en pizza, eller kebabtallrik. Mums va gott de hade varit. Tyvärr blir jag spyfärdig bara jag tänker mat. Men flytande har funkat hittills. Min mormor tipsade om yoghurt med honung. Det vart väldigt mättande och gott framförallt.

Idag fick jag tack och lov gjort en massa fakturor på jobbet. Det värsta just nu, med tanke på att jag måste koncentrera mig. Glasögon är inte att tänka på, av någon anledning blir det bara värre när jag tar på mig dem!?

Så sängen, mys med Basli och lite lugn och ro. Sömn.. Tack gode Gud för sömn.

Ovettig till vettig? Hoppsan!

Helt plötsligt gick det fullständigt ovettiga läkaren och blev väldigt smart, sympatisk och förstående. Imponerad av hans förändring. Dock mindre glad över hans starka engagemang över att jag bör va hemma en vecka till. Aldrig..

Visst, det var ganska ansträngande att sitta på jobbet. Datorn rörde på sig. Väggarna hoppade på mig på väg till skrivaren. Men några timmar gick, jag liksom fixade det.. Dock helt slut, illamående och typ döende nu på eftermiddagen. Sover, snurrar, sover snurrar.

En dusch kanske hjälper. Några veckor? Knappast! Jag ska va frisk tills på lördag då ska jag till Liseberg med mina älskade gudbarn och min bästaste bästa vän Emma. <3

Ett steg på månen..

Måndag morgon, och mitt huvud är som en karusell. Känns som om jag tar mina första steg på månen. Går in i dörrposterna, måste sätta mig ner ofta och är helt genomblöt av svett. Mysigt, jo jag vet. Men tyvärr är det sanningen.

Läkaren rekommenderade en veckas sjukskrivning till. Jo, och kalla mig dum, men det går bara inte. Jag kan bara inte.. Måste till jobbet. Orkar inte ligga hemma mer, i min egna rörliga värld.

Får ta små steg hela dagen, försöka att arbeta i den takt det går. Passa mig för att anstränga mig, och absolut inte hoppa runt i korridoren. Skämtosido. Men får nog låta bli några utsvävningar idag.

På tal om något helt annat så fick jag besked att Baslis nya kläder ifrån Poshpooches kommer om cirka 10 dagar. Direkt ifrån USA. Ska bli skoj. Men dyrt blev det. Förhoppningsvis så växer inte lillkillen mer nu, då får han bannemej gå i för små kläder. Hans attiraljer är dyrare än vad mina är. Om man jämför med storleken och mängden tyg är det otroligt barnsliga priser. Overkliga. Men med tanke på hur mycket pill och detaljer kan man på sätt och vis ändå förstå.

Idag ska jag konstigt nog, efter att ha legat sjuk, lämna in en ledighetsansökan. På grund av vattenläckan i köket så kom aldrig Ch, jag och Basli ner till stugan i somras så vi tänkte ta oss en lång helg i oktober istället. Bara va, ut och gå massor och andas havsluften. Längtar!

Nej, dags att hoppa i kläder, dra upp Ch ur sängen och göra i ordning frukost. Ha en härlig dag!

Underbara fästman..

Bakslag.

Grattis! Trodde en dusch, lite smink och något annat förutom myskläder skulle få mig att piggna till..

Men icke så nicke.. Yrsel slog till med en rak höger. Illamåendet stod på kö. Jäkla skit! Blä.. Vill inte mer nu. Vill bara bli av med det här. Vill kunna göra något..

Myskläder på. Soffläge. Så blev det men de försöket.. :(

Komiskt!

Läkarna på vårdcentralen är tamejfan hopplösa. Äntligen fick jag ett svar. Och det var inte ifrån läkaren som undersökte mig utan min psykiatriker.

Att jag inte misstänkte det själv tidigare är en annan komisk grej.

Men välkommen tillbaka balansinflammation. Du var inte efterlängtad!!

Bläää!

Ursch.. Tycker verkligen inte om läkaren jag blev tilldelad på vårdcentralen igår. Saknar min "vanliga". Men ja, svaren är vaga, flummiga och helt enkelt har jag inget att gå på.

Det är något virus i kroppen som bråkar. Jag hängde inte med ett dugg när han babblade. Men tydligen så har de här troligen legat och väntat på att få slå ut.

Nu gör det de med råge..

Stackars Ch fick lämna en lipsill i sängen i morse. Inte för att jag minns något själv, men tårarna hade sprutat och jag var inte alls redo att låta honom lämna mig själv. Ynklig? Bara förnamnet..

Länge sen jag va såhär dålig.

Har nu fått behålla pannkakorna min mor så snällt kom hit och gjorde. Inte kräkts upp dessa. Kanske är en tidsfråga. Men hoppas måste man göra. Positiva tankar. Inget blir väl bättre om man klagar, men urk va liten och tanig jag känner mig.

Sjukskriven veckan ut. Igår var jag prompt emot det. Tänkte jobba på senast onsdag. Idag känner jag att den tanken kan jag glömma. Fredag möjligen!

Ursch.. :(

Sjuk..

Helt säker på att jag skulle hamna på sjukhuset idag. Ursch. Yrsel, illamående, helt skakig och förvirrad..

Hamnade efter många om och men på VCT där de tog massor, ja, massor av prover. Känner mig som en nåldyna. :/

Allt ifrån lever, njurar och bukspottskörteln. Risken är den att det är något dumt virus som spridit sig i kroppen. Helt utmattad..

Legat i soffan hela eftermiddagen. Knappt orkar lyfta ett finger. Ursch.. Hatar de här!!

Förflutet??!!

Åh.. Spyr över människor. Det tog mig lite tid att känna efter. Tyvärr insåg jag att jag visst brydde mig.
Herre Gud! Varför kan man bara inte låta varandra va ifred istället? Varför ska man stirra, peka och allmänt bete sig som om vi fortfarande är kvar i högstadiet. Framför allt tror ni inte att jag såg?! Sorry, men har ögon i nacken. Ser och hör allt, till min stora nackdel.
Varför jag bryr mig? Bra fråga! Kanske för att jag vill kunna åka till min gamla hemtrakter utan att bli utstuderad och behandlad som om jag inte hade rätten till att ha kul.
De roligaste var, att igår tog jag ett till steg i rätt riktning. Istället för att gå och sätta mig i ett hörn, dansade jag bara mer, tog mer plats och ärligt talat njöt.
Vart vill jag komma? Jo, varför i hela friden skall alla andra ifrån min grundskola få gå vidare men jag ska behandlas som samma par skor som något gått i tills de blir trasiga. Suck. Livet har aldrig varit rättvist och kommer la aldrig bli.
Men för varje gång, för varje tillfälle, så blir jag starkare. Så tack! En vacker dag kommer jag inte känna ett dugg där ni står och tror att jag inte ser er.
Tills vidare, tryck ner mig, varsågod, jag kommer att komma ut tusen gånger starkare på andra sidan. :)