Bröllop

Jag bubblar inombords. Vill flyga, sväva och dansa bland molnen. Datum är satt, kyrkan är bokad. Vi ska gifta oss, men först om ett år. Men det finns så mycket att göra tills dess. Många beslut, mycket att planera, ordna och fixa. En del beslut har redan tagits, som att vi har tänkt att ha ett litet bröllop, där av kommer många vänner, släktingar med mera hamna utanför den radie vi satt upp. Vi vill bjuda alla, vi vill att alla skall få vara med och dela våran dag. Men kalla oss snåla, eller vad det nu är som dyker upp i huvudet, men det här handlar om att vi vill ha ett litet, enkelt, personligt bröllop. Inget stort, pampigt eller påkostat. Det är inte vi..

Vi skall gifta oss. Det är liksom verkligen på riktigt nu. Självklart kommer bloggen bestå av mycket "bröllopspyssel" framöver. Tanken är att vi skall göra mycket själva. Att beställa inbjudningskort? Det är inte riktigt jag. Jag kan själv, treåring i mig sitter fast. :) så bröllopspyssel. Bröllopstankar. Bröllopsplanering. Självklart blandat med min/vår vardag. På något vis skall vi lyckas balansera min diagnos samtidigt som vi ordnar allt. En fin balansgång. Önskar oss lycka till.

Svaret är..

Ja, jag vet, jag är förbaskat tråkig. Men jag visste inte hur jag skulle kläcka ur mig de. Men jag ska släppa svaren på mina otroligt dåliga och nödiga rebusar. :) 

1+1 = 2, hunden ger ett "skall", blixt -xt, det ihopsatta hjärtat skall symbolisera "en". 

Helt enkelt, två skall bli en..

Då skall vi se.. svar på nummer två: vik -k, skalle - e, toxic = gift + a, ost - t + s.. Vad blir det?

Nästa rebus..

Rebus.. (Gissa bomben!)

Minnet..

Jag blir lite ledsen. Tycker att det är läskigt. Jag har faktiskt alltid haft ett ganska bra minne. Komma ihåg siffror, konstiga saker, låttexter och så vidare, det har aldrig varit något problem. Kan komma ihåg detaljer som andra kanske inte ens la märke till. Men nu.. "Shit" liksom. Jag kan säga en sak, glömma av att jag sagt de direkt efteråt. Kan prata med Ch om något, men så nästa morgon har jag ingen aning om de. Det är skrämmande att man kan glömma av både viktiga och mindre viktiga saker.

Tänk, ibland kan man glömma av saker, och när man väl pratar om de kan man komma ihåg, "jamen just de, det här har vi redan pratat om ju". Men när det gäller mig, jag får inte ens den känslan.. Jag är jätte ledsen över det. För mig är det kämpigt att ha det såhär. Jag har alltid varit lite för duktig på att komma ihåg låttexter, de har alltid varit en rolig förmåga att jag kan höra en gammal favorit sen flera år tillbaka och fortfarande komma ihåg hur lyriken går... Numera får jag kämpa, läsa texten? och sen återupprepa låten hur många gånger som helst för att ens komma ihåg en del av den.

Kanske ett mindre problem. Vad vet jag?! Men för mig är det jobbigt. Minnet. Närminnet speciellt. Det bråkar med mig och jag känner en stark ångest. Det är pinsamt. På jobbet är det mest genant. När man hela tiden måste skriva, anteckna och vara medveten om att påminna sig själv genom att lägga in påminnelser i iPaden. Genom att sätta upp ett schema för sig själv, för annars är risken att man tappar bort någon viktig del, någon arbetsuppgift som har starkt värde, och kan ställa till det för andra.

Får försöka hitta något sätt att komma ihåg saker, träna minnet? I dagsläget är jag grymt lycklig över min lilla padda. Den får ställa upp som minne. Skriver upp allt i den, jobb som privat. Bra beslut, även om det var ett dyrt beslut. Ett annat dyrt beslut är bilen. Idag ska jag scanna över ett påskrivet kontrakt till Toveks i Kinna. Sen är det klart. Vi har köpt bil. Lånet är fixat hos banken. Gamla bilen skall lösas ut, nya bilen skall betalas (i alla fall handpenningen). Allt som allt, det känns bra, men samtidigt, ja, JAG HATAR ATT LÅNA. Hatar krediter, hatar lån, men i dagens samhälle kommer man inte så långt utan dem. Spara ihop till en bil på 165 000, jo, det tar några år. Nu är det som det är.

En period med orden, "nu är det som de är", häftigt, stort och arsel. Mmm. Jag har mina perioder med ord och uttryck. Arsel har hängt med ett tag, det är bara fråga Ch och Johan. Alla är arsel på eftermiddagen när jag sitter hemma i soffan. Arsel är nog samma sak som dum?! I alla fall i mitt huvud. Lilla Mimmi liksom. ;)

Kära april-frosten..

I morse vart det 1 minus grad ute, det var sån där bubblig frost på rutan. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag gillade de, april frosten alltså. Det är vår. Med våren kommer värme och jag slipper tänka lika mycket på när var hur och så vidare. Jag kan med glädje gå ut med Basli utan att vara rädd att händerna kommer bli stelfrusna och sedan smärtan som kommer med kylan. Jag har alltid älskat våren, men nu är den ännu mer fantastisk än någonsin. :)

Ibland blir dock händerna kalla utan anledning, trots att resten av kroppen är varm. Då har jag en liten kompis på jobbet som hjälper mig snabbt och enkelt. Han hoppar in i mikrovågsugnen och sen är han varm, luktar gott och ger mina händer en skjuts till rörligheten igen.

Så här ser han ut:

Inköpt vid Groupon för en liten summa, en tillfällighet som gör mina dagar lite lättare.

Igår löste jag problemet med pengarna till den nya bilen. Som det ser ut blir det leasing i alla fall. Trots min moståndskänsla så är det nog ändå en bra idé. :) Skall prata med företaget och se om det går lösa nu när vi redan egentligen ordnat avtalet, men eftersom jag inte skrivit på något så borde det inte vara några som helst problem. Ska bli så underbart att få våran vita pärla nästa vecka. Som ett barn som väntar på julafton.

Redan tisdag..

Det pirrar, kryper och dansar i kroppen. Precis som om den fått för sig att skjuta iväg ett gäng raketer. Det känns som om allt bara kommer bli bra. Allt kommer bli perfekt. Det finns en annan värld utanför allt detta. Tack och lov.

Visst är det svårt att hålla hemligheter när man egentligen vill bara skrika ut det? Man vill att alla skall veta och att man helt enkelt exploderar inombords bara för att man måste vara tyst? Blä. Men den tiden kommer också när jag får skjuta raketer runt omkring mig och inte bara inuti mig. ;)

En sak kan jag "spränga". Igår tog vi ett slutgiltigt beslut kring bilköpet. Ett stort beslut, väldigt dyrt också. Men vi har tänkt, vänt och vridit på varenda sida av myntet. Och till slut insåg vi att innerst inne visste vi båda vad det var vi ville. Så nu har vi beställt den. En vit "Nya" Seat Leon. Om cirka två veckor kommer vi att vara Seat ägare. Tar emot med tanke på att jag dyrt och heligt lovat att aldrig gå på niten och köpa en Seat igen. Men här står vi, en vit metallic pärla med teknikpaketet som man får på köpet under lanseringsåret. En häftig känsla.

Såhär ser pärlan ut:

Så Peugeoten har helt enkelt nåt sitt slut hos oss. Jag har fått inse att Peugeot inte är något för mig/oss. Kombi är onödigt när man har en hund som helt enkelt är LIVRÄDD för bur. När man inte kan ha honom i bagaget utan har får sitta i sin lilla stol i baksätet, så är det definitivt billigare att vara "sedan" ägare. 

Tisdag ja, måndagen bara sprang iväg. Satt i telefon hela dagen känns det som. Försökte lösa upp allt som legat och väntat med tanke på utbildning, sjukdom med mera. Så nu är jag på banan, förutom att det ligger papper precis ÖVERALLT på skrivbordet. Men det ska nog gå och fixa bort på någon dag. Jag mår bra. Det är de viktigaste, som vanligt. Lite sliten i musklerna, men i eftermiddag skall jag till Bianca på Aroma Spa. Var alldeles för länge sen jag var där. Men nu, äntligen.

Jobb jobb jobb, hela dagen lång. Får se vad den här dagen har att erbjuda. Väntar spänt på svar.

Roadtrip.

Ibland bara springer tiden iväg. Eller så finns det bara inte ork till att skriva ibland. Utbildning i Göteborg måndag och tisdag tillsammans med fröken Linnéa. :) vi hade två lärorika dagar. Men vi hann med mys och en massa skoj också. Handlade jordgubbar och mango, chips och Ramlösa och efter lite mat kröp vi upp i sängarna och bara njöt. Hotell frukosten var heeeeelt fantastisk. Tror aldrig jag ätit så mycket. Och under de två dagarna levde jag och Linnéa på vattenmelon. ;) tre grabbar hämtade oss på tisdagen, en av dem pussade oss till vi var genomblöta, gissa vem? Basil såklart. Han hade saknat sin matte. Tack och lov, för jag hade verkligen saknat honom. Ch också såklart. Det känns så konstigt att inte komma hem och krama om sin sambo när man är van vid de, dag in och dag ut. Man får inte ta sånt för givet. Sånt som man tänker alldeles för sällan på tyvärr.

På tal om annat har vi hittat en bil vi är överens. Tyvärr så ställer det till lite problem, konstigt nog. När man en gång är överens så skall något annat krångla, livet ska då aldrig vara lätt. Problemet startade redan i oktober när vi köpte våran nuvarande bil. Blev något väldigt jätte lurade av ett visst bilföretag här i Borås, ehum.. Kommer snart skriva ut hela historien om jag inte får svar, eller ens ett livstecken ifrån dem. Ger dem några dagar till sen kommer jag ta bilen, åka upp till dem och begära ett erkännande åtminstone. Värdeminskning på 2/3 tror inte de.

Idag har mor och jag varit ute på en liten roadtrip. :) Seglora kyrka, Gumbofallet och Haratången blev turen. Tog lite kort. En hel del på Basli. Hemska matte glömde ta med vatten till honom, men "mormor" hade med sig skinka, men även gurka till honom. Så det blev substitut, tillfälligt tills vi kom till Haratången där det serveras vatten men även lite mer skinka. Mitt bortskämda lilla charmtroll. :)

Bjuder på lite kort, men lovar att bli bättre på att uppdatera.

Aggressioner och födelsedagsbarn.. :)

Sitter i min fåtölj på mitt kontor, dragit en filt över mig eftersom jag fryser, försöker koncentrera mig på jobbet, på det jag måste ha gjort innan helgen men ögonen vill bara gå igen. Jag har svårt att fokusera på dataskärmen, den lyser för skarpt och jag kisar trots att jag sänkt ner ljuset på den. Ångrar bittert att jag är så sjukt envis. Tror att jag borde legat kvar i sängen idag, jag borde reagerat redan när jag kämpade mig ur sängen en kvart för sent, och sedan nickar till i soffan som jag tydligen gick raka vägen till. Ser säkert ut som ett spöke nu också. Blandade ansiktskrämen med lite foundation, slängde på lite mascara, vips så var jag klar tyckte jag. En knut i nacken, jeans och en mysig tröja. Här gör vi oss inte till extra när det är fredag, tvärtom, struntade helt i hur jag såg ut!?

Kläckte ur mig en kommentar i morse som jag ångrar lite. "Det är fanimej inte lätt att få livet att fungera när man omringad av idioter.." Irriterad på något som egentligen är väldigt oväsentligt. Jag är dock, ärligt talat trött på folk som ska förstöra för andra. VARFÖR?! Koncentrera dig på att rätta till ditt eget liv innan du ger dig in på att förstöra någon annans. suck. Ibland funderar jag på om hela livet är som högstadiet..? Vissa kanske aldrig växer ifrån de beteendet. Att lägga sig i någon annans liv till en sådan gräns att man faktiskt krossar någon helt och hållet. Det är sjukt. Kontrollerande, och väldigt fel. Blir äcklad..

Men på tal om annat.. Om jag orkar i eftermiddag skall vi kika på min "drömbil". I alla fall en realistisk version av den. :) meddelar senare vilken det är och hur de går. Har ju några i Kinna som Ch vill kika på också. Han vill ha svart bil, verkar de som, för det är dem han fastnar för. Medan jag vill ha vit, eller någon udda färg. Typ som blå, för den är ju så vääääldigt udda. Hittade faktiskt en "marinblå" bil med typ pärl lack i Göteborg som jag kärade ner mig lite i. Blå, hmm. Udda färg.. Ungefär som min kommentar för några år sen när röda bilar var unika.

Försöker nu bara fixa fram till material som jag behöver ha tills utbildningen på måndag och tisdag. Fröken Linnéa och jag skall ju göra Göteborg osäkert några dagar igen. Bo på mitt Radisson Blu hotell. Mys! :)

Får önska en trevlig helg. Min kommer bli lugn i hemma i soffan, förutom kalas för min älskade systerson Anton imorgon, lördag.

Grattis älskade Anton på din stora dag. Din 1-årsdag! :) du kommer bli överröst med pussar imorgon ifrån moster. <3

Torsdagen den 11.

Imorgon blir min minsta systerson 1 år. Tiden bara springer iväg. Hjälp. Jag är väl bara 21? Fortfarande? Heller hur är det egentligen. Sjukt. Tycker inte de var så länge sen Axel, den äldste fyllde 1, men nu skall lilla godingen Anton fylla 1. Vart tog tiden vägen?!

Medan jag  bearbetar mitt besked sen den 29 Januari så springer resten av världen vidare. Känns ibland som jag sitter kvar på stolen mitt emot specialistläkaren och stirrar på henne med förvirrade ögon. Jag vill bara acceptera det och gå vidare. Jag babblar hela tiden på om att jag accepterat det här, och jag skall bli så bra jag bara kan bli. Men ärligt talat? Jag ljuger för mig själv. Vissa säger att jag överdriver, andra tycker väl att de bara är att rycka upp sig, det finns många olika åsikter om det här. Jag har alltid stått för åsikten att det blir vad man gör det till. Men den här gången är det svårt. Jag vet att sjukdomen jag lider av inte är livshotande. Jag kommer inte dö. Men för mig är det på något vis värre att behöva leva med en diagnos resten av livet som kommer bråka, begränsa och förstöra drömmar och önskningar.

För ett år sen levde jag i lyckan om att jag precis avklarat min första månad på mitt nya jobb. Jag väntade på att Anton skulle komma till världen och ja.. Livet rullade på som jag planerat. Nu är allt rörigt, suddigt och jag vet inte hur framtiden ser ut..

Drömmar? Hopp? Jo.. Jag har väl tappat en hel del drömmar, och hoppet? det finns kvar. Men jag ger upp vissa saker, ser på allt med ett annat synsätt och önskar bara att få bli så frisk jag kan bli mitt i allt det här.

En bitter, besviken Mimmi, såhär har det varit sen typ ja, årsskiftet? Glädjen kommer i små doser, men allt få ofta känner jag mig bitter, ledsen, upprörd, arg och överkörd..

På tal om något annat är vi redo att byta bil. Redan? Bara ett halvår? Ja, jag har helt enkelt fått bita i de sura äpplet och erkänna, Peugeot är ingen bra bil.. Suck. Det där tog emot. Ursch. Jag älskar Peugeot fortfarande i hemlighet. Men nu ser det mer ut som de blir en VW, eller Mazda? Ford kanske? Jag vet inte. Bara bilgudarna vet. :)

I love you.

I like your smile, I like your vibe, I like your style. But that's not why I love you. And I, I like the way you're such a star. But that's not why I love you. Hey, do you feel, do you feel me? Do you feel what I feel to? Do you need, do you need me? Do you need me? You're so beautiful. But that's not why I love you. 

I'm sure you know, that the reason I love you. Is you being, just you. Yeah, the reason I love you is all that we've been through and that why I love you. I like the way you misbehave, then we get wasted. But that's not why I love you. And how you keep your cool when I am complicated, but that's not why I love you. 

Hey, do you feel, do you feel me? Do you feel that I feel to? Do you need, do you need me? Do you need me? You're so beautiful, but that's not why I love you.. And I'm not sure you know, that the reason I love you. Is you being you, just you. Yeah, the reason I love you, is all that we've been through and that's why I love you. Even through we didn't make through. I am always here for you, you.

You're so beautiful, but that's not why I love you. I'm not sure you know, that the reason I love you, is you being you, just you. Yeah, the reason I love you is all that we've been through, and that's why I love you. 

That's why I love you. 

/Avril Lavigne

Att tänka på..

Sommardäck

Söndag lunch, sitter i bilen på väg ut emot Skephult för att byta till sommardäck på bilen. Äntligen.. Struntar i hur mycket snö, eller kyla som kommer nu, jag vill bara ha sommardäcken. Fråga mig inte varför detta är så viktigt för mig.

Det ska bli kul att komma ut till "gården". Storasyster kommer dit med sin familj och jag ska få träffa syskonbarnen. Anton som snart är ett år, Axel som är herr bus i egen hög personlighet. ;) underbara små pojkar, eller ja Axel är ju inte så liten längre. Jag tror fortfarande han är 2 och pekar på allt och säger lampa. Min lilla gudson börjar bli stor och morfar är favoriten. :P såklart.

Tvätten är tvättad, dock inte vikt, så de får jag försöka ta tag i senare. Om jag orkar vill säga. Det är en stor dimma i huvudet idag. Sen är det antingen för varmt, eller för kallt. Känns som om någon står och trycker mig neråt, från axlarna och ner. Tungt med andra ord. Imorgon är det en ny vecka med nya möjligheter. Inga läkartider inbokade den här veckan, tack gode Gud för de. Nu får de vara bra, för ett tag. På tal om de skulle jag ha bokat tid hos optikern för länge sen. Men ingen lust att gå dit, det slutar alltid med att de blir så himla dyrt. Känner på mig att det är dags för nya brillor. Blä för de..

Så, nu har vi svängt av 41:an. Täckningen försvinner snart för en stund. Ha det mysigt i blåsten, men soliga vädret.

Kloklippning.

Tänk att sorters kläder i garderoben skall vara så ansträngande? Inte ens klar och hjärtat bultar som en galopperande häst tillsammans med luftvägarna som drar ihop sig i takt med varje andetag. Svettpärlor bildas i pannan och jag vill bara slänga mig i en kall dusch. Jag hatar att inte kunna göra någonting utan att bli fullkomligt utmattad. Helt galet va min kropp och hälsa skall bråka med mig.

Men ja, jag sorterar i alla fall ut kläder, IGEN, och nu är jag inte snål med att slänga kläder i högen som kommer hamna hos två flickor som jag vet alltid uppskattar mina inslag och tömning i garderoben. :)

Tog mig en paus, bestämde mig för att idag är dagen då jag skall lyckas klippa alla klor på Basli. Och beslutsamheten tog mig i mål. Det var mycket skrik, ifrån Baslis sida, lugnande röst ifrån mig. Tyckte jag gjorde som jag alltid gör. Men något måste jag gjort annorlunda!

Kanske inte den finaste klippningen, långt ifrån. Men det är gjort, plus klorna på insidan av frambenen, vilka jag alltid lyckats med typ..

Nu blir de dusch, sen kommer mor in och rastar både mig och Basli i solen.

Ha en solig lördag!

Före..

Dags för ett besök hos Jessie och Studio AIM. :) heeeelt underbart ska de bli. Fräscha till sig lite.
Både klippa och slinga. Får väl bjuda på en efter bild sen.

"Resultatet" av återbesöket..

Ja, återbesöket var det då ja. Mycket information, fakta, funderingar, en del ändringar med medicinerna, bland annat skall jag få injektioner istället för tabletter när de gäller B12:an. Sen ska värkmedicinen höjas för att se om effekten möjligen kan bli bättre... Allt det där med medicinerna börjar bli vardag, tragiskt nog.

Idag är jag på jobbet igen, igår var jag hemma, bara jag och Basli på tu man hand. Det var en tung dag på många vis igår. Jag hade en huvudvärk som är ifrån en annan värld, ingen aptit och helt utmattad både mentalt och fysiskt. Framförallt var jag väldigt ledsen. Det är jobbigt det här.. Och det som gör mig mest upprörd är det återkommande påpekandet ifrån läkaren, "det bästa vore om du kanske jobbade halvtid ett tag" eller kommentaren "du borde verkligen gå ner i tid på jobbet".. Ja, visst hälsan ska gå i första rum men jag vill inte, jag vill absolut inte, jag bara inte höra det. Varför ska jag göra de? Jag älskar mitt jobb, det är en del av den vardag jag ska lyckas vinna. Skulle jag gå hemma på halvtid så skulle de få lägga till diagnosen deprimerad, trots att vi på besöket i tisdags klart och tydligt var överens om det är jag INTE! Jag kan inte gå hemma när jag vill vara på jobbet..

Läkarens påpekande är i all välmening men jag, åååh, jag blir så upprörd över det. I dagens samhälle? Om man har fått ett jobb som man älskar, vem tusan vill gå till sin chef och be om att få gå ner i tid då? Min framtid skall innehålla ett heltidsjobb. Punkt slut. Och jag tänker lyckas! Även om oddsen är emot mig just nu, även om hälsan bråkar med mig, så ska jag lyckas, med eller utan specialistens gillande eller stöd. Hon vet som sagt säkert bäst, men jag känner mig själv. Jag skall vara en vinnare, inte någon som ger upp när det blir tungt. Vinnare!

I natt har jag sovit omkring en fyra timmar och är hyfsat jätte trött. Jag satte på mig mina högklackade skor, men fick acceptera att det blev sneakers idag. Kroppen orkade inte. Men vad är de? En småsak. Besvikelse, ja, jag älskar ju mina högklackade skor, men får lära mig att gilla sneakers mer. Kanske får skaffa ett par med glitter och glamour, så känns det säkert bättre. ;) haha.

Återbesöket som sagt, ja.. Jag fick väl inse att jag bär på en rejäl ryggsäck av ilska. Ibland känns det väl som om livet lurade mig lite. Att jag kämpade och såg till att få min examen, att jag fick mitt drömjobb, och ja, sen kastas jag in i en sjukdom som jag ska lära mig att leva med. Ilska.. Arg.. Besviken. Ledsen. Orden kan göras till många, skrivas en novell av bara ord om känslorna som känns i mage, hjärta och själ.

Jag är så grymt tacksam för att jag har min älskade sambo, jag är så sjukt glad över att jag har mina förstående vänner som accepterar att jag inte orkar längre, jag är så varm i hela kroppen av att min familj stöttar, hjälper och finns där mitt i allt det här.

ME/CFS, kroniskt trötthet och kronisk värk. En sjukdom jag inte ens önskar min värsta fiende.

Återbesök!

Då var dagen "D" här för andra gången, med det menar jag att det är återbesök på specialitkliniken imorgon. Det förklarar varför jag har ont i magen, tröstäter marängsvisch och känner mig lite extra tung i kroppen. Jag har gjort mitt bästa för att koppla bort tankarna. Tog med min mannen min och hunden ner till Sjöbovallen, kopplade Basli med en så kallad spårlina (hade gärna släppt honom, men ja, han har vårkänslor kan vi säga). En extremt lycklig chokladfärgad Basil Mouse sprang runt runt runt. Kom när man ropade 97% av gångerna, de andra 3% var de tacksamt att ha linan på honom. Han tog tacksamt emot godis när han duktigt satte sig vid våra fötter. Stolt "hönsmamma"! Lyckan han kände spred sig i hela kroppen på mig. Lilla busen...

Ch ska med imorgon, såklart. Han är lugnare, man skulle kanske kunna säga tryggare i det här?!

Vad har egentligen hänt sen sist? Vad har förändrats sen alla medicinerna sattes in? Jag kan inte sätta ord på de, det är bara ja, nästan samma typ, men mestadels är jag nog tom på ord på grund av att jag väntade mig mirakel.. Vet inte vad som kommer hända, sägas eller göras imorgon. Jag ska försöka skriva ihop lite frågor imorgon, har redan börjat kladda ner lite i ett dokument på iPaden. Mest saker som jag inte får glömma, som papper från försäkringskassan, alla "enkäter" som jag skulle fylla i, ta ut pengar eftersom kliniken inte tar kort, osv.

Nu ska jag andas, titta färdigt på Ullared, sen ta sängen i besittning, lyssna en halvtimma på "50 nyanser av frihet". Tragiskt att det är sista, hoppas nästan på att de kommer en till, eller att de gör film av böckerna kanske? Men tänk så mycket censurer de måste använda sig av då?!! Det kanske inte skulle funka? Tveksamt.

Natti natti. Håll tummarna vid 10 tiden imorgon.