Wicked way

Skärtorsdagen? Menar ni att det redan är påsk? Vart tusan tog tiden vägen? Skärtorsdagen va de då ja. I all ära skall denna först spenderas genom att jobba några timmar, sen bär det av hem. Vila, varva ner, pussas med Basli och kanske till och med sova en sväng. I kvällningen skall det bäras av ner till Parkhallen tillsammans med Anna och Ch. Streaplers spelar? hmm. Inget favorit band. Men vad gör man inte för kärleken. Skämtåsido. Det är ändå en viss känsla att se alla dessa människor njuta av musiken och dansa. Inget "juckande", inga fulla tjejer som försöker dansa sexigt trots att det varken har koll på fötter eller händer, inga killar som står och dansar "plocka äpplen". Haha. Griniga tant Mimmi. Nej, men jag är väl trött på krog-livet helt enkelt, dock vet jag inte om de var min grej någon gång.

Jag har verkligen gått och blivit en grinig tant på senare dagar. Klagar och klagar. Är de avundsjuka? För att andra orkar? För att andra mår bra av allt? Att andra kan dansa "arslet" av sig utan att ligga dösjuka i ett par dagar efteråt? Jag tror tyvärr att det är därifrån klagovisan kommer. Avundsjuka.

Ursch. Nu kommer de där envisa tårarna och bråkar med mig. Halsen drar ihop sig. Det trycker i bröstet. Jag försöker verkligen. Jag vill verkligen acceptera allt det här. Men det är inte rättvist! Jag vill ju så mycket, jag vill ha ett högt tempo. Jag har så svårt för att släppa taget om allt och bara falla och lära mig att lyssna på kroppen. Varför skall allt vara så svårt för?

Återbesöket hos specialisten närmar sig.. Kan vara det som gör allt så mycket jobbigare. Där är allt så klart, så sant, så verkligt. Där kan jag inte fly ifrån alltihop, så som jag gjort sen sist jag var där och fick beskedet.

Även om jag älskar mitt jobb, och det är underbart att vara här, så ska det bli väldigt skönt med några extra dagar ledigt. Njut av "mini"-semestern.

Svårt att förstå..

Den 3 Augusti 2011 åkte jag tillsammans med Robin ner till Skåne län för att kika på en hund, en chokladfärgad chihuahua hane. Han var så liten, så tanig och så fruktansvärt osäker/rädd. Det är svårt att förstå att det är samma hund då som nu. Jag är stolt över min älskade Basil Mouse som fortsätter att uppvisa att förändringarnas tid är inte över. Min numera underbara, mysiga, mycket mer självsäkra hund värmer mitt hjärta dag som natt. I tuffa tider är det han som sprider leenden. Han är mer än en hund för mig och Ch, han är vår bästa vän, vårt mirakel, och en familjemedlem. På vägen till jobbet igår så slog tanken mig, skulle jag kunna ta beslutet och lämna bort Basli? Jag behövde inte tänka länge på den frågan, för nej, jag skulle aldrig vilja vara utan honom även om han är förjäklig ibland. Att skaffa hund är ett beslut, ett åtagande man gör, när de gäller Basli så lär väl han leva i 10 år till kanske, och jag kan med säkerhet säga att jag kommer aldrig ångra mitt beslut som jag tog där i en by utanför Helsingborg. Jag tog med mig honom hem för att älska honom för alltid. 

Detta kort är de första jag såg på  Basil Mouse, annonsfotot helt enkelt.

Kärlek vid första ögonkastet. 

Detta är det första kortet som togs efter det att vi kommit hem till Borås.

Och följande kort är från senare tid.. :)

Boråshund.se

God morgon! Måndag morgon, och solen lyser. Visst, det är kallt, men när solens strålar bländar en när man är på väg till jobbet, då känner i alla fall inte jag att kylan tar överhanden. Älskade sol! Jag längtar så tills jag kan hänga upp vinterjackan på vinden, ta fram min lilla skinnjacka som nu hängt med i 3 eller 4 år. Kanske dags att införskaffa sig en ny vårjacka? Har ju min Henri Lloyd jacka också, såklart. Men en enkel, svart jacka hade verkligen varit lämpligt just nu. Även om jag innerst inne fastnat för denna militär invasion som uppstått. Men är det verkligen jag? Vet inte..

Måndag morgon. Börjar dagen med att blöda en FORS näsblod?!! Tyckte att de började göra "ont" i näsan, så tog handen och gnuggade lite på nästippen, plötsligt satt jag där med en hand som var rödfärgad. Hmm. Dagen innehåller skum huvudvärk, som trycker på tinningarna och över bi-hålorna. Lite yrsel och utmattning. En "vanlig" dag kanske. Men huvudvärken känns väldigt skum. och näsblod på det som sagt.

Men i alla fall. Tänkte tipsa om en sida, för hundfolk i Borås. En kille som heter Fredric har skapat ett forum för oss hundägare som bor i Borås Stads kommun. Kika gärna in och delta i diskussioner om du känner för de. Klicka dig dit genom länken: Borashund.se

Tankarna kring att starta en hemsida för ME/CFS patienter fortsätter att snurra i huvudet. Får se när jag väl kommer igång. För ju mer jag tänker, desto mer vet jag att detta är ett projekt som jag faktiskt skulle kunna klara av trots mina begränsningar. :)

Någon som vet något bra ställe där man enkelt men samtidigt inte för enkelt eller simpelt kan skapa en hemsida. Är inte intresserad av exempelvis 123minsida. Det är alldeles för "simpelt"... Tips mottages mer än gärna!

Sömnlöst.

Vet inte om man ska skratta eller gråta. Den här natten har varit absolut den värsta på länge. Normalt brukar jag få sova lite, även bråkiga nätter, men i natt? Inte en blund. Vid 5 tiden gav jag upp. Efter att ha försökt med verkligen ALLT. Försökte utan natti natti medicinen ska väl tilläggas, i alla fall till en början. Gillar inte alls att behöva vara "beroende" av en tablett för att få sova. Men vid 3 gav jag upp och tog den i alla fall, trots de så somnade jag inte.

Idag? Hur mår jag? Bra fråga. Känner mig som en levande död. Svettas och fryser omvartannat. Sov en timme typ mellan 7-8. Men sen är jag lika "vaken" igen. Tack och lov för Ch's skull så är han iväg och repar för jag känner inte alls för att vara trevlig just nu. Så trött, så sur, så frustrerad. Kan man för tusan inte ens få sova i fred när man lider av kroniskt trötthetssyndrom? Hopplöst. Ja, jag vet, det är lite så den här sjukdomen funkar. Man är helt enkelt trött, men dygnsrytm med mera lever sitt eget liv. Får nog läsa på om tips för att lyckas med sömnen. Såhär går det inte ha de.

Nu tittar jag och Basli på Air Bud, den filmen där han spelar amerikansk fotboll. Basli pratar glatt med hunden på tv:n. Lägger huvudet på sned, lyfter sina stora dumbo öron och tassar runt på stället. Tur man har honom som sagt. Även en dag som denna får han mig att le.

Funderar på att placera mig själv på dusch golvet. Men varmvatten lockar inte alls. Krypa ner i sängen, breda ut mig och försöka varva ner..? Ger det ett försök!

Ha en trevlig helg, hoppas ni är piggare än jag.

TGIF?

Första gången jag hörde det uttrycket det var typ för någon månad sen. Verkade som jag suttit inlåst i någon källare och totalt missat detta "självklara" socialt accepterade uttrycket. Thank God it's Friday? Mmm. Det är väl alltid skönt med fredag, vet inte om det är min favorit veckodag men jag kan heller inte svara på vilken annan dag som skulle kunna vara min favorit, så vi kör på fredagar. ;)

Mätt på morgonens mediciner, sitter och dricker ett glas med multivitamin, sån där brustablett i vatten. Allt för att hjälpa kroppen att komma igång. Även om det är vid den här tiden, 5-6 som jag börjar min "mest" vakna tid på dygnet så behöver kroppen en skjuts ändå.

Lilla mysiga sömntutan Basli gjorde något som fick mig att skratta nu på morgonen. Han satt på en stol i köket och jag ville bara borra in näsan i hans päls och pussa på honom, han är så otroligt skön och mysig på morgonen. Och sen luktar han såååå gott när han är nyvaken. Gör alla hundar det tro? Men i alla fall, där försökte jag mysa lite, då gjorde han något som händer ibland, han slänger upp tassen och lägger den på munnen på mig, precis som om han vill säga "matte, nu får det vara bra med pussar..." Jag kan inte annat än skratta, han gör just de vid så lustiga tillfällen. Ibland händer det när man pratar och inte koncentrerar sig på honom, då kan han slänga upp tassen på munnen på en som för att säga "sluta prata, och lek med mig!!!" Goa lilla Basli Bus. Han är verkligen det bästa beslut jag tagit. :)

Fredag va de ja, va händer i helgen...? Inte den blekaste. Jag har lärt mig att låta bli att planera för mycket, helst undviker jag att lova folk saker, för jag har alltid hatat att göra folk besvikna och när man lever med kronisk trötthet, så är det svårt att veta hur man mår från dag till dag. Måste lära mig att tänka på hälsan i första rum. Inte tänka att "det löser sig". För det slår tillbaka. Skit sjukdom. Skit diagnos. Bläää! Men idag är jag på bra humör, så nog om de.

I onsdags hittade jag klockan, DEN klockan som jag sett framför mig. Har haft en idé om hur jag vill att den ska se ut. Men ja, inte hittat den, så tvekat fram och tillbaka när jag tittat på andra klockor. Jag är den typen av person som känner sig naken och bortkommen utan klocka på handleden. Men, där var den. Av någon anledning hamnade jag på en sida som heter www.miinto.se. Ursch vilken jobbig sida! Jag blev eld och lågor när jag hittade Zalando, men "miinto", oj oj. Helt underbar sida. Finns ju så mycket man vill ha så svårt att hålla fingrarna i styr. Skickade över ett kort på klockan till Ch, som även han tyckte den var riktigt läcker, han försökte övertala mig att beställa den, han gick så pass långt att han erbjöd sig att betala den. Min sambo känner mig. Jag har så mycket lättare att skämma bort honom och Basli än att unna mig själv något. Men nu gjorde jag de! Jag har beställt den. :) sådär ser den ut ------->
Läcker? Visst är den!!

Beställt lite kläder också faktiskt. Jag vet, jag är busig. Men jag behöver lite nytt. Så är det när man inte är pytteliten längre och växt ur sina kläder. Uttrycket är tydligen "jag har fått kvinnliga former"? haha. Ja du, om kärlekshandtag och inte plattmage är kvinnligt då heter jag Agda. Någon dag ska jag ha tillbaka min platta mage. Men på vägen dit så trivs jag ändå, för så långt borta är den faktiskt inte! :P

Ha en underbar fredag! Det tänker jag göra mitt bästa för att ha. Planerar att ge min kollega Anna en stor kram när hon kommer. Tänker göra de ofta för jag är tacksam för att hon står ut med mitt babbel under våra "te-stunder" på morgonen, för att hon följer med mig till olika "sjukhus" och för att hon stöttar mig.
Önskar att jag kunde ge Emma en kram varje dag också! De tjejerna ställer verkligen upp på mig. Tack töser! Bättre vänner än er kan nog bli jävligt svårt att hitta.

Kram till er! (bara för att de är fredag..)

Älskade underbara..

Jag blev blödig. Jag frös och blev varm i hela kroppen samtidigt. Jag tänker bannemej dela med mig av vad min sambo skrev till mig en morgon som denna när snön vräker ner när vi som mest längtar efter sol och vår.
Älskade, underbara, fantastiska och min diskreta romantiker. Kärlek.. Bandet mellan oss har blivit starkare på grund av alla tråkigheter. Ååååh, vad jag älskar min lilla Dumbo. Känner mig som en 15-åring som måste dela allt från vad man åt till frukost till ja, allt. Men sånt här värmer ett snöigt jätte även tunga dagar.

Delen ME av diagnosen, förstå mig.

Det finns mycket information att hämta på internet angående min diagnos. Självklart får man sortera ut vad som är relevant och självfallet tänka sig för så man inte suger åt sig för mycket av det som står. Men ibland stöter man på bra dokument som beskriver tillståndet, sjukdomen, diagnosen för andra, anhöriga, vänner och så vidare. Tänkte dela med mig av ett av dessa idag.. Detta heter "Förstår mig - skulle du vilja förstå dig bättre på en anhörig som har Myalgisk Encefalomyelit (ME)?"

- Bli inte förvånad ifall du inte ser märkbara fysiska förändringar hos "oss". ME åstadkommer många förändringar, men de flesta är "osynliga" för vanligt folk. Det är inte som om vi hade AIDS eller cancer, som så småningom uppvisar påtagliga fysiska förändringar. 

- Om jag säger att jag inte mår bra, snälla, tro mig! Kanske mitt ansikte inte visar några tecken på att jag är sjuk, men det är så att ME i allmänhet inte ändrar på ansiktet. Ibland uppträder lite blekhet och något litet tecken på smärta, men inget mer. Dessutom så har jag varit sjuk så länge att jag vant mig vid att inte visa mycket av varken malaise (vag, diffus känsla av obehag och trötthet) eller trötthet.

- När jag känner mig dålig är jag varken uttrycksfull eller vänlig. Men tro inte, snälla, att jag är arg på dig eller att jag inte vill se dig. Problemet är att jag, under dessa stunder, inte har mycket förmåga till uppmärksamhet eller koncentration, och därför antar jag på grund av utmattningen och smärtan "ett stenansikte". Men din närvaro och din konversation lindrar och distraherar mig från smärta, och dessutom, hjälper mig att frigöra mig från känslan att "jag inte betyder något för någon" som ibland drabbar mig. 

- Om jag berättar för dig att jag är "lycklig", snälla, anta inte att jag är "frisk". Jag är fortfarande sjuk, men jag kan också känna mig lycklig för att livet, trots allt, fortsätter. Det vill säga, jag ljuger inte för dig varken när jag säger att jag är lycklig, eller när jag säger att jag är sjuk. Båda sakerna kan för mig vara sanna samtidigt. Efter att ha varit sjuk så länge kan jag inte begränsa min lycka till det enda målet att bli "frisk" för verkligheten är att det är något som jag inte kan påverka, och därför har jag lärt mig att njuta av andra saker som livet kan erbjuda. Så snälla, försöka att dela lyckan (utan att ifrågasätta den) som jag känner. Dessutom, tveka inte att berätta dina problem, glädjeämnen eller sorger för mig. 

- Om jag visar mina begränsningar, snälla, acceptera dem. Jag varken hittar på dem eller överdriver. Jag skulle älska att promenera eller leka med dig, men när jag säger "jag kan inte", är det verkligen vad jag känner. Det är sannolikt att jag kan göra lite mer än jag från början tänkt, men mycket sannolikt kommer det att bli smärtsamt för mig efteråt med mer smärta och ökade begränsningar. Snälla, tro inte att det beror på en brist av tillgivenhet för dig eller intresse för dig, eller på grund av lathet. Att lägga märke till dessa känslor hos dig gör mig ledsen. I själva verket har jag, frustrerad till bristningsgränsen, varit tvungen att lära mig mina begränsningar och acceptera dem, och jag måste skydda mig emot min egen vilja att göra mer än jag klarar av. 

- ME-symptomen varierar mycket över tiden och kan förändras, förbättras, förvärras, inom loppet av några timmar. Ifall jag lovar dig något och du inte kan räkna med mig då det verkligen är dags, snälla bli inte förvånad, förolämpad eller arg. Jag blir också ledsen och förärgad av att inte kunna planera saker som du gör. Det ger mig en känsla av stor osäkerhet och stor frustration. 

- Tro inte att jag sluta göra saker (som att ringa dig, träffa dig, eller göra dig en tjänst) för att du är en dålig person. Det är för att ME också försämrar uppmärksamheten, koncentrationsförmågan och minnet. Om jag glömmer bort saker som har med dig att göra, är det inte för att du inte betyder något för mig eller för att jag skulle vilja skada dig. Det beror helt enkelt på "dåligt minne". Det har inte med dig att göra, utan med sjukdomen..

Tänkvärt.. Viktigt! Och en hel del är mitt i prick vad jag önskar att anhöriga, vänner, kollegor och så vidare borde få veta. Jag är inte som jag var, men jag är fortfarande jag, samma person, bara sjuk i ME, och CFS.

Put it back together..

If you think you're sinking, you probably are. Only you can know, only you can know.. If you think you're falling, you probably will. You've got to lose yourself, but not let go. I think we'll be alright, I think we will survive. Everybody gets a little scared like this sometimes. I think we'll be alright, I think we will survive. You've got to fall apart and put it back together again. 

I never said I loved you quite enough. I hope it's not too late, I hope it's not too late. I've got this one fresh second, one fresh minute, one fresh hour of my day. I hope it's not too late, I pray it's not too late.

I think we'll be aldright, I think we will survive. Everybody gets a little scared like this sometimes. I think we'll be alright, I think we will survive. You've got to fall apart and put it back together again. I'm gonna tell you, I love you, one more time, again and again and again and again... I've got this one fresh second, one fresh minute, one fresh hour of my day. I pray it's nog too late, yes, I pray it's not too late.

You've got to fall apart and put it back together again. Yes, you've got to fall apart and put it back together again..

Tisdag morgon..

En dålig period antar jag. Sömnrytmen är helt ur balans. Kan knappt hålla mig vaken till åtta ens längre. Sen vaknar jag en gång vid elva, en gång vid 3 och sen kan jag inte sova mer. Idag blev de ett avsnitt Ugly Betty för att fördriva tiden. Funderar fortfarande på att börja typ virka eller sticka. Tänk så många grytlappar och halsdukar jag skulle kunna göra!?

Finns någon oro och ångest som ligger och pyr inom mig. Önskar att jag visste va de är som får mig så ängslig..

Svårt att ta till mig saker, svårt att få saker att stanna, jag stressar över allt och inget. Svårt att acceptera tillvaron antar jag. Det kommer bli bättre i framtiden, de vet jag. Måste bara lära mig gränser och hur jag fungerar. Men va har tid med de? Jag vill ju så mycket. Jag vill så mycket mer än vad min kropp och hälsa vill.

Funderar på att starta en hemsida, eller blogg där jag samlar information om diagnosen. Där andra lika förvirrade som jag kanske kan hitta dit. För de är då bannemej inte lätt att sortera eller ens hitta information på ett och samma ställe. Kanske kan bli en del av terapin. Precis som tatueringen kan komma att bli.

På tal om de, måste bli av att jag åker till Göteborg snart och träffar killen som ska göra tatueringen. :) Ed heter han. Jag fullkomligt älskar hans tatueringar, sjukt läckra! Kanske kan låna någon av bilderna och visa vad han gör för några. I alla fall passar hans stil mig väldigt bra. Det är viktigt att de känns rätt den här gången. Den här tatueringen kommer bli mycket viktigare än någon annan jag kanske kommer att göra. Löjligt, men så känns de.

Ha en trevlig tisdag, så hörs vi...

"Fantomsmärtor"..

Sötaste Anna, så förbannat go. haha. Först och främst, tack igen Anna för att du följde med mig (körde mig). Men ja, i alla fall, lite prover skulle tas inför besöket hos specialist kliniken, återbesöket. När jag gick in till labbet så gick Anna ut för att ringa ett samtal, medan hon stod och pratade fick hon plötsligt ont i vänster arm. Samma som jag blivit stucken, men de visste hon inte då. Så hon blev typ en vodoodocka. Delade min smärta. Så där satt vi i bilen på vägen tillbaka till jobbet och hade ont i vår vänster arm bägge två. haha. Så skönt liksom. Måndag morgon. Två trötta tjejer, en extremt hungrig sådan också eftersom proverna skulle tas fastande.

Men nu har jag fått äta, tagit alla mediciner och fått en rejäl portion av träning i smilbanden.

Så ha en jäkla härlig måndag i solen. :)

Vardagsrummet..

Börjar få ordning i vardagsrummet också. Små detaljer bara tills vi till hösten skall göra klart även därinne.. :) men mysigt i alla fall.

Måndags morgon..

God morgon världen!
Vaken sen 3.. Försökt varva ner men hjärtat har slagit i en vild orkester hela natten. Stressad? Jag vet inte. Något är på gång i kroppen i alla fall.

Måndag, schemat ser ut som vanligt. Förutom att jag ska försöka ta mig till vårdcentralen idag och ta de där proverna jag skulle tagit för läääänge sen. Tänk om jag kunde kommit ihåg de lite tidigare. Men bättre sent än aldrig. Ch har ju lite svårt att sticka ifrån jobbet så löser jag inte de på något annat vis får de bli taxi från jobbet till Boda. De kostar nog inte så fasligt mycket.

Tisdag blir de utredning/prövning på Psyk-sjukgymnastiken. Underbara fina Anna skall åka med mig så jag slipper åka själv dit. :)

Så nu ska jag fasta tills dess att jag tagit proverna. Ta tabletterna? Vet inte om jag ska göra de innan proverna tagits? Kanske bäst att låta bli om ifall att liksom. Så får inte glömma att packa ner dem så jag kan ta dem på jobbet sen. Får nog låta bli min dos av juice också. Mycket att tänka på när man ska ta fasteprover känns de som. Klä på mig får jag nog göra i alla fall. ;)

Ha en bra måndag och glöm inte att älska läget (som jag fick lära mig på utbildningen i Göteborg!)

Did I tell you..

Did I tell you that I love you today?

Have I looked into your eyes?

Cause I've taken down that last remaining wall,

and showed myself to you.

As I am, all my faults,

all my thoughts, all my yearning.

Oh, I love you!

Always have, and always will

and I wanna face this moment

hold it near, hold it deep, hold it still.

Did you know how scared I used to be?

Scared for you, scared for me..

But taking down 
this barrier

and touching 
you at last

has broken all that 
down into dust,

blown away..

Now there's us
 and we're real. 

Oh I love you. 

Always have and always will

and I wanna face this moment, hold it near,

hold it deep, hold it still. 

Oh I love you!

Always have and always will..

 Did I tell you that I love you today?

Utvecklingsdag..

Då bär det av bort till Pulsen för en utvecklingsdag med jobbet. Det var just den dagen jag började jobba förra året. Utvecklingsdagen var min första dag på jobbet. Först skrev jag kontrakt tillsammans med min chef borta på Söder & co. sen tog vi min bil bort till konferensanläggningen Pulsen. Minns hur nervös jag var.

Om 5 dagar, den 19:e, så har jag jobbat här i exakt ett år. Ett år på mitt älskade jobb. Man kanske skulle fira det? Jag menar, jag pluggade på distans i två år, och hamnade tack vare mina studier på mitt drömjobb. Vad mer kan man önska sig? (troligen att inte få en kronisk sjukdom som förstör allt, men nu handlar detta inte om de idag..)

Jag är en lyckans ost. I dagens samhälle är de inte lätt att få jobb, absolut inte fast jobb. Men här sitter jag och "skryter" om vilken tur jag har haft. Och förlåt, de tänker jag faktiskt inte be om ursäkt för. Jag är stolt över mig själv. Jag kämpade i två år med mina studier. Jag stod på egna ben. Jag hade tur. Men det är jag jäklans glad över. 

Så, idag tänker jag njuta. För idag är jag inte ny utan en i gänget..

Snart..

Så väldigt negativ. Så sjukt negativ. Såhär brukar jag inte va.. Jag brukar inte se allt svart. Men ja, jag är arg. Känner mig lurad på livet. Lurad. Men snart tar vi nya tag.

Fröken negativ..

Tre gånger har jag börjat skriva ett inlägg. Tre gånger har jag alltså raderat alltihop och börjat om. Nu fjärde gången ska jag försöka få till de lite bättre. Jag är dessvärre Fröken "jätte-super-negativ-och-frustrerad" idag. Arg, besviken, ledsen och smärtsamt trött.

Igår började dagen dåligt. Stress, det skapar alltså konsekvenser. Tydligen den sorten som sitter kvar ett tag. Jag somnade extremt tidigt igår. Hon var nog inte ens halv åtta..? Mer sju tiden tror jag. Alltså sov jag längre än vanligt, utan att vakna under natten vad jag vet. Ändå är jag som en zombie idag.

Obalanserad, känns som om jag inte har kontroll på kroppen. Benen är spagetti, armarna typ falukorvar, fast lite mer sladdriga.. tunga, men sladdriga. Ögonen vill bara gå igen. Det sticker i benen. Ja, jag kan nog som vanligt skriva en hel novell av olika "symptom" som visar sig idag. Men jag är på jobbet. Jag är här kroppsligen. Gör det jag ska, och det blir rätt, jag går i min dimma. Försöker vara "utåtriktad" och pratsam, men drar mig sedan in på kontoret i min lugna vrå med dörren halvstängd och vilar huvudet. Till och med att föra en konversation är otroligt ansträngande idag, för jag måste koncentrera mig ordentligt för att ens hänga med och inte tappa bort mig, glömma vad vi pratar om typ. Det är svårt att koppla ihop orden är jag öppnar munnen. 

Tänk om en enda dag bara kunde vara bra. Det var ett tag sen nu. Vad gör jag för fel? En enda dag är allt jag begär. En dag där jag orkar, där jag mår åtminstone okej liksom. En dag där kroppen var lika glad i mitt jobb som jag är inombords och i huvudet. Det är ju här jag vill vara om dagarna. Varför ska kroppen och ödet vilja annat? Jag kommer inte ge upp. Jag ska leda "tävlingen" med den här sjukdomen. På något vis ska jag lyckas överlista den. Det bara är så..

Stress, panik = gift..

Jag får inte försova mig, jag får inte glömma ställa klockan när jag går och lägger mig. Jag får inte "ändra" morgonrutinen så något tar längre tid. Jag får inte.. För stress, som jag väldigt lätt skapar i mitt huvud, gör mig sjuk, gör mig trött, och till slut kommer paniken. Jag gråter. Huvudet blir kaos och jag blir desorienterad, förvirrad och glömmer.

Jag har alltid varit en liten perfektionist innerst inne. En som gillar rutiner, och ordning. Visst, jag har alltid blivit stressad över att försova mig. Det blir väl de flesta. Men allt annat som händer när jag blir stressad är inget som jag är van vid, därav har jag svårt att hantera de.. Dagen börjar på ända! Dagen börjar i en vimmelkantig värld..

Ch går upp direkt när hans klocka ringer. Det händer ALDRIG annars. Minst en snooze. Minst en. Sen går han upp. Idag, när jag glömt att ställa klockan, när jag vaknar hastigt, sätter mig upp, kastar mig ur sängen, blänger på mobilen som sitter i "dockan". Inser att det inte är mobilens fel, utan att det är jag som glömt, precis som så många andra dagar numera.. Men annars brukar min inbyggda väckarklocka vecka mig i tid. Tror jag behövde sova. Annars hade jag aldrig försovit mig..

Kastar mig upp. Av någon konstig anledning börjar jag hyperventilera. Jag blir för stressad och panikångesten gör sig påmind. Ch pratar med mig ifrån sovrummet, han förklarar lugnt att vi tar den tid vi behöver. Att jag måste lugna ner mig, att de inte hjälper att få panik. Och mentalt skakar jag om mig, tvättar av mig nattens spår i ansiktet och kastar mig in i rutinerna. Packar ner smink i väskan, det får jag göra på jobbet. Jagar rätt på plattången och ser till att få de någorlunda bra. Kläder? Vad är de?

Sen börjar huvudet, de kommer vågor av smärta ifrån nacken, de går över huvudet som stranden tar emot vågorna ifrån havet. Går över hela huvudet, ner till ögonen, trycker över näsan och avslutar i ett illamående stadie. Sen håller de på så. Jag ser dimmigt. Jag rycker till vid smärtan. Handlederna värker, fingrarna är stela.

Jävla skit diagnos. Jävla skit sjukdom. Vinner jag en miljon så skulle jag inte göra något om de jag tidigare tänkt, jag skulle göra en sak, och jag skulle skänka alla pengar till ett ställe, och det är forskningen, forskarna som letar ett botemedel, en behandling emot ME/CFS.

Nattliga aktiviteter..

Helt hopplöst. Klockan 2 vaknade jag och sen dess har jag inte sovit en blund. Ryggen gör så förbannat ont, spelar ingen roll hur jag ligger, kan inte somna ändå, på grund av smärtan. Så, vad hittar jag på denna natt? Jo, beställer nya lakan. Ch lär la strypa mig. Men det är okej, jag får ta den smällen. ;)

Jag har fått några skratt här under natten/morgonen. Ch har haft vilda diskussioner, frågan är bara vem han pratar med?! Troligen så är han på jobbet, som vanligt när han drömmer.. "Asså, du borde välja rostfritt. De studsar, liksom hoppar fram. Mycket mer effektivt!" sen tjoade han till rejält, väckte den annars hårt sovande Basli så han kom in till mig i vardagsrummet. "Ja, nu börjar här blir rent hörrö!! Men du skulle sett igår. Herre gud!" Sista han sa nu var "Troligt, jag har en rejält verktygslåda, så de här ska vi kunna lösa.." hmm. Räcker de inte med att han är jobbet 9 timmar om dagen? 5 dagar i veckan? Tydligen inte.

Måndag, fack-möte, annars så det ut och bli en vanlig dag. Tisdag, "behandling", denna gången blir de något mer än bara massage, något som skulle hjälpa mig med min otroligt torra och kliande hud. Sen ska Ch repa med Sixpack. Onsdag? Ingen aning. Torsdag samma sak. Fredag ingen aning. I alla fall ser schemat i huvudet ut så, sen ser det säkert ut annorlunda när jag väl kollar i både min vanliga kalender och den i telefonen.

Hoppas ni andra fått en god natts sömn.
Älska läget!
Glad måndag mina vänner.
En ny vecka, nya möjligheter.

Godis..

Häromdagen bad jag Ch köpa lite smågodis till mig. De va länge sen jag åt godis och jag har varit sugen på de till och från. Men aldrig köpt något..

Det är la sisådär 6-7-8-9 månader sen jag åt de. Men ja. Det har helt enkelt inte blivit av.

När jag hade ätit lite godis fick jag genast grymt ont i magen. Illamående och jag kände svullen i halsen. Inget mer med de. Reflekterade inte så mycket över de. Men!
Jag kände mig inte alls fräsch igår. Och sen åt jag lite mer godis när jag kom hem. Kände att andningen bråkade med mig. Magen svullnade upp.. Slutade äta godis och de var inget mer med de.

Sen när jag gick och la mig slog de mig. Jag har ju blivit mer och mer allergisk mot kemikalier och ja, slog in "godis+kemikalier" på Google, och där hade jag svaret. Dumma lilla Mimmi! Godis är ju fyllt med kemikalier. Där va de svart på vitt. Jag hade ju tryckt i mig fullt av kemikalier. I min tankebana kunde jag lika väl druckit rengöringsmedel.

Så, nu vet jag. Godis är inte bra för mig. Inte på något sätt. Inte för någon men speciellt inte för mig. Min allergi för kemikalier utvecklar sig verkar de som och de är bara att gilla läget så de så.

Hemmagjorda chips, popcorn i gryta tipsade Emma mig om. Så nu har jag tvingat henne att någon dag komma hit och lära mig. För popcorn i gryta är jag hopplös på, och några hemmagjorda chips har jag aldrig gjort. :P

Helt enkelt. Bytt schampo till ekologiskt. Goldwells "gröna" hårprodukter. Inhandlat ekologisk body lotion. Får nog börja att de över mer än godis faktiskt. Inte för att godis är någon stor förlust, men kan ju finnas annat som jag kan undvika också. :)

Ekologiskt och naturligt, here I come!

Inbyggd väckarklocka..

Förberedde mig på en jobbig natt igår kväll. När jag fortfarande inte somnat halv nio, trots att jag tagit medicinen som jag ska. Ja!? Sjukt, halv nio.. Förr kunde man vara vaken fram till småtimmarna och ändå orka upp och jobba. Nu för tiden kryper jag helst ner i sängen vid, ja, halv åtta, om inte tidigare. Helt enkelt, när alla andra har aktiviteter för sig, då ligger lilla Mimsan och sover. Helst.

Så, i morse när jag slog upp ögonen och tittade på klockan och var redan tjugo i fem insåg jag, SKIT OCKSÅ, jag glömde ställa alarmet. För en gångs skull tackade jag mina sömnproblem och min inbyggda väckarklocka att jag vaknade i tid ändå. Tyvärr vart jag stressad, och detta är ett gift för min del, på grund av diagnosen, så jag blev helt slut..

På  tal om något annat. Jag har flera gånger varit inne och kikat på hur det ser ut med biljetter till Magnus Uggla showen som kommer till Rondo i höst. Helt enkelt hållit lite koll för att se så de finns biljetter kvar. Men idag tog jag tag i de, jag ville inte riskera att inte få biljetter! Så nu, två stycken bokade. Jag och Ch skall gå. Bara vi två. Det kommer bli underbart. Magnus Uggla är min idol sen barnsben, och när jag såg honom på Ladies Night i november förra året så blev jag eld och lågor, jag ville se honom igen! Först och främst ville jag dela det med Ch, inte för att han är lika "kär" i Uggla som jag. Men just för energin och känslan som fanns i mig då, det är något jag vill dela med Ch. Det var underbart. Kände mig som ett barn.

Fredag, ja, varför inte. Känns som om den här veckan bara försvann.. Kan vara för att jag legat hemma två dagar och knappt kommit ur sängen på egen hand. Ursch. Får se till att vila, och åter vila i helgen. Inga stora utsvängningar.

Och just de.. jag ska på HLR utbildning idag, hjärt och lugn räddning helt enkelt. Jag är "ap"-nervös. Varför? Jo, för det kommer finnas dockor! Jag skrev för länge sen ett inlägg om mina rädslor, och vet inte om jag nämnde de. Jag har en stor fobi och rädsla för dockor... Jag får kräk-känslor och skakar i kroppen. Det är rätt konstigt med tanke på att jag lekte med dockor som liten. Vet inte när fobin infann sig egentligen. Var de efter Toy Story filmerna kanske? Njae. Tveksamt. Men jag kan nu i vuxenålder tycka att "skräck"-filmerna Chucky är jätte äckliga. Får rysningar i kroppen nu, bara för att jag får upp bilden av dockan på näthinnan. Blä! Och ja, HLR, innebär att man ska prova på en docka. Så ska bli spännande och se hur länge jag är kvar i rummet. Förhoppningsvis ligger den inte framme när vi kommer dit. :P då kan de bli lite dumt..

Glad fredag!

Måndag

Då vart de måndag igen. Känns som om förra veckan bara sprang iväg. Skulle ha bokat massage, men det blev inte av. Får se till att göra det denna veckan.. Är i stort behov av de! :/

Idag blir de utbildning/möte med systemansvarig för ett datasystem som jag faktiskt själv bokat in. Första gången på ett år som jag bokat möte, eller ja första gången jag skickar ut en kallelse till kollegor som ska delta. Annars har la jag bokat ett och annat.

Såhär, en dag som denna, önskar jag mig så mycket energi som bara går. Dock saknas den. Orolig natt, vaknat med tårar och kudden har varit alldeles blöt. Ingen aning vad jag drömt men jobbigt är det i alla fall. Ögonen vill gå igen. Känns som om jag gjort ett rejält träningspass och har träningsvärk. Armarna är värst idag, får dem knappt över brösthöjd. Plattången kändes som en 5 kg hantel när jag skulle dra igenom håret snabbt.. :( ville bli tre år och kasta saker omkring mig. Ville bli barnsligt arg över att jag har så förbannat jäkla *pip* ont.

Läste lite om pacing igår. En slags mental träning?! Eller njae, egentligen inte. Det är en typ av lärdom kring energibesparing. Man kan lära sig att hushålla med den lilla energi man har. Tror det är värt att läsa mer om de..

Dags att hoppa i kläder. (Helst mysbyxor och en stor munktröja) men tror inte de är så smart.

Kritisk.

Jag tycker det är synd att jag har sådan misstro till hantverkare i allmänheten. Det finns de som är seriösa och ärliga, både när det gäller jobbet de gör och debiteringen för det. Men man har väl blivit lite smått skrämd av alla program som gått på TV. "Byggfällan" och så vidare.. Tyvärr ser jag över fakturor med ont öga så fort det har med denna typ av yrke att göra. Känner mig lite väl kritisk, men ibland är jag tacksam för att jag faktiskt är de. Annars hade man i slutändan varit dum som inte kollade över dem..

Det är ett visst företag, som jag inte tänker nämna namnet på, i alla fall inte i dagsläget, som jag har varit väldigt kritisk emot. Först och främst för att chefen, den ansvarige helt enkelt är en riktig mansgris och som är väldigt "standard"-fixerad. Man kan säga såhär, "allt ska va som de alltid har varit" fast han är mer så när det gäller standard mått och standard enligt "boken". Jag har haft ett antal samtal med honom, där vi varit överens och sen gör han helt tvärtom. Så självfallet, när jag väl får tillgång till faktureringen så blir jag VÄLDIGT kritisk och hård. Jag tänker inte vara "snäll" och bjuda på något när de gjort de tufft för oss för övrigt. Nej nej, för guds skull. Men när det gäller vissa andra hantverkare som varit delaktiga i renoveringen så har jag inga problem med att låta saker och ting smita igenom utan att sova oroligt på nätterna sen..

Egentligen, borde jag nog låta de va. Jag vill bara ha de färdigt, helt klart med de ekonomiska också. Fy vad jag är trött på de. Fy vad jag bara vill kräkas över alltihop just nu. Hade jag vetat att de skulle ta så mycket energi av den lilla jag har, så hade de här fått vänta..

Men renovering tar tid, det kostar mer än man väntat sig, spelar ingen roll att jag nästan satt i tre månader med kalkyler, beräkningar med mera. De är  värt mycket i slutändan, men det stämmer aldrig. Det kostar alltid mer än vad de gäller i tankarna och på pappret. Tur att man har lite innanför pannbenet när det gäller ekonomi. :)

Igår skrev jag ihop en "att-göra-lista". Med andra ord, små saker vi har kvar att göra innan allt är klart för den här gången. Resten får sparas ihop och vänta till hösten. Det är ett golv kvar att lägga och så vidare. Tankar om att tapetsera en fond-vägg i hallen finns. På grund av allt jäkla spackel som är använt på ena väggen. Lite fel måttat ifrån Mimmis sida när hatthyllan skulle sättas upp. Ett bevis på att jag ska hålla mig till teorin och inte det praktiska. Skämtåsido!

Det är väl därför jag sitter där jag gör. Bakom datorn med papper, siffror, helt enkelt ekonomi. Det är de jag älskar och det är de jag trivs med. Finns väl inte många känslor som slår den när man älskar sitt jobb.