Nyårsaftonsmorgon..

Som vanligt vaknade jag alldeles för tidigt. Dock sov jag väldigt mycket längre än på länge. Klockan 6 slog ögonen upp! Då valde jag att mysa lite extra.. Såhär såg de ut då:

Musiklagret.

Sista söndagen för det här året. Imorgon är det nyårsafton, konstigt nog lockar inte ens den dagen mig!?

Krasslig. Haft låg men ändå irriterande feber. Förkyld. Slem i halsen. Rösten är inte alls på min sida. Jag var ju nyss sjuk?? Trodde inte man kunde åka på samma förbannade förkylning så snabbt inpå? Men ack va fel jag hade. Ch är inte heller i det friskaste laget. Så vi tar det lilla lugna just nu.

Igår förmiddag tog vi bilen till Musiklagret. Det var dags att sätta "proffsen" på prov. Trodde jag skulle känna mig som en jobbig och krävande kund, men såg nästan ut som de tyckte de va lite skoj. Kanske för att jag kom med "annorlunda" önskemål/krav, något att sätta tänderna i.

Min önskan är en vit akustisk gitarr, stålsträngar, inte allt för stor, vänsterhänt, och inte asymmetrisk.. Enligt mig borde de inte va så komplicerat. Men där har jag väldigt väldigt, VÄLDIGT fel tror jag. Vit är ovanlig, en vit? vänsterhänt? Haha. Jag är inte dålig jag, och inte mina krav heller för den delen.

Förresten, så kör jag på ännu en natt där jag vaknar klarvaken vid typ 1-2...

Igår fick Ch känna sin puls lite. Hemska jag. Dock sov jag så visste inte alls vad jag gjorde. Men tydligen hittade Ch mig i soffan i en stil som bara jag och Basli kan hantera. "Avbruten nacke"-ställningen. Det menas att man ligger verkligen i helt fel, jätte konstig, rätt farlig ställning med huvudet. Ser ut som man brutit nacken helt enkelt. Plus att jag hade varit helt genomblöt av svett. Förbannat också... Troligen var de sist nämnda för att jag glömde ta medicinen i förrgår!? Stackars älsklingen, han har de inte lätt. Både en knäpp sambo och även en galen hund. :P

Sängen? Soffan? Smörgås? Flingor med mjölk? Film? Bok? Stora frågor att lösa.

Sov gott!

Jahaja..

Då kör vi på en sådan där natt igen. 00.57 stod klockan på när ögonen vägrade gå samarbeta och förbli stängda. Trots mitt regn och åska på mobilen så kan jag inte somna om. Trötta lilla Basli kröp upp vid min sida och gav mig en halv puss innan han somnade om. Men trippade snabbt efter mig när jag tog kudden och begav mig till soffan. En film, sen ska jag nog somna om. Hoppas jag på!

Blev en rejäl shoppingrunda på Ikea med mor min igår. Massor av grytor och stekpannor, ett nytt vardagsrums bord, en hylla till vardagsrummet, bestick med mera. Kändes i plånboken, men tusen tack för alla presentkort man fått i både födelsedagspresent och julklapp. Dessa kom väl till användning.

Nu längtar jag efter ett bankmöte. Sen hoppas jag på att kunna dra igång ordentligt med renoveringen igen. Strunt samma att vi kommer behöva sova i vardagsrummet. Strunt samma att vi inte kommer kunna duscha i vår dusch på typ tre veckor. Bla bla bla.. När allt är klart kommer ingen vara gladare än jag.

Sov så gott! Gärna åt mig också. Natti natti.

26 December

Julen är över, jag började städa bort den redan igår. Det enda i vardagsrummet som påminner om vad som precis varit är stjärnan som fick hänga kvar i fönstret lite till..

Ch har precis åkt till jobbet. Tacksamt är jag ledig 27-28. Och idag ska mor och jag sätta oss i bilen och bege oss till Ikea. Prio är stekpannor och ett soffbord.

Jag har krupit upp i soffan tillsammans med en "halvdöd" hund som bara vägrar vakna. Lite film, frukost sen ska jag till min leksaksbutik, eller säg godisaffär om du vill de. Min himmel på jorden. Ikea ;)

Basil Bus i juletider..

Överlevare.

Julafton i all äta. I survived! ;) "sista riktiga julen". Nästa år ska jag försöka åka bort, hoppas min kära fästman följer med mig. En solstol långt bort ifrån snö och stress. Nästa jul skall allt bli annorlunda. Hoppas jag! :)

Men måste ändå säga att mysfaktorn var hög när man såg glädjen i Axels ögon. Vilken känsla! Varm i hela kroppen. Att han inte vågade fram till tomten är för mig en del av charmen. Kanske får att jag själv var lika rädd. Är än idag, men av anledningen att jag har fobi för "masker". Allt från Halloween masker till just tomtemasken. Går kalla kårar i ryggraden.

Lite julafton idag med. Men med mat som jag faktiskt äter. :P

Kaj, mammas man, fyllde 53? idag. Så lite kalas. Revbensspjäll och hembakat bröd. Smaskens! Och i present av oss fick han en "luftgitarr". Skämtosido! Dem som känner honom vet..

I julklapp har vi fått allt ifrån presentkort på IKEA och Ge-Kås till jätte fina muggar och fotoram. Idag fick vi en julklapp av mor och Kaj, en ny "Hugo" till Ch's stora förtret. ;) haha! Nej, han blev sannerligen lika glad som jag för en ny dammsugare. Det var liksom dags för de.

Nu, juldagen, på väg hem för att hoppa i myskläder. Jag planerar att plocka fram datorn och fortsätta mitt letande efter en VIT vänsterhänt akustisk gitarr. Inte alls för att vara krånglig. Men har jag bestämt mig så har jag, och ska fröken Mimmi lära sig spela gitarr så ska de va på en väldigt vit sådan.

Så, än en gång. God jul och god fortsättning, nu går vi emot ljusare tider.

24:e December

Kärlek. Underbara kärlek. 1 år har vi nu varit förlovade. 1 år sen Ch stod på knä framför mig och satte en ring på mitt finger. Jag älskade honom så innerligt mycket då.. Mitt hjärta bubblade av lycka. Ett år har gått och varje dag känner jag likadant när han står vid min sida. Han är helt otrolig. Han har något som ingen annan har. Han gör mig lycklig!

Trots motgångar. Trots många och långa jobbiga perioder så står han kvar. Jag älskar honom och han älskar mig. Ringarna är ett tecken på kärlek.

Jag älskade honom då, älskar honom minst lika mycket idag och jag kommer älska honom så länge jag andas vad som än händer i livet. Ch greppade mitt hjärta första gången vi sågs. Något i hans blick. Jag föll hårt och snabbt.

Kärlek vid första ögonkastet. Jag tror på de! Men de gjorde jag inte innan de hände mig.

Uppesittarkväll..

Sitter med älsklingen, som har lagt en arm om mig. Tryggt lutar jag mig emot honom och försöker andas ut. Julkänsla?! Nej.. Julångest. Med andra ord, den vanliga känslan, för min del.

Mimmi lilla.. Jag vill verkligen se fram emot morgondagen. Vill verkligen längta, känna känslan som jag hade på yngre år. När jag väckte min lillasyster alldeles för tidigt och släpade med henne till vardagsrummet där vi tände granen, satt och kollade på julklapparna och fnittrade och längtade precis som barn gör.

Jag vill vill vill.

Imorgon ska jag fira jul på massor av ställen. Alla i Marks kommun eftersom det är där familjen bor. Ch åker tidigt medan jag och Basli ska ta en sovmorgon och andas. Basli kommer få en lång dag. Ska bli spännande och se hur han hanterar julen det här året. Bättre än sist, det är jag säker på. Min kille har ju blivit väldigt annorlunda, bebisen har lugnat sig betydligt.

Bingolotto ikväll, på tal om annat. Johan spelar på typ 3 lotter, jag och Ch har varsin. Robin dök in också, men utan lott. Så nu sitter jag och lyssnar på diskussioner om trådlösa julgransbelysningar och något om Finland.

Så, imorgon är det julafton. Av tradition så verkar denna dag återkomma varje år. ;) dock har jag ju bestämt mig för att förändra julen för mig rejält nästa år. Det kommer ske stora ändringar för att försöka underlätta min stress och ångest. Sätter ner foten, en gång för alla.

Kräk kräk kräk. Ursch va jobbig jag är. Jag måste sluta klaga. Så, jag lovar. Så fort julen är över ska jag sluta. Promise!!

Men det finns en bra sak med morgondagen som ska firas. Det tar vi imorgon.

God jul på er kära vänner!

På mitt egna lilla vis...

Igår var de muffins, idag är det clementiner och pepparkakor. Frukost på mitt egna konstiga vis. Minst sagt.

Lördags kvällen spenderades med både nya och gamla vänner. Mina gamla fåtöljer fick bäras ner för att alla skulle få plats. Det blev väldigt varmt i vårt lilla vardagsrum men ursch så mysigt.

Anna och Martin. Lena. Johan. Robin. Och så vi tre som bor här såklart. Basli lekte rövare och gav oss alla ett gott skratt när han sprang varv efter varv runt bordet och upp i soffan och ner på golvet igen. :) han är lite som en treåring ibland.. En clown som måste ha uppmärksamhet. Min underbara lilla kille. <3

Det blev en skräckfilm, och en sån där seriös vapen film. Alternativ ett var mer min typ, men måste ändå säga att vapen filmen var inte alls dålig.

Jag trivs med att bjuda hem folk och bara umgås. Kravet var myskläder så det var väldigt avslappnat alltihop. Till och med lilla Mimmi klarade en kväll utan smink bland människor. Heja mig! Ett steg i rätt riktning. Måste öva på det. Har ju alltid fått väldigt mycket komplimanger för min rena och fina hud i ansiktet. Det är väl egentligen synd att täcka över den med kemikalier (med andra ord foundation och så visste). Men en vana, en trygghet, kan vara svår att bryta.

Dagen innan dopparedagen. Jag skulle gärna velat att det var några dagar kvar. Ingen julkänsla. Kanske kan lyckad uppbringa de när jag slår in de sista julklapparna idag?! Hoppas på de.

Trött. Men kan inte sova. Ögonen vill gå igen men kroppen har ingen ro. Tack och lov för Netflix och ViaPlay. Min räddning..

Ännu en ursäkt..

Och igen får jag be om ursäkt för ett litet utbrott. Men på något vis hjälper det mig. Jag är en skriv-person. Jag skriver av mig..
Långsint? Det finns inte i min värld. Men när det händer saker, som exempelvis med bilen igår så blir det så stort, för mig. Ja, jag vet, det är jag som "storar" upp det och leker "offer". Men speciellt bilar, krångel med bilar, det skapar en extrem explosion i mitt huvud. Alla röda lampor blinkar och ett högt och skrikit varningsljud bryter ut. Tänk dig ett enormt effektivt bil-larm!? Fast detta är inte speciellt effektivt med tanke på att man inte tänker så bra när man har panik...
Så, sömn? Hade svårt att somna men sov några timmar. En film är redan avklarad, nästa är på. Sitter och äter muffins med choklad glasyr?? Ja, jag äter sött för en gångs skull. Egentligen vart jag sugen på chokladbollar men de var slut.
Massage klockan 11.15. Ska bli skönt. Sen är massören borta till den 27:e Januari. En heeeel månad utan massage. Blä!!
Nu ska jag plocka fram en muffins till och försöka glömma att bilen krånglar. Hoppas er jul-ledighet började bättre än min/vår.

Kräk på bilar..

"Alla bilar krånglar"... Ja!? Och? Varför ska jag alltid ha otur och hitta dem som ska bråka. Måndagsexemplar. Punkt slut. Jag tänker kasta bilnyckeln! Så trött på bilar. Kräks över alltihop. "Man ska inte köpa fransk!" Nej!? Men va farao ska man köpa då? Speciellt när folk säger att ALLA bilar krånglar.

Får la skaffa mig en moped. Men då ska man sen på fan att den också ska krångla.

Kräk kräk kräk va trött jag blir.

Fick en födelsedags present..

Några dagar försent kanske. Men leveranstiden var längre än väntat vad jag förstått.

Men det var värt att vänta på!

Nu är jag en lycklig ägare även en Snoozer. Och vad är nu detta då? Jo, det är en 3-1 sak. En säng, en väska men framförallt en bilstol till min lilla Basli bus. Den är verkligen såååå fin! Så glad! Tusen tack Robin, vännen min.

Så ikväll skall denna placeras i bilen. Basli har redan prövat och verkade inte allt för missnöjd. Förvirrad möjligen.

Det bästa med den här så kallade bilstolen är att hunden kommer upp och kan se ut. Nästa är att han sitter i en liten "låda" med ett bälte som ska fästas i selen.

Vet att många kommer troligen tycka att jag är barnslig? Överdriven? Ja, name it! Men det här handlar endast om säkerhet och trygghet för både mig och Ch men självklart Basli.

Varför inte en bur? Jo, den som vet Baslis långa bakgrund, kan kanske lägga ihop ett och ett. Men det är nämligen så att min kille är livrädd för burar. Han vill inte va i närheten av dem. Så bur?! Nej tack! Även om jag vet att det är de absolut säkraste alternativet.

Men när de finns annat att välja på... Då är de bättre att göra de! Punkt slut. :)

Uppkallad till rektorn...

Den där känslan av att sitta hos rektorn efter att ha gjort något dumt..? Minns ni den? Lite av den nervositeten och osäkerheten kände jag idag när jag efter lite stöd och råd äntligen tog mod till mig och pratade ut med cheferna.

Känns som en liten sten lättat. Önskar bara att jag kunde få ett svar snart och inte med tre månaders väntetid.

Men den som lever får se.

Underbara Ch.

Ibland lyckas han förvåna mig. Inte för att han är speciellt bråkig av sig när det gäller städning och hushållsarbete i vanliga fall men idag slog han rekord.

Jag satt där med datorn i knät. En trött Mimmi. Vaknat vid 4 som vanligt och tröttheten hann i kapp vid sisådär 12 typ.

"Ska du sitta där eller har du tänkt göra något?" Först tog jag de som en pik, att jag var tråkig eller lat, eller liknande. Men när jag satt som en gapande fågelunge så fortsatte Ch utan att vänta på svar. "Då gör vi en deal, du lovar att sitta där tills jag är klar. Okej?" Förvirrat frågade jag vad han skulle hitta på. De stod städning på hans schema tydligen och jag skulle bara sitta still och låta honom ta hand om det. Åter, gapande fågelunge. Men tog tacksamt emot förslaget och sjönk ner ännu längre i soffan.

Efter en och en halvtimma så slängde min älskade Ch sig bredvid mig i soffan och jag andades in doften av nystädat. Vilken känsla! Vilken kille jag har! :)

Han är så fantastisk. Vet inte varför detta "plötsliga" engagemang men hoppas på att han kan dela med sig av de. För medan han tar hand om de hem vi faktiskt har, så sitter jag och planerar de hem jag vill att de ska bli. Jag måste nog ta ett steg tillbaka. I alla fall till efter nyår.

Sen jäklar...

Basil Bus i snön

En klagovisa.

För ovanlighetens skull tänkte jag klaga lite. En period som förhoppningsvis gör över snarast!

Men när grannarna spelar musik så man nästan studsar i takt med basen i sängen då ligger de lite ovanför min gräns på grannsämja. Tänker inte leka surtant, de får ha sitt lilla roliga. Ligger ändå och tittar på film. Men tråkigt när vissa människor, trots tillsägelser (mer än en gång) inte inser att huset inte riktigt håller måttet för isolering lägenheterna emellan..

Men det är fredag. Och de verkar ha skoj. :)

Men tack gode Gud att det inte sker varje helg.

Fy på er RB!

Fullkomligt kokar inombords. Tur att jag inte tänkt på de tidigare under veckan. Men nu när man är uppe på benen lite så intresserade jag mig för temperaturen inne och ute. Visade sig att vi fortfarande bara har 15 grader i lägenheten. Är det bara jag som är gnällig? Eller är de fullkomligt galet att man ska behöva klä på sig raggsockar och dubbla tröjor i sitt eget hem. Nej, jag väljer faktiskt att inte ge mig nu.

För tillfället delar jag platsen framför el-spisen med Basli. Stackarn lämnar knappt platsen för att han fryser så. Jag lider verkligen med honom. Men även med mig själv. Herre Gud! Lätt att bli frisk i den här kylan?!

Mailade till förvaltaren. Har jag inte hört något om en timme eller två så ringer jag upp. I den här kylan tänker jag inte gå i en hel helg. Speciellt inte när Ch och jag sagt att vi ska verkligen se till att rå om varandra och ta de lugnt hemma eftersom båda är lite krassliga.

Fy på er Riksbyggen..

Bevis, två bilder. Den ena är ifrån häromdagen när de va 15 minus, och den andra är ifrån idag.

Framsteg..

Jäjj! Jag står på benen. Dock lite svaga och matta ben, men jag har äntligen kommit upp ur sängen. Sitter och dricker en kopp te med brinnande ljus i hela vardagsrummet. Så skönt att vara uppe ur sängen. Men nu gäller det att inte göra mitt vanliga misstag och bli över ambitiös. Annars lär la jag ligga hela helgen också!

Hungrig är jag med!? Skulle till och med kunna tänka mig pizza... Men det ska man nog inte pröva.

På tal om annat så har Basli och jag hittat hans tomtedräkt i garderoben idag. Lite kort vid svansen men satte ändå fint i år också. Söta lilla tomtenissen. Kort kommer, lovar!

Nu har nog teet kallnat. :)

Insikt..

Lite "skämmigt" att dela med sig av följande men samtidigt så vill jag.

Envis som jag är. Trotsade jag värk och feber och gav mig in i duschen igår kväll. Ch var på månadsmöte och jag "orkade" inte vänta. Hoppades på att en dusch kanske skulle fräscha till mig en aning.

Väl i duschen kröp jag faktiskt ner på golvet då benen kändes som spagetti. Satt där en bra stund för att få upp värmen. Bara de att när jag sen skulle ta mig upp så vägrade kroppen att lyda. Jag satt där och blev mer och mer till ett russin och önskade att jag aldrig klivit in i duschen. Blev riktigt förgrymmad på mig själv. Envisa lilla Mimmi..

Men Ch kom hem, insåg snabbt mitt misstag och hoppade in till min "räddning" med kläderna på. Hjälpte mig upp och kramade om mig.

En sån sak fick mig att inse att Ch kommer ha tålamod, han kommer finnas vid min sida vad än framtiden har att kasta över mig (oss!). Jag har tvekat sen jag fick de där orden om min möjliga framtid, men nu vet jag. Det är verkligen den bästa jag har hittat för mig. Han är verkligen ett kap och jag ska aldrig tveka på hans styrka och ork igen. Han är helt enkelt underbar!

Fantastisk insikt...

Bättre?

Skulle väl vilja säga bättringsvägen.. Dock fortfarande feber! Låter som jag svalt en slemmig stor padda. Rösten är inte att räkna med helt enkelt.

Jobba fredag? Hoppas på de.. Vill inte va något jobbigt vrak/zombie.

Enda positiva är väl att jag hittat Greys Anatomy på ViaPlay. Säsong 7. Jag som tröttnade på skiten efter typ 3:e säsongen, roar mig med den 7:e nu istället. Tack ViaPlay! :)

Nu ska jag sova!

Sjukdagar..

Feber, halsont med mera vill inte ge med sig. För en gångs skull känner jag mig så pass insiktsfull att jag inte har ångest över att jag ligger nedbäddad dygnet runt.

Jag hade aldrig klarat av att jobba i mitt tillstånd. Att sitta upp är fullkomligt fruktansvärt. Gör ont ifrån hårbotten ner till lilltån.

Idag kom sjukling nummer 2 hem. Vid lunch fick Basli och jag snällt dela med oss av sängen då Ch åkt på samma smäll som jag.

Blir hemma någon dag till..

Riktigt, på riktigt sjuk.

39 graders feber. Astma som bråkar. Riktigt riktigt förkyld. Ont i kroppen, värker överallt, och illamående.

Tror knappt jag varit såhär sjuk på väldigt länge. Ligger framför elspisen i vardagsrummet tillsammans med Basli. Fryser. Snorar. Längtar till en solstol i något varmt land, där vattnet är tillräckligt varmt så även jag badar i havet. Vattenmelon! Låter som Thailand.

Förlåt mig...

Alldeles för många frågor. För mycket som jag inte kan finna eller ge något svar på.

Snälla förlåt mig.

Jag tänker inte acceptera det här innan det kommit ifrån personen som faktiskt kan sakfrågan. Innan dess tänker jag inte gå ut med någonting. För innan dess vet jag inte helt hundra att det faktiskt är så. Men jag börjar, sakta men säkert, inse att orden jag fick höra för två veckor sen troligen är sanna.

Jag måste bara lära mig att leva med de. Jag känner mig ensam trots att de finns folk runt om mig som gör allt och lite till för mig. De finns dem som kämpar vid min sida som faktiskt kämpar med mig. Men trots de känner jag mig bortkommen, ensam och panikslagen.

Ligger nedbäddad. Fryser. Mår illa och gråter en hel del. Tårarna verkar inte vilja ta slut.. Jag vill skaka om mig själv, ruska om ordentligt. Jag är inte den som ger upp!!!? Jag lägger mig inte på rygg och accepterar läget. Inte såhär enkelt. Men den här gången skriker kroppen. Vila! Tänk på dig själv. Din hälsa är viktigast..

Känner mig som en treåring. Vill bara få ligga vid Ch's sida och veta att han bara är där. Jag är inte speciellt tuff längre.

Avslutat kapitel.

Sista avsnittet av McLeods Döttrar är nog slut.. Sjukt tråkigt då det varit min vila, min trygghet varenda eftermiddag. Har ju Sex and the city boxen, men den lär jag knappast få Ch att kolla på. ;) men värt ett försök!

Nu får jag lämna över serien i min mors händer. Sen skall alla 8 boxar pryda min bokhylla. Favorit serien. En vacker dag ska jag stå mitt på gården där avsnitten spelades in. Jag ska stå där min idol Claire, men inte att förglömma Tess och Jodi, stått. Australien, here I come. Trotsar fobier, både flygrädsla och ormfobi. Jag ska dit! Punkt slut.

Min Lucas ;)

När man får ett sms av Emma där följande står; "Satt och pratade med Lucas om vilka som fyller år imorgon, sen satt han en stund och sa: Mimmi, min Mimmi, Mimmi Mimmi Mimmi. Helt plötsligt hör jag Joel säga "Mimmi". Vet inte om det var medvetet eller inte, han vägrar säga det igen. Men var det omedvetet så var det jäkligt bra timing ;)".  Detta sms fick mig att le från tårna och till varenda hårstrå. Söta små barn. Dock är "min" lilla Lucas ledsen över att han inte kan vara med och fira min födelsedag imorgon.. Men verkade mycket gladare när jag sa att vi ska ha ett hemligt kalas bara våra familjer senare. Han är för underbar den lilla gossen. Charmig och vet precis när jag behöver hans små "busigheter".

Krokodil.. tårar...

Minsta lilla sak får mig ur balans. Minsta lilla "jobbiga" situation får tårarna att spruta ungefär som på tecknad film. Skör! Tårarna är tydligen min nya försvars-mekanism. Trots att jag inte vill, trots att jag håller emot så sprutar dem. Orken, smärtan, värken. Blä. Allt blir bara lite för påfrestande.

Känner mig som världens "tönt", som en mega barnslig, överkänslig tönt. Jäkla skit.

Vad fick tårarna att komma klockan kvart i sex på morgonen? Jo, vi har haft inne bilen ju, hos verkstaden, för att bromsoket inte ville vara med mer, men ja, idag på morgonen så luktar det verkligen explosion. Jag fick fullkomlig panik. Jag och bilar, det går bara inte. Helikopter kort nästa?! Ja tack! Vad kan det vara nu då? Den brända lukten kommer från samma ställe? Varningsblinkers på, Ch kliver ur bilen, jag känner paniken bubbla, känner att jag bara vill skrika. NU FÅR DET FANEMEJ VARA NOG! Har jag inte haft tillräckligt med otur när det gäller bilar nu? Har jag inte fått min portion av olycka? Tydligen inte. Här ska det bannemej krångla.

Vi sålde 206:an för att jag skulle våga köra igen. För att jag blivit skrämd av vissa händelser som inkluderade den bilen. Men, så köper vi en ny bil. Jag blir störtkär, JAG kunde köra igen. Jag kände mig säker, vågade till och med ta bilen och åka själv. Men efter det här? Grattis, ett-noll till min skräck. Överdriver? Ja, absolut. Men det är någon fobi jag har, bilar som krånglar. Jag kan köra dem till skroten direkt. Vill inte ha något med dem att göra mer. Tror det är en utvecklad fobi sen första bilen som krånglade för mig..

Ch lovade att se till att den kom till verkstaden idag, men vad hjälper de? Vi behöver bilen extremt jätte mycket imorgon! suck. Finns väl ingen chans att de skulle kunna fixa problemet bara sådär pang boom idag? Den "risken" är la inte så stor..

URSCH! FRÖKEN JÄKLA GNÄLLSPIK MIMMI ANDRÈASSON! Nu får det vara nog med gnäll.

Avreagera mig, förklaring på gårdagen..

För att ge en förklaring till mitt lilla utbrott igår. Riksbyggen, föreningen, styrelsen, eller vilka det nu är man ska skylla på, dem är helt hopplösa. Något aggregat gick ju sönder för över en månad sen typ, men inget händer. Igår fick vi reda på att "Grumpy Petter" att föreningen inte har råd att köpa något nytt och håller på att försöka hitta något sätt att lösa det på.. Som jag sagt tusen gånger innan, både till kundtjänst och till förvaltaren, höj allas hyra så vi har råd att ha en fungerade förening!? Hur svårt kan de va. Tror att fler än jag betalar någon hundralapp mer i hyra och kan lita på att föreningen sköter husen. För i dagsläget fungerar ingenting.

Enligt avstämningen (eller vad de nu heter, står still i huvudet) så går föreningen redan innan det här hände nästan back. 2015 skall två tvättmaskiner bytas ut, det är allt vad som finns, två maskiner och dessa krånglar redan nu, och är till åren komna. Men nej nej. Här är vi livrädda för att höja hyran mer än med kanske 20 kr hit och dit per år. Slå till "stort" och se till att allting fungerar. Se till att vi kan få värme i våra lägenheter. Ett förbannat bredband via stadsnätet och Tele2, de hade ni råd att införskaffa? Men vad jag hört så är det typ ingen som använder det? Grattis! Bra investering.

Ena dagen har vi 11-14 grader och får sätta igång el-spisen för att inte bli små isbitar, nästa dag har vi 28 grader och får mitt i vintern öppna fönster för att inte svettas bort. Något förbannat mellanting måste finnas?

Lämna över föreningens ekonomi till någon som kan, och framför allt VILL förvalta vår förening ekonomiska. Det finns garanterat en lösning på problemet.

Att "Grumpy Petter" (han heter inte så, som ni säkert förstår!) är sjukt otrevlig och inte lyssnar på vad man säger utan svarar goddag yxskaft och helt enkelt inte går att konversera med, det gör problemet liiiiite värre. Idag ska jag försöka ta mig en stund och ringa upp förvaltaren av husen och se till att han MÅSTE lyssna. Man köper inte en lägenhet i en förening för att sitta i telefon och göra felanmälan hela tiden. Snart kan jag namnet på alla som sitter på kundtjänsten hos Riksbyggen.

Kanske ska göra som vissa andra gör, ringa tidningen och ställa till lite rabalder, då kanske det händer något?! (och nej, det har jag inte tänkt göra.. så långt tänker jag inte gå med det här!) Men hade varit lite kul att se om något hände!!?

Fick namnet på chefen för Borås kontoret igår av lilla hus tomten "Grumpy Petter". Funderar på att slå honom en pling. Vet han vad som försiggår? Blä. Mimmi börjar bete sig som en tjurig tant. En riktig viktigpetter och grinollle. Men det har hänt lite för mycket, krånglat ganska så väldigt mycket, så tänker inte se genom några fingrar.

Tog Riksbyggen 3 månader att lägga in ett golv. Grattis! Ska det ta till våren nu då innan de kan få aggregatet att fungera? När vi inte behöver värmen på samma vis längre? Kanske ska be alla i huset att skicka elräkningen till föreningen? Så får vi se hur kul dom tycker det är att stå för värmen via elnätet.

Att sedan sätta in en funktion hos en partisk person i huset, med andra ord farbrorn som är medlem i styrelsen, som säger sig inte ha några problem med värmen? 21 grader hade han, grattis till honom. Hade gärna tagit den värmen. Kan vara dumt att sätta in en sån funktion hos någon i huset som är OPARTISK? Ja, herre gudars..

Så, nu har jag avreagerat mig och står för de, varenda ord är direkt ifrån hjärtat. Blä på er!

Kräk på Riksbyggen igen.

Spyr över Riksbyggen igen. 14 grader i lägenheten.. Ch ringde IGEN för att kommentera detta. "Grumpy Petter" kom för att rätta till de, men var lika otrevlig som vanligt. Det gick inte att ens konversera med människan. Åååh! Hade jag varit riktigt på hugget hade jag nog haft ett och annat och säga honom. Men eftermiddagen slog tillbaka. Så trött att jag kunde somnat i bilen på vägen hem ifrån jobbet.

Idiot! Och förvaltaren av huset går verkligen inte diskutera med. Ursch! Får försöka lista ut en lösning, hitta något sätt att få dem att lyssna. Dags för en förändring!

Minskar jobbstress. :)

Tänder lite ljus. Sätter faktiskt på lite julmusik. Svarar på lite mail och försöker planera dagen.. Ögonen vill inte desamma som jag, kroppen är ovanligt ond emot mig. Armarna känns som kokt spagetti, fast mer åt det tyngre hållet, fast helt orklösa. Sängen såg väldigt lockande ut idag när jag drog fram Basli ur täcket och skulle sätta på honom en tröja innan jag överlämnade honom till Robins lägenhet..

Igår hittade jag en fascinerade tidningsartikel angående hundar på jobbet. Vet att det är på grund av allergier och så vidare som det är strängt med hundar på jobbet, i alla fall inom det kommunala. Men självklart fick det lite bus i kroppen på mig. Drömmen hade ju varit att slippa lämna ifrån sig min andra hälft varenda morgon och istället låta honom ligga och sova här hos mig på kontoret. Busa lite med honom. Låta honom ligga i knät samtidigt som jag skriver nya kontrakt eller konterar fakturor. Hade inte det varit heeeelt underbart? Självklart. Men respekterar och accepterar chefernas beslut och förstår fullständigt anledningen. Men drömma kan man ju få göra i alla fall. ;)

Slänger in tidningsartikeln.

Så, nu har jag blivit varm igen. Händerna har tinat och det är dags att ta tag i dagens "att-göra-lista".
Ha en mysig lill-lördag mitt bland all snö och den här hemska kylan.

Pannkaka också.

Köpte hårfärg igår. Tänkte slänga i den lite snabbt och enkelt idag. Tvekade lite eftersom jag varit kaos hela dagen och funderade starkt på att gå och lägga mig istället eftersom ögonen inte ville stanna öppna. Men i med färgen, jätte besviken. En färg som inte skulle innehålla rött (vet att alla färger oftast innehåller liiiite rött) slutade med att jag blev väldigt mycket mer rödhårig än vad jag önskar. Jag fixar inte rött.. Får ta mig en funderare. Kanske ska slänga i snäppet mörkare innan helgen.

Underbara Anna hjälpte mig att boka bord på Restaurang Köket idag. Lördagen skall spenderas med kalas på två ställen, sen middag och för att sedan dansa bort maten i Borås Parken, av alla ställen liksom. Förra besök gav inga bra minnen men de tänker jag ändra på. Lördag ska bli en fantastisk kväll det har jag bestämt redan nu.

Läggdags? Ja tror det faktiskt!

Måndag kväll..

Massage. Ett mirakel! Det kan göra underverk ibland. För en stund, så är kroppen i helt off-läge. Jag är helt avslappnad och lugn. Tankarna springer ingenstans. Tar in varenda ljud, varenda känsla och bara är! Tänk om man ändå kunde lära sig att göra de oftare..

Varit en av de där lite tuffare dagarna idag. En sån där dag som gör att jag tänker på framtiden och försöker förutse vad som kommer att hända. Men det finns ingen som vet.

Imorgon ska bilen lämnas in på verkstad, på tal om annat liksom!? Bromsoket tyckte att de skulle ge med sig. Tack och lov för att detta går på "nyköps-garantin" annars hade de varit 2000-3000 rätt ut i luften. Jäjj, liksom! Eller inte.. Men tack och lov för bra garantier, eller ja, bra bilfirmor. :)

Mc'Leods döttrar, en kopp te. Snart är skivorna slut. Och därmed serien. Vad ska jag göra sen när jag "dör" om kvällarna? Ge mig på Sex and the city boxen?! Det går nog aldrig Ch med på. Men det får la bli jag och datorn. Måste hitta mig ett par bra hörlurar bara.

Hoppas du/ni fick en bra start på veckan.

Underbara människor!

När livet möter som mest motgångar. När man faktiskt får kämpa för att le. Då vet jag att det finns alltid människor omkring mig som gör allt för att få mig att må bättre. Som kan hitta på vad som helst bara för att få mig dra på smil-banden. Smickrande att man har sådana underbara vänner. Tack för att ni finns! <3

Julfest-fin :)

En del av julklapparna..

Lördag..

En väldigt trött Mimmi idag. Känns som om jag varit ute på en rejäl krogrunda trots att jag åkte hem vid 9, och endast drack två glas vin. Anledningen kan dock va att jag vaknade kvart i fyra i morse och sedan låg jag och halvslumrade i soffan.

Förmiddagen spenderas snabbt på Knalleland. Ch införskaffade ett nytt spel som han och Johan sitter och spelar. Inväntar kvällsmat, räkor och vitlöksbröd. Kanske blir ett glas vitt, men just nu leder det nog mot tabletterna som ska hålla mig sovandes istället..

Imorgon skall Ch's syskonbarn döpas. Lilla Erik! Dock blir det nog bara kyrkan för min del, sen åker jag tillbaka till mamma, där Basli är, och kryper ner i deras soffa istället. Jag måste spara energin till kommande arbetsvecka och allt där till.

Nästa helg blir jag ett år äldre.. 24! Kalas i Skephult, kalas i Haratången, och sen "kalas" i Borås, eller egentligen bowling och middag med goda vänners sällskap. Anna, Martin, Linnéa, Johan och min älskade Ch. :)

Funderar vidare på veckans läkarbesök. Tankarna snurrar i vild fart. Försöker tänka åt båda hållen. Vad gör jag om det är så? Vad gör jag om de är helt fel ute den här gången också? Det är först efter besökt hos specialisten i Mölndal som jag faktiskt kan ta detta på allvar. Även om fredagens besök, läkare, var väldigt Säker. Jag kan inte svälja det helt..

Framtiden för utvisa. Framtiden får helt enkelt tala om för mig vad ödet har planerat åt mig. Hur det än blir, så är de precis som underbara Anna skrev till mig, "viktigast av allt, du är dig själv. Å vi kommer alltid vara mycket mer än en sjukdom, diagnos eller kemisk framställd medicin!"

Får ta mig ut i köket och "tillverka" en sallad á la Mimmi.

Trevlig fortsatt helg!