tisdag 31 juli 2012

Sur som ättika!

Jag är inte den som är den. Men jag har la på sätt och vis gått och väntat på att den ska ge med sig till sist. Och varför inte just ikväll..

Det är min dataladdare jag talar om. Sur..

Tack och lov för företag som Teknikproffset.se. Tänker bannemej göra lite marknadsföring åt dem. Tydligen så är våran laddare "one of a kind" känns det som..

Siba som i vanliga fall är mina absoluta favoriter. Krånglade till de, pratade om reklamation, istället för att hjälpa oss beställa en ny, trots att jag ville BETALA för en ny laddare. Tillfälligt fungerade det med den trasiga kabeln. Inte för att det är speciellt säkert att använda den. Men det funkade liksom..

Anledningen till att den är trasig är tillbaka till Baslis valp tid. Han skulle bita och nafsa på allt. Kablar var favorit tuggleksaken och dataladdaren gick först.. Lite eltejp löste det för stunden, med anledning till att jag var beroende av datorn när jag pluggade och som sagt, Siba babblade om reklamation och de kunde ta veckor!! Oacceptabelt enligt min mening. Speciellt när jag säger att jag man BETALA bara de ordnar fram en ny laddare.

I samband med beställningen blev det ett bluetooth-headset till Ch, som han babblat om i evigheter och en bumper till min telefon. ;) gick inte låta bli när jag blev så exalterad!

Ursch vad jag babblar! Men ledsen. Jag som tänkte beställa gardiner, kuddfodral och någon myspysig filt. Påslakan hade inte heller suttit fel. Får väl kika i katalogen. Tack till gamla hedliga Ellos och Jotex kataloger.

Så, nu har jag klagat av mig. Tummen ner till Siba, många tummar upp till Teknikproffset! :) rekommenderar dessa starkt!

Bjuder på en väldigt gammal bild på Basil Mouse också <3





måndag 30 juli 2012

Det här får mig att må bättre.

Mina vänner. Mina gudbarn. Mina syskonbarn. Basil Mouse. Min sambo..

Listan kan göras lång. Det finns mycket som får mig att må bättre. Men många av dessa saker kan även se till att jag mår sämre. Med det menar jag inte att någon med mening gör att jag mår sämre, utan att mina omtanke om familj, vänner hund med mera, kan göra att jag blir bekymrad, orolig, ledsen och så vidare.

Jag mår bra när de jag bryr mig om mår bra. :) men så fungerar nog nästan alla, skulle jag kunna tro.

Något som får mig att må bättre är att städa, en nystädad lägenhet, med rena lakan i sängen, en lång dusch och krypa ner på kvällen. Det är helt underbart, enligt min mening. Att få sedan få lite egen tid hemma kan ibland vara guld värt. Även om jag är bekväm och kan vara mig själv med min älskade Ch så är det, som många säkert kan hålla med mig om, skönt att bara få vara för sig själv en stund.

En sista sak som kan få mig att må bra är att shoppa, TYVÄRR! Speciellt att skämma bort dem jag tycker väldans mycket om. Barn, vuxen eller hund. Det är en fantastisk känsla att ge någon något de inte skulle köpa till sig själva.

Vad får dig att må bättre tro? :)

fredag 27 juli 2012

Everytime you lie (låtlyrics)

You told me on a sunday that it wasn't gonna work. I tried to cry myself to sleep, cause it was supposed to hurt. We sat next to the fire, as the flame was burning out. I knew what you were thinking, before you'd say it aloud! Don't say you're sorry, cause I'm not even breaking. You're not worth the time that this is taking!

I knew better than to let you break my heart, this soul you'll never see again. Won't be showing scars, oh no no! You still love her, I can see it in your eyes. The truth is all that I can hear, everytime you lie! Everytime you lie.

I woke up the next morning, with a smile on my face and a long list of gentlemen, happy to take your place. Less trashier much classier, then who you prove to be! How longs it gonna take before you see that she's no me, oh no. At night, awake, I will be sleeping till morning breaks. That's the price you pay, for your mistakes! Goodbye to dreaming! So don't say you're sorry, cause I'm not gonna listen. The truth is all that I can hear everytime you lie!

torsdag 26 juli 2012

Krångel krångel...

Kan man inte bara få vakna upp en dag och livet bara är helt perfekt. Inga mer motgångar. Inget mer krångel.. Bara helt enkelt en skön berg-o-dalbana men utan alla enorma dalar och toppar.
Ursch! Blir trött på de! :/
Skönt att va frisk och kunna jobba i alla fall. En dag till hemma och jag hade exploderat. Man tänker för mycket när man inte är sysselsatt. Hade jag inte haft Basli så hade jag nog jobbat mer timmar ibland. Men han är ju min underbara solstråle. <3


Besviken!

Förr i tiden kunde jag se shopping på Knalleland som avkoppling. Det kunde va skönt att bara gå där och kika, ta de lite lugnt och unna sig saker. Men nu för tiden åker jag bara dit om jag måste. Blir stressad, irriterad och tycker bara att det är allmänt jobbigt att gå i affärer. Därav har min shopping över nätet ökat. Jag har nästan gjort det till en sport att hitta nya online butiker. Om inte i Sverige så i England.. Då punden är ganska låg just nu enligt min mening kan man tjäna en del på att beställa exempelvis kläder ifrån ASOS osv.

Klänning till bröllopet i Augusti har väl varit prio ett. suck! Hade hittat den perfekta klänningen, trodde jag. Fick hem den i tisdags, och gissa om jag blev måttligt sur när jag packar upp den. Ursch! Det är inte första gången jag blir besviken på Nelly.com.

Bilderna på deras hemsida är så missvisande. Tråkigt nog! Annars har det alltid varit min favorit butik. Men på senaste tiden har jag beställt hem kläder som jag skickat i retur på en gång med anledning att färger osv inte stämmer alls med bilden. Som nu, klänningen såg ut att gå i silver och grått så jag planerade efter detta. När jag istället såg den i verkligheten visade det sig att den mer var, ja, grå-olivgrön och paljetterna var inte i silver utan i guld. Retur omedelbart! En mycket besviken Mimmi.

Så jakten är igång igen. Jag har en bild i huvudet hur jag vill att klänningen ska se ut. Det gör de hela tio gånger svårare! Önskar jag hade en symaskin, en jäkla massa tålamod, då hade jag bannemej sytt den själv!

Wish me luck! :)

måndag 23 juli 2012

Ont i örat. Huvudvärk. Feber. Huvudet i toaletten. Veckan kunde ha börjat bättre..

Ursch va ynklig jag känner mig. Gillar det inte alls. Jag är ju motsvarigheten till Stålmannan!

Tack och lov för en väldigt förstående hund som mer än gärna ligger tätt intill mig och sover.

Några timmar på jobbet blev de innan moder min kom och hämtade mig för att åka hemåt. Tackar vänligen för ett städat kök och skjutsen hem.

Drar täcket över huvudet och hoppas på att det är en kortvarig sjukperiod...





torsdag 19 juli 2012

Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.

Första ögonblicket var när jag träffade Ch.. Nästa ögonblick är;

..när min stora syster frågade mig om jag ville vara gudmor till Axel. Känslan i magen, känslan i hela kroppen. Det var så stort. Först blev jag moster till denna blåögda underbara lilla unge, och sen gudmor. Jag ser det som en ära. Axel är min ögonsten. Kommer alltid vara nummer 1 för mig. Vad som än händer. :) Anton, min älskade systerson är självklart högst upp på den listan också.

..samma känsla fick jag nästintill, bara någon millimeter ifrån när Emma frågade mig om jag ville vara gudmor till Joel, och även Lucas. Mina absoluta favoriter. Två barn som vunnit mitt hjärta sen de kom in i mitt liv. Lucas är min solstråle, får mig alltid på gott humör. Älskar att höra honom innanför ytterdörren när man knackar på, helt överlycklig, extas över att man kommer och hälsar på.. Mys!

De som känner mig, vet att barn är något jag haft "svårt" för. Inte så att jag inte tycker om dem, absolut inte. Utan jag har inte vetat hur jag ska bete mig, behandla dem, tala till dem och så vidare. Medan de för andra kommer naturligt har det känns krångligt och svårt för mig. Men sen Axel föddes har det blivit mycket lättare. Och sen Lucas, som jag bara älskar, som har lärt mig massor. Konstigt, ett barn lär mig? Ja jo, möjligen. Men Axel lärde mig "gunget", med andra ord, det där många mammor gör när barnet skriker, vet inte hur jag ska förklara de. Men gungningen helt enkelt.. :)

Frågan kvarstår fortfarande, om jag någonsin kommer skaffa egna barn tillsammans med Ch eller inte. Eller om vi bara kommer förbli världens bästa moster/morbror/gudmor&gudfar... Framtiden får visa oss vägen helt enkelt.

Nyheter i fokus.

De som umgåtts med mig de sista månaderna vet att jag nogrannt och aktivt följt rättegången emot Anders Behring Breivik. Många har deltagit i diskussioner omkring denna man. Andra har valt att vifta bort det. Men frågan jag alltid ställer mig är; borde man uppmärksamma honom? Är det inte precis de han vill? Men samtidigt, om vi tystar ner diskussionerna kan det medföra problem i framtiden enligt min mening. Därav, tänkte jag skriva ett inlägg om ett av de värsta terror attentaten som drabbat norden, någonsin, vad jag vet. (Den som inte vill läsa, borde sluta nu..)

Enligt mig, är Anders Behring Breivik, en man som borde spärras in för alltid, och varför inte då också låta honom leva på enbart vatten och bröd, i ett mörkt rum med endast sig själv som sälllskap resten av livet? Som sagt, min åsikt, som jag starkt står för.

Det har under hela rättegången diskuterats om han är sjuk eller inte, visst han har vissa mänskliga rättigheter, men de som han dödade hade inget val? Han valde åt dem! Borde man inte då bara bortse ifrån möjligheten att han är sjuk och låsa in honom i ett fängelse bland andra fångar. Han lär inte överleva många dagar..

Breivik föddes 1979 i Oslo i Norge. Han är åtalad för ett terroristbrott. 22 Juli 2011 sprängde han regeringsbyggnader i centrala Osla, resulterade i 8 dödsfall. Han sköt därefter ihjäl 69 personer, tonnåringar mestadels, ute på Utoya. Han var klädd i polisuniform och bar på två automatvapen. Han lurade ungdomarna till att tro att han anlänt till ön för en rutinkontroll av säkerheten. Han samlade dem för att sedan börja iskallt avrätta dem. De som han inte sköt ihjäl, de drunknade under sina försök till flykt. Minst 110 personer skadades. På grund av "svårigheter" att ta sig ut till ön, greps först Anders vid 18.35 lokal tid. Han sägs ha överlämnat sig själv utan att göra motstånd.

I efterhand kröp de fram att Breivik skulle ha ringt till polisen under tiden han gick runt på Utoya och mördade person efter person. Av offren var 55 stycken under 20 år gamla. Så, varför inte polisen tog hans samtal på allvar kommer alltid väcka frågetecken hos mig och många andra.

Den 16 April 2012 inleddes rättegången vid Oslo tingsrätt. Den beräknades att pågå i cirka 10 veckor. Det krävdes 43 dagar för att kunna avsluta rättegången emot en man som är en av de mest hatade i hela världen. I början av rättsprocessen diagnostiserades Breivik med paranoid schizofreni, och man menade att han hade agerat kompulsivt baserat på vanföreställningar och en inbillad tankevärld. Men senare krävdes en ny utvärdering av terroristens mentala hälsa, efter många påtryckningar ifrån bland annat allmänheten. Den 10 april 2012 publicerades en helt annan version gjord av en expertpanel, där det konstaterades att Breivik inte var psykotisk under attackerna och att han inte heller var psykotisk under utvärderingen, utan snarare ansågs vara en extrem narcissist.

Vad jag vet så har Anders vägrat tillåta att man röntga hans gärna, en av de få möjligheter att verkligen kunna bevisa en viss typ av schizofreni.

Den 22 Juni 2012 avslutades rättegången emot Breivik. När åklagarna kom fram till sin slutsats, att Breivik bör dömas till tvångsvård bröt ett sorl ut i sal 250 i Oslo Tingsrätt. Breivik själv var mycket missnöjd med detta svar och gjorde därför den hälsning som han fått stark kritik emot, han lämnade salen med ett leende. Denna hälsning har man inte sett Breivik göra sedan första rättegångsdagen, bland annat av den anledning att hans försvarare förklarat för honom att denna gör att han verkar mer eller mindre tokig. Så frågan återstår, är Breivik tillräknelig eller inte? Var han psykotisk eller visste han precis vad han gjorde den 22 Juli 2011? Det finns ingen anledning till att förvånas.. Men att mördare spelar sjuka är vi ju vana vid, men här har vi en möjligen sjuk massmördare som kräver att betraktas som frisk?!

Försvaret vill att han ska dömas till fängelse. Vi kan deras argument. Terroristen gick metodiskt till väga, han har planerat sina brott i flera år, och han har uppträtt rationellt i förhör och under rättegången. Och en psykiatrisk utredning konstaterar att han är frisk..

I en undersökning bland det norska folket är åsikten klar. Tre av fyra vill att Breivik ska dömas till fängelse. Bland hans offer, och de anhöriga till de som dog är man inte lika eniga, annat än att man vill att han ska dömas till ett långt, väldigt långt straff.

Anders Breivik har gett sina försvarare ett klart uppdrag, att få honom dömd till fängelse och inte vård.

Åklagarna har senare sagt att de inte kan ta hänsyn till folkets reaktioner på deras yrkande, att de enbart kan ta hänsyn till lagen. Det har spekulerats mycket i att om han döms till tvångsvård så är han ute på gatorna snart igen, men enligt åklagarens kommentar på detta så har vissa kommit ut snabbt, medan vissa mördare som sitter på rättspsyk aldrig kommer ut igen.. Det finns ingen i Norge som har dömts till tvångsvård som har dödat 77 personer, så det går inte jämföra detta med något annat fall.

Breivik dillar inte om gröna gubbar ifrån Mars. Men en person som iskallt kan mörda alla dessa barn, enligt egen utsago på uppdrag av tempelriddare i London, är i en allmän bemärkelse GALEN! Bomben är en koventionell terrorism, abstrakt så till vida att mördaren inte såg sina offer i ögonen. Även Utoya är politik, om något skändligare och sjukare dåd. Breivik har själv vittnat om 15-åringar på knä som vädjade om att få skonas.

Sanningen är den att galenskap och politik inte utesluter varandra. Jag menar, var Hitler frisk?
Sista dagen av rättegången. Av 43 plågosamma dagar, för anhöriga, vittnen och offer. Det applåderades i rättsalen, ett sånt beteende är egentligen inte tillåtet. Men domaren invände inte. Hon grät.. Då allt är sagt och gjort får terroristen en sista timme innan den eviga tystnaden tar vid. Han läser då mekaniskt ur ett manus där budskapet är absurt.

Den 24 Augusti kommer domen. Men det riktiga straffet för Anders Behring Breivik är den dag han fakitkst förstår vad han har gjort... om han någonsin kommer att göra de!

onsdag 18 juli 2012

Gammalt inlägg, ifrån den gamla bloggen..

Kunde inte låta bli.. Satt och bläddrade i den gamla bloggen igår. Och hittade den här..
 
ÅNK - åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet.

"Allt fler blir diagnoserade till ÅNK - åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet. Känner du igen dig?

- Jag bestämmer mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen.

- Bäst att jag kollar posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

- Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.

- Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen så kan jag lika gärna posta svarsblanketten, men då behöver jag en penna.

-Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter en penna, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet.

-Juicen håller på att bli varm och bör sättas i kylen.

-På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag stället ifrån mig juicen på bordet.

- Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.

- Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.

- Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.

- Jag borde lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka fjärrkontrollen på bordet och går för att ta fram en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag tänkt göra.

- Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning vart jag lagt bilnycklarna.

- Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG!"

Detta ångrar jag..

Hjälp! Bra fråga. Det är nog en väldans massa. En del tänker jag framförallt inte skriva om här. Men de som var involverade vet mycket väl hur dåligt jag mått över saker och ting. Och framförallt, hur mycket jag ångrar alltihop. Men tyvärr kan man inte spola tillbaka tiden. Man kan inte sudda ut varken de man gjort eller spåren av de.. Sådant är helt enkelt livet!

Men jag kan däremot säga att jag ångrar att jag inte satsade hårdare på skolan under både högstadiet och gymnasiet. Framförallt högstadiet. Om jag bara orkat, och velat satsa lite mer så hade jag kunnat komma in på vilken linje jag ville.. Jag ångrar inte att jag valde Hantverksprogrammet med inriktning Florist, utan jag ångrar att jag inte fick bättre betyg. Samma bana trillade jag snabbt in i på gymnasiet också. Att sitta still och jobba på lektionerna har aldrig varit min grej. Trivs inte i ett klassrum..

Jag ångrar också att jag många gånger har låtit någon annan tala om för mig vad jag känner, eller ska känna. Att jag lyssnat på vad andra tycker och tänker och inte valt min egen väg.

Jag ångrar att jag inte stod på mig i grundskolan och lät folk använda mig som slagpåse? sopnedkast? och så vidare. Försöker inte måla upp mig själv som ett offer, jag gjorde säkert en massa dumma saker, och vissa gånger kanske jag förtjänade vissa glåpord. Men samtidigt, ingen människa ska behöva må så som jag gjorde under tiden i Fritsla skolan. Ingen ska behöva undvika platser och personer för att ens orka finnas på skolans område. Som sagt, åter igen, jag menar inte att måla upp mig själv som ett offer. Utan jag helt enkelt så vill jag påpeka att jag ångrar att jag lät mig hunsas med.. Jag var värd mer!

Jag ångrar att jag gav upp handbollen i mellanstadiet faktiskt. Jag tyckte väldigt mycket om den sporten. Nog faktiskt den enda sport jag gillat!? Och jag tänker faktiskt påstå att jag vart väldigt bra på de också.
Sen är det ju ridningen, önskar att både tid och pengar, och självklart intresset hade hållt i sig. För detta gav mig både motion, lugn och trygghet. Saknar den tiden. Det var underbart att vara i stallet och bara va.. Känna hästlukten och slänga sig vigt upp på hästryggen och ta sig ut i skog och mark. Fantastiskt..

Till slut, det jag ångrar mest är väl den period i mitt liv när lögnerna låg närmre än sanningen. När en "vit" lögn var lättare än att faktiskt vara uppriktig. Sanningen är svår ibland, men oftast mycket mycket bättre än en lögn. Fast vill ändå påpeka att vissa lägen kan sanningen skada mer än vad som behövs och en LITEN vit lögn kan rädda en situation. Tror faktiskt att många är villiga att hålla med där.

Sanningen kommer ALLTID fram till slut. Hur man än försöker att sudda ut spåren av lögnerna. Punkt slut!

Listan (med tillägg)

Tänkte uppdatera listan lite.. Några frågor har försvunnit under tiden, av den anledning att jag faktiskt inte hittade något att skriva med just den rubriken, eller så fanns inte orden. Vilket som. Här kommer den gamla listan plus några nya. :)
  • Om Mig, Mimmi..
  • Min riktiga första kärlek, första och sista..
  • Berättelsen om Basil Mouse
  • En dag jag minns..
  • Min bästa vän/vänner.
  • Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
  • I min handväska.
  • Detta ångrar jag..
  • Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.
  • Det här får mig att må bättre.
  • Det här får mig att gråta.
  • Mina rädslor.
  • Min favoritplats.
  • Ett tredje ögonblick jag aldrig kommer glömma.  
Tillägg:
  • 10 knasiga faktan om mig.
  • Min favoritfilm/filmer
  • Min favoritlåt/låtar.
  • Något som jag är stolt över..
  • En bild på mig från förra året och nu. Hur har jag förändrats?
  • 10 saker jag hatar/älskar
  • Någonting jag ä beroende av..
  • Något jag aldrig kommer pröva..
  • Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad..

Rock by Sweden

Jag va må galen och lite knasig, men har nu beställt matchande "smycken" till mig och Ch till bröllopet. Jag är ju av väldigt gammal sed, i alla fall när det gäller tillställningar som bröllop osv. Jag tycker nämligen att det är väldigt viktigt att par matchar varandra när de går på bröllop. Av någon anledning tycker jag att det både är sjukt snyggt, men även praktiskt. ;)

Men som sagt, kalla mig galen. Troligen borde man inte ha döskallar på ett bröllop? Vet inte varför men egentligen känns det fel. Samtidigt är dessa snygga, läckra och riktigt stiliga och inte några "hej-hårdrock" smycken utan mer en diskeret och snygg detalj.  Försöker nog försvara mitt beslut känns det som....

tisdag 17 juli 2012

Efter tusen år..

...känns de som. Panik blandat med stress och ångest. Bröllopet i augusti är räddat. Jag har hittat klänningen. Om den bara passar så är jag lyckligare än lyckligast!!!





Tapeter, kakel, golv..

Ja, hur är det man säger. Bryta ihop och komma igen?! Kände verkligen för att bryta ihop idag efter jobbet. Huvudet bråkar med mig så in i Norden. Tror nästan de hade varit skönare att sitta och dunka huvudet i väggen, och sticka tandpetare i ögonen. Migrän på "g"? Väldigt stor risk. Gör allt jag kan för att undvika detta monster..

Sorgens dag idag. Fick sakta med säkert inse att det bara är ett enda stort bekymmer med kaklet i vårt kök. Det är ju inget smart huvud som renoverat den här lägenheten tidigare, de vill jag lova. Klant, tummen mitt i handen, korkad. Orden kan fortsätta att ramla ur mig. En sak är säker, han visste inte vad han gjorde i alla fall!! Så, sakta ser jag sanningen i vitögat och letar efter alternativ. Kan ha hittat lösningen. Ska se möjligheten i varje fall. :)

Sovrummet ligger närmre till hands. Börjat så smått kika på tapeter. Lite tankar på hur vi ska lösa förvaringen.. Det är ju inte direkt överflöd av detta. Garderoberna skall göras om, dock blir det inga skjutdörrar som jag först tänkte, då detta alternativ blev alldeles alldeles ALLDELES för dyrt. Utan det går bli ny inredning, lite färg? hyllor? och allt där till.

Golvet till sovrummet finns redan. Inhandlades i vintras.. Ligger och skräpar just nu. (ledsen Mimmi!) Men absolut senast till hösten skall det läggas nytt golv i både sovrum och vardagsrum. Innan dess skall listerna upp i de rum där golven redan är lagda. Får försöka va extra snäll emot pappa och svärfar den närmaste tiden verkar de som. ;)

Basli är inne i en riktig trots period. Som att ha en trotsig 7-åring här hemma. Ska testa gränserna, skälla på allt och inget, och framförallt, det allra största problemet; han ska tugga på absolut allt. Trots detta lyckas jag hålla tålamodet ganska så bra. Ibland håller man på att tappa de, men lärt mig att vända mig undan och andas lite. Speciellt med anledning till Baslis bakgrund, men även med tanke på att han inte förstår varför jag blir arg ändå. Smarta Mimmi!

Jag och Ch talade tidigare idag om att vi alltid har fullt upp på helgerna och lovade varandra att den här helgen ska vi inte boka upp någonting. Vi ska njuta av varandra sällskap och verkligen rå om vår kärlek. Komiska var att bara några minuter senare säger Ch; "vi kanske ska åka till Skene Järn och reklamera din blender!" Jag skakar på huvudet. En stund senare var det min tur; "älskling vi kanske ska ta och packa bilen full med pant och åka till Mark och panta?!" Ehum.. Inga planer var de ju! :P

 Nu ska jag pussas lite extra mycket med båda mina pojkar innan jag ska dra täcket över huvudet och vakna UTAN migränkänningar imorgon. Sov så gott, senare..


 

måndag 16 juli 2012

16 Juli 2011.

Av många anledningar valde jag och Ch att hålla tyst några veckor innan vi gick ut med vår relation. Det var väl lite mer än en månad som gick innan vi officiellt erkände att vi var ett par..

Förklaringen är väl endast att det fanns många som kunde lagt sig i.. Konstigt nog har folk en ovana att göra det. Men sen fanns det samtidigt en viss osäkerhet hos oss båda. Vi bröt ju upp i December 2010, av den anledningen att det helt enkelt inte funkade. Men tiden som gick gav oss både styrka, förståelse och framförallt förlåtelse för allt som sagts och gjorts. Kärleken blossade upp, och vi tvekade inte. Utan avvaktade helt enkelt lite..

Men sanningen är den, att 16 Juli 2011, blev vi ett par. Inte den 21 Augusti som många trott. :) Samtidigt som många redan visste, speciellt våra anhöriga med tanke på att det knappt sära på oss!

Det har varit många toppar och dalar. Det har varit rörigt, krångligt och ibland lite trassligt i sömmarna, men så har vi alltid kommit ut på andra sidan tillsammans. En berg-o-dalbana helt enkelt. Men det är ju så livet är..!? Hade det gått helt slentrian och platt så hade jag garanterat slagit bakut och sprungit fort som tusan.

Med Ch är livet aldrig tråkigt. Visst, vi har en vardag precis som alla andra. Men det fantastiska med oss är att en helt vanlig tisdags kväll kan vi få världens ryck och exempelvis riva ner allt på en vägg och börja spackla. Eller varför inte bryta ihop vid läggdags och bara skratta åt; ingenting!

Jag älskar dig Christopher Jan Gunnar Backlund. Igår, idag, imorgon och föralltid.

"Jag satte fart ut på en smal väg, många många år sen. Hoppades att jag skulle hitta den sanna kärleken längs den trasiga vägen. Men jag gick vilse, en gång eller två. Torkade min panna, höll på att att ge upp. Jag kunde inte se hur alla tecken pekade direkt till dig. Varje förlorad dröm, ledde mig till den plats där du befann dig. Andra som krossade mitt hjärta, men de var som norra stjärnor som visade mig vägen in i dina kärleksfulla armar. Så mycket vet jag är sant. Gud välsignade den trasiga vägen, den ledde mig direkt till dig, ja det gjorde han.. Jag tänker på de år jag tillbringade med att gå längs den trasiga vägen, dessa bara passerade, jag skulle vilja ha den tiden jag förlorat och ge den tillbaka till dig. Men du bara ler, och tar min hand, du förstår, du har varit där du med. Det är en del av en storslagen plan som kommer bli sann.."

lördag 14 juli 2012

Fredagsmys!


Som sagt, fredagskvällen skulle spenderas på allra bästa vis. Hemma hos Emma och Jonte, och barnen. Super mysigt, som vanligt. Älskar sådana kvällar, hoppas på att det kommer bli många många fler. Eftersom Emma önskade kort på pojkarna hade jag med mig kameran i högsta hugg. Bjuder på några av korten ifrån igår. :)

















fredag 13 juli 2012

Fredagen den 13:e.

Fredagen den 13:e, som brukar inträffa en till tre gånger om året. Det sägs ju att det är en otursdag. Om jag tror på det vet jag inte men föreställningen om fredagen den 13:e som olycksdag kommer ju långt tillbaka i tiden, tror det var någon gång på 1900-talet som det börjades spridas bland folk. De var väl typ då folk började tänka sig för och bete sig "annorlunda" för att det var ett speciellt datum.

Otursdag enligt folktron. Vi svenskar har sedan urminnes tider känt en viss olust inför fredagen den 13:e, som enligt folktron skallvara en riktigt oturs- och olycksdag. Det finns dock ingen säker källa om varför denna folktro uppstått, men rädslan för siffran 13 går tillbaka till tiden före kristendomen. Antika trolldomsböcker visar att talet ofta användes i förbindelse med formler eller förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter. ;)

Mytfloran sägs komma ifrån en hypotes som grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förråd av Judas den trettonde vid bordet. De kan även ha varit baserat på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes och dog på långFREDAGEN. Som sagt, myter, hypoteser. Religion är inte riktigt mitt ämne, faktiskt inget som intresserar mig. Trots det vill jag erkänna att jag tycker det är "mysigt" i kyrkor, det är en viss atmosfär, en känsla som bara finns där.

Fredagen betraktades förr i de gamla "bondesamhället" som en slags helg- och vildag. En dag som var olämplig att börja med ett arbete på, starta en resa (särskilt till sjöss).

Väldigt ointressant faktiskt kanske? Fast det är ju inte fredagen den 13:e speciellt ofta, då kan det vara kul att höra historien bakom skrocken.

Som sagt, enligt folksägen och skrock är fredagen den 13:e en riktig otursdag. Men när jag nu läser lite om det så finns det undersökningar som gjorts faktiskt, och dessa visar att det inte stämmer. Enligt exempelvis Trygg-Hansa sker det nästan 7% mindre skador de datumet?! (Min automatiska tanke är att det kan ju bero på att folk är extra försiktiga??) Fortsättningen av undersökningen visar även att just detta datum sker 3% mindre skador än en vanlig fredag? Rätt komisk fakta enligt mig. Jag ser en röd tråd igenom undersökningen på något vis. ;)

Enligt samma undersökning säger Trygg-Hansa att om de ska se över helheten, cirka 2 miljoner skador på 5 år, så är fredagen den 13:e enligt dem en turdag. Men dock ska man tydligen inte äga en bil, för oss bilägare är det dock tydligen en otursdag i alla fall. Sker mer bilstölder? Kanske ska ringa och kolla så Ch har låst bilen på parkeringen utanför jobbet? :P
Till sist, det komiska med undersökningen är att de säger till sist att enligt Trygg-Hansas granskning sker de flesta skadorna på måndagar. Jahaja, nu ska man låsa in sig alla måndagar helt enkelt.

Jag har funderat en stund men kan inte komma på något som jag direkt kan koppla med detta specifika datum. Tror jag och dem i min närhet helt enkelt har kommit undan. Dock känner jag personer som är väldigt skrockfulla som är extra försiktiga just idag. Jag tycker inte att det är något konstigt, alla har sin egen tro. Jag personligen är inte speciellt rädd för att det ska hända mig något idag.

För att avsluta, för några år sen slog även dåvarande Räddningsverket hål på myten om denna påstådda olycksdag. En granskning av kommunala räddningstjänsternas utryckningar visade att dessa fredagar inte var mer olycksdrabbade än andra fredagar. ;)

Så vad tror du? Är du extra försiktig? Vet du någon mer roliga fakta om detta datum? :) dela gärna med er om ni känner för de. Annars låt bli ;)

I min handväska.

Knasig överskrift. Men kan ändå var ett intressant ämne. Min handväska?  Vem tusan bryr sig om vad som finns i den? Samtidigt så insåg jag att denna överskrift fanns med bland väldigt många "listor" som ligger ute i bloggvärlden. Så här kommer de.. Innehållet alltså!

Får vi se. (börjar plocka upp saker ur väskan för att kunna dokumentera denna stora händelse ordentligt!)
Första jag får tag i en är ju självklart en stor tablett burk, Lactrose, en sorts tabletter för oss som är laktosintolleranta så vi slipper få ont i magen. ;) Nästa burk är Panodil. Alltid förbered! Sen har vi astma medicinen, bricanylen med andra ord. Så nu har vi snart kört igenom medicinlistan, det enda som kan tilläggas är plåster, dextrosol och tamponger.

Nästa kategori är pennor, har nog en av varje sort känns det som. Ingen aning om varför. Men innehar en spritpenna, en stiftpenna blyerts och en bläck. Konstigt nog står det Autoexperten på bläckpennan. ;)

Tre olika sorters läppglas, sen några månader tillbaka har jag ju blivit beroende av detta kladd. Känner mig naken utan. Favoriten är Viva La Diva, So What nr. 24. En lite extra mjuk och kladdig, svag färg som ger skimmer. Lyckans lycklig över att Åhlens faktiskt säljer Viva la diva, annars har jag alltid fått beställa favoriten ifrån nätet och då blir den inte så billig vill jag lova när man ska stå för frakt med mera. Självklart har jag även ett lipsil i väskan.

Sen hittar jag faktiskt ett par sådanna där svarta små skydd för ögonen som man har när man solar solarium. Två tre tändare. Som sagt, alltid förberedd vad det än gäller.

Ett par toffsar, en hårklämma och några hårnålar.

P-platsbiljetter? Ett kvitto ifrån Café Leva? Ett skohorn? :S
Min gamla MP3-spelare. En söt liten röd sak som jag fick av pappa och hans sambo för en herrans massa år sen.

Till sist, självklart ligger det en mobil-laddare.

Min plånbok finns på plats, plus en lös 50-lapp.

Sådär, nu har vi gått igenom hela handväskan.Och nu tänkte jag dela med mig av en rätt rolig historia. Det är nämligen sa att jag vid ett tillfälle fått en kassörska titta lite fundersamt på mig. Jag hade nämligen lagt ur mitt bank-kort ur plånboken och började frenetiskt leta efter det framme vid kassan, tror det var på H&M. Självklart gör jag ett stort misstag när jag börjar få panik för att jag inte hittar de. Jag börjar plocka ur saker. Vid detta tillfälle hade jag dock saker i väskan som kanske inte är så vanligt! Började plocka upp en gummiboll (Basli's), två tre burkar mediciner, en stor miniräknare, en liten tröja (Basli's), ett tuggben (också Basli's).. Jag höll på där en stund och till sist mitt kort. Men minen på kassörskan var klockren. Jag kunde lika väl plockat upp en vit kanin, eller varför inte en bukett blommor ur väskan, hon var fullkomligt tagen av innehållet. Direkt när jag kom hem den dagen började jag rensa väskan på Basli's grejer vill dock påpeka. ;)

torsdag 12 juli 2012

Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.

Självfallet, här kommer de. Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma är första gången jag såg/träffade Ch. Det var inte ens meningen, jag visste ingenting, vi skulle inte ens varit där.. Men ödet sa annat.

En syster kväll i Kinna. Bella, jag och Marie skulle hyra film. Mysa och umgås. Innan vi kom fram till storasysters hus skulle vi lämna av lite öl vid "replokalen" där Bellas blivande sambo, och vännerna Stefan, Gustav och Christopher hade ett litet rum där de stod och spelade musik så högtalarna exploderade. ;)

Stefan körde oss. Vi stannade faktiskt bara till och ringde Andreas (den blivande sambon till Bella alltså) som fick komma ner och öppna då portdörren där nere var låst. Han kom inte ner för trapporna själv. Bakom honom kom två till. Gustav och Christopher. Våra blickar möttes. Ja, faktiskt, lite Hollywood över de. Jag kunde inte släppa hans ögon. Jag exploderade av energi och sprallighet. Blev mitt lite "halvtuffa" jag och spelade inte de minsta blyg för stunden. Jag spanande diskret, och funderade på hur gammal han kunde vara. Men kom på mig själv, vad spelade det för roll. Jag drunknade!

Vi satte oss i bilen och lite diskret frågade jag vem han var.. Christopher var svaret, basisten i bandet. Punkt. Jäkla mycket man hade att gå på då liksom. Tack! :P

Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma. Kärlek vid första ögonkastet? Vem vet. Men som sagt vi är förlovade och bor ihop idag så? Borde man inte tro på det då? Kanske. Men ödet fick som de ville den dagen i alla fall.

Jag måste i vilket fall ändå bjuda på ett ögonblick till. Samma plats, replokalen, fast utanför. Ch och jag hade träffats ett tag. Jag skulle lämna av honom där, och jag skulle vidare till mormor och morfar. Vi stod pratade, och som alla nykära vet, det är lite jobbigt sådär i början att sära på sig, man vill helst sitta íhop. Kände ju mig som en 15-åring, puppy love helt enkelt. Jag kommer aldrig glömma hur Ch lyfte upp mig, hur jag la benen runt hans midja och han kysste mig, verkligen kysste mig. Jag var svag i benen och kunde knappt stå upp. En av de mest romantiska gester jag varit med om. Kanske litet för andra, men stort för mig. Det var den där spontana, helt underbara känslan som spreds i heeela kroppen.

Det finns fler sådanna ögonblick med Christopher... Han är en spontan romantiker. Det händer inte så ofta. Men när han gör något så slår han på stort. <3

Min bästa vän/vänner.

Vi är alla olika. Vissa är behov av en stor umgängeskrets medan andra hellre har få men väldigt nära vänner. Om jag ska va ärlig så vet jag inte vilken typ av dessa jag är. Med tanke på min osäkerhet och mina svårigheter att släppa folk in på livet, men framförallt av den anledning att jag sedan barnsben har varit utsatt för så kallad mobbing så sätter jag nog mig helst i situationen där de finns några få vänner som jag känner väl och som känner mig under mitt "tuffa" skal.

Det är en herrans massa år sen jag träffade min bästa vän Robin. Det var en rätt komisk situation som gjorde att vi fann varandra. Efter många lång mail fram och tillbaka, många konversationer på MSN (som var grymt populärt på den tiden!) så slutade de med att vi förblev vänner och det är omkring 10 år sen vi träffades nu och jag vet att Robin är den person som kommer följa med mig resten av livet. Han fanns där när allt var jobbigt. Han fanns där när jag tog studenten. Han stod vid min sida när många andra vände mig ryggen när jag flyttade till Stockholm. Han stod med öppna armar när jag kom tillbaka. Han har följt mig igenom med och motgång. Han gjorde så min stora dröm gick i uppfyllelse, med andra ord tog med mig till mitt älskade London. Jag kan fortsätta i evigheter. Robin har helt enkelt stått bredvid mig varje dag sen den dagen vi blev vänner. Och det är med stolthet jag kan kalla mig hans bästa vän.

År 2009 mötte jag Elina. Vi hade gått gymnasiet ihop men aldrig reflekterat direkt över varandra. Men en kväll i Februari. Precis till när jag flyttat till Borås så hamnade Elina hemma hos mig av den anledning att vi faktiskt nu bodde grannar. Sen dess gick de inte sära på oss. Vi hängde ihop jämt. Innerst inne har jag vetat att sen dag ett kommer hon alltid stå bakom mig och ta emot mig när jag faller.. Tiden har tyvärr inte räckt till den sista tiden. Men Elina är en person jag förhoppningsvis kommer ha vid min sida resten av livet. Vi har verkligen fått kämpa för vår vänskap. På många sätt är det mitt eget fel, då min hjärna har ställt till de för mig och jag har krånglat till de. Elina är inte den som ler och nickar när jag gjort fel, hon har stått bakom mig, stöttat mig men "satt mig på plats". Har inte blundat för de misstag jag gjort, men inte heller klankat ner på mig utan hjälpt mig på vägen mot ett bättre jag. Finns inga ord som kan beskriva min tacksamhet.

Sen finns det en person som dök in i mitt liv rätt "nyligen". Hon är min högra hand. Min själsfrände. En person som alltid vet vad jag tänker, känner och reagerar på saker och ting. Trots att vi inte känt varandra speciellt länge så känns de som om vi varit vänner hela livet. Vi båda har gått den hårda skolan i livet och det är nog en av anledningarna som gör att vi är Bill & Bull. Från ingenstans hamnade Emma och jag vid köksbordet hemma hos mig. Hon hade Lucas med sig och jag blev helt förälskad i denna lilla gosse. Jag minns knappt hur de gick till. Men helt plötsligt fanns Emma i mitt liv, och henne tänker jag aldrig släppa igen. Det finns få personer som förstår sig på mig så bra som hon gör. De är som om hon går in och klampar runt i mitt huvud ibland och hittar rätt nyckel varenda gång för att låsa upp det som krånglar till sig. Jag älskar denna tjej som om hon vore min egen syster. Med henne kan jag vara mitt galna, spralliga och energiska jag. Hon delar min energi och vi mår bra tillsammans.

Till sist, min allra närmaste och mest älskade vän. Min sambo, fästman och pojkvän! För att kunna leva ett liv ihop som ett par måste man enligt mig först och främst vara vänner. Ch låter mig vara den jag är, och gör mig till mitt bättre jag! Han stöttar mig när de är svårt, finns vid min sida och delar min glädje när allt går bra. Han tar hand om mig, lika mycket som jag tar hand om honom. Det är underbart att vara kär i sin allra allra bästa vän. <3

onsdag 11 juli 2012

Pappers gitarr.


Det är mycket på gång just nu. Både på jobbet och hemma. Tiden verkar liksom inte vilja räcka till. Någon som kommit på hur man ökar dygnets timmar än? Ge mig en hint i så fall. :)

Så, vad har hänt?! Förutom att det knakade lite i fogarna här hemma så rullar jobbet på. Lite extra "stress" under semestertiden för min del. Mer ansvar än vanligt och framförallt ringer det väldigt mycket mer, och för en gångs skull har jag inte alla svar. Rätt kul med annorlunda arbetsuppgifter. Passar ju mig med utmaningar och inte samma rutiner om och om igen.

Förr förra helgen hamnade vi lite plötsligt hos Emma och Jonte i Kinna. Bilen var överfull med presenter när vi bar oss av. Lite kläder till barnen, blommor till Emma, sprit till Jonte som fyllde 25 år, och självklart leksaker.

Vi bjöds på grillat och vi hade med oss jordgubbar och grädde till efterrätt. En kväll att minnas av många anledningar. Men som alltid var jag lyckligare än lyckligast. Emma, min själsfrände och bästa vän får mig alltid på bättre humör och tankar och just då behövdes jag verkligen muntras upp.

Gitarr - Axelband - Förstärkare

Om några dagar har jag och Ch varit tillsammans i ett år.. tiden går fort! Allting har gått som ett lokomotiv framåt i full fart. Sambo och förlovade på ett år. Många kanske tittar snett. Men kärlek vid första, eller ja, vad vi ni ska kalla de. :P  Ibland ska man inte låta rädslan hindra en ifrån att bli lycklig. Och även om vi hoppades på en väg utan hinder så har vi hittills klarat alla motgångar med hjälp av varandra och drömmar om en framtid tillsammans.

Så, de var vad som hänt. Då går vi över till vad som ska hända istället.

Fredag blir en sväng till Emma och Jonte igen. Lite mys pys! Tanken var att vi skulle tagit de på lördag men en plötslig ändring i planeringen och vi hamnar istället i Varberg, mer exakt Espevik på lördag kväll. Den årliga kusinträffen går av stapeln och även om jag helst skulle krypa upp i myskläder och ett glas rött, inte gå ut på hela helgen och bara sova sova sova. Så är det ett av årets roligaste traditioner och är så gott som ett måste.

Livet är bra underligt. Men om man undviker allt det svåra i livet, missar man troligen också godbitarna.

lördag 7 juli 2012

Från oss till oss..

24 December 2011 förlovade vi oss. Häromdagen fick vi hem ett par andra ringar. En symbol för den kärlek som vi har. En ring med våra namn på. En ring med Mimmi, en ring med Christopher inristat.

Älskade Barn, samma företag som gjorde min svägerskas student halsband gjorde även våra ringar. Vi är lika sjukt nöjda. Rekommenderar företaget skarpt. Service på högsta nivå och kvalité likaså. Kalas bra!






A true love story never ends..

Lördagkväll, gräsänka!

Klockan är över elva. Sitter invirad i en filt. Enveten nog att inte dra igen balkongdörren för att jag dumt nog vägrar inse att de inte direkt är sommar värme ute.

Ch har spelning. Bröllop i Fotskäl. Lär bli väldigt sent. Så ska försöka somna själv ikväll. Händer inte speciellt ofta.. Men fröken "jag-trivs-bäst-själv" är inte speciellt kaxig i dessa stunder.

Robin och Johan har hållit mig sällskap ikväll. Hyrt film. Det har varit väldigt trevligt! :)

Men konstigt nog. Man är inte hel utan sin andra hälft. Även i tuffa tider!

Kärlek är kärlek. Även i svåra tider. Älskar man någon gör man de i vått och torrt. I bra och dåliga tider. Punkt slut.



måndag 2 juli 2012

100-bitars pussel.

Känner mig som ett 100-bitars pussel just nu. Några enstaka sitter fortfarande ihop. Tack och lov för att få gå till jobbet just nu. Något annat att tänka på. Något annat att lägga min energi på. Men tankarna ligger i bakhuvudet och bråkar med mig. Fullkomligt, helhjärtat HATAR det här.

De som känner mig väl, de vet, jag är inte den som slänger upp ordet hatar speciellt ofta. Men den här människan, ja, den där helt iq-befriade människan, får mig att känna hat. Respektlös, dum, och helt enkelt alldeles för korkad för att fatta att jag ser igenom personens skådespeleri.

Samtidigt förstår jag inte varför jag bryr mig. Jag vet ju vad jag har.. Men samtidigt. Hela min tillvaro har vänts upp och ner och då får jag hata.

Allt var "perfekt". Framtiden såg så underbart blommig, rosa och glittrig ut. Men va tusan hände? Benen har helt sparkats undan på mig.

Åsna. Anka. Judas! Dum. Korkad. Egoist. Lögnare. GUDARS SKYMNING! Skulle kunna skriva så många värre ord. Men ska försöka hålla mig på en hyfsat okej nivå. Var bara tvungen att få avreagera mig. Har ätit upp mig hela jäkla helgen innifrån och ut. Mår fysiskt illa. Tårarna är slut.

Tack och lov för bästa vännen Emma. Som alltid vet hur jag känner och tänker. Utan henne hade jag nog gjort en radikal förändring av mitt liv redan i fredags när detta kom upp till ytan. (Emma om du läser detta, så vet du att jag älskar dig och är grymt tacksam för att du lyssnat och tröstat!)

Så, då har jag fått ur mig lite av ilskan och kan koncentra mig på något viktigare än denna helt onödiga situation. Gud vad jag älskar mitt jobb.

En dag jag minns..

..och aldrig kommer att glömma!

Jag drömde i flera år om att få köra/åka min drömbil. Andra drömmer om dyra bilar för miljoner. Jag drömde om en BMW Z3. Av någon anledning var detta min drömm. Och än idag har jag två personer att tacka för att jag för att de gjorde min dröm till verklighet.

Jag tog studenten, juni 2007. En dag som många andra minns. Mitt starkaste minne är inte när jag sprang ut ur skolan. Nej, mitt minne var när jag stod på Salong Krusidull i Fritsla och hörde min vän/frisör Maria säga att jag skulle ut och åka.. i en BMW Z3. Att försöka dölja min totalta lycka gick inte. Jag ville flyga i luften, explodera, skrika tills jag inte hade någon röst kvar.

Det var en kund/vän till Maria som ägde denna helt underbara bil. Och av en ren händelse var han där då, en ren slump om man får säga så. Jag gissar på att det var ödet som ville mig väl.

Jag trodde jag skulle krypa ur skinnet när jag satte mig i passagerarsätet. Att släkt/vänner/familj väntade mig vid Folkets Hus fanns inte i mitt huvud. Jag var så upprymd av total lycka. Hade jag dött just då så hade jag dött lycklig. ;)

Anders, som ägaren av bilen hette, kom att förbli en vän. Han kunde ju inte ungå att se min glädje, så när han erbjöd mig att jag skulle höra av mig för att få provköra en dag visste jag inte vad jag skulle säga. Var helt säker på att han sa de av ren snällhet. (och/eller på grund av att jag var onykter just för tillfället så att jag inte kunde provköra just då..) Men veckorna gick, jag vågade aldrig höra av mig. Men en vacker dag hörde istället han av sig och frågade om jag inte ville köra.

KLART JAG VILLE!

Det var nog i Juli? Augusti? Minns inte helt hundra. Vet bara att jag en vacker dag 2007, solen sken faktiskt. Jag satt på förarplatsen och önskade att tiden kunde stå still.

The black pearl. En dag i juni 2007, en dag jag alltid kommer att minnas med glädje.

På grund av många olika anledningar. Men speciellt på grund av The Black Pearl och världens snällaste Anders som stod ut med en galet glad Mimmi.

Why do you have to be so hard to love - Bryan Adams

Was it someone that didn't treat you right
Left you reaching out for her in the middle of the night
Is there some heartache that you can't out run
That makes you so afraid to get close to anyone
You're so - easy to look at
You're so easy to hold
It's so easy to touch you - but so hard to let go
It's so easy to want you - that I can't get enough
Tell me why do you have to be
Why do you have to be so hard to love
Is it some hurt from long ago
That makes it so hard to let your feelings show
Is it the ghost of who you used to be
That makes you so afraid to bear your soul to me..