It's gonna be OK.

You don't have to dry your eyes, go ahead and cry. Let your sweet tears stain my shoulder. It's good to get it off your chest. Give your troubled soul a rest. And let somebody hold you. It's gonna be ok. It's gonna be alright. Tomorrow is a new day. Oh, you see it in a new light. Try to keep your head up. Don't you ever give up. Even it your heart breaks. Yeah, it's gonna be ok. It's gonna be ok...

When hurt it all you feel inside, 'cause you failed with one you tried. It's best to put that thing behind you. It may don't look so good right now. But i'ts gonna change somehow. All that I can do is remind you. It's gonna be ok. You're gonna be alright. Tomorrow is a new day. Oh you see it in a new light. Try to keep your head up. Oh, don't you ever give up. Even if you heart breaks. Yeah it's gonna be ok.

It's gonna be ok...

You've gotta find the way to keep your faith. 'Cause someday, someone is gonna need to hear you say: It's gonna be ok, you're gonna be alright. Tomorrow is a new day. You see it in a new light. Oh, try to keep your head up. But don't you ever give up. Even if your heart breaks. Yeah, it's gonna be ok, it's gonna be alright!

Dagen efter..

Det jag inte ville skulle stämma, det stämde. Att framtiden kommer bli lite tuffare än väntat det kanske jag på något sätt förberett mig på. Men även om jag försökt förbereda kropp huvud och hjärta på vad som kanske skulle komma så var jag inte ett dugg förberedd igår när orden uttalades

Vaken men inte riktigt vid medvetande. Osäker på min egen förmåga..

Jag bröt inte ihop. Jag blev tom. Men när jag idag stod på apoteket för att hämta ut medicin, på medicin så brast allt. Hon som stod bakom disken kollade medlidande på mig och jag fick lägga all kraft på att med hjälp av disken hålla mig uppe. Jag föll, tårarna sprutade och jag skämdes. Där stod jag mitt bland massa okända människor och grät helt öppet.

Jag satte mig i bilen där Ch väntade. Han har nog innerst inne väntat på att jag faktiskt skall bryta ihop någon gång.. Det är naturligt att göra de.

Trött, omtöcknade, värk och bubblande känslor. Sitter nu på vårdcentralen idag.. Prover som skall tas. En läkare skall informeras för att ha en framtida kontaktperson på ett närmre ställe. Eftersom de troligen bara är ett återbesök till på kliniken sen överlämnas man till den egna vårdcentralen.

Så nu försöker jag samla kraft. Måste hitta "kemi". Det här känna viktigt just nu.

Sömn snälla..

Att jag skulle få svårigheter att somna idag? Jo det misstänkte jag när medicinen glömdes hämtas ut. Men att jag skulle ligga vaken vid tio i tolv efter allt som hänt idag? Det trodde jag inte!

Men bara att acceptera. Huvudet går på högvarv. Vill inget hellre än att sova så jag slipper fundera mer. Jag kan inte lösa världs svälten någonsin, och jag kan inte förutse framtiden.. Så låt mig bara sova!!!

Önskar..

Idag önskar jag att du fanns ett telefon samtal bort. Idag önskar jag verkligen att din trygga stämma kunde lugna mig.

Jag är orolig. Rädd. Osäker.

Jag hoppas du är med mig på något vis..

Morgondagen..

Himmelriket på jorden. Mina 60 minuter hos massören. Helt obeskrivligt. Saknat de. Beroende? Ja!

Försöker låta bli att tänka på morgondagen. Men det är svårt. Vill bara babbla, gråta, skrika, bli arg. Jag vet inte hur jag känner mig, vet inte vad jag känner inför morgondagen. Vad vill jag höra? Klart att jag vill höra att de hade fel. Men samtidigt, då vet de inte vad de är för fel heller.. Och hur dumt blir inte de?!

Jobbiga känslor helt enkelt.

Men kanske i sinom tid så kan jag berätta vad jag babblat om ett bra tag nu. Först besked, sen nära och kära och till sist troligen här. Allt i sin ordning.

Nu vill jag bara stanna klockan. Sova kan jag inte heller. Men Ullared går på tv så det funkar.

Massage.

Äntligen.. Massage! Bara gått en månad sen sist. Anledning är endast att "min" massör har varit utomlands. Men nu, äntligen äntligen ÄNTLIGEN, ska jag få bli masserad igen.

Känns som rätt beslut att göra detta idag med tanke på alla orolig och nervösa känslor som rusar runt i kroppen inför imorgon.

Vet varken ut eller in. Hoppas inte på något. Önskar inget av de. Vill bara veta så man kan falla och komma igen.

Imorgon är dagen "D"..

I wanna grow old with you..

I wanna make you smile, whenever you're sad. Carry you around when your arthritis is bad. all I wanna do is grow old with you. I'll get yout medicine when your tummy aches. Build you a fire if the furnace breaks. Oh it could be so nice, growing old with you. I'll miss you, kiss you, give you my coat when you are cold. Need you, feed you, even let you hold the remote control.

So let me do the disches in our kitchen sink. Put you to bed if you've had too much to drink. I could be the man who grows old with you.. I wanna grow old with you...

Säg inte nä, säg jä..

Visst kan det va svårt att andas ibland. Visst är det mer grönt på andra sidan. Det är klart det är! Visst kan det va svårt att andas ibland. Visst är det mer grönt på andra sidan. Så mycket vi vill som aldrig går fram. Jag har tappat nycklar, tappat tron och varit sen med hyran, saknat plats att bo och har brutit löften, haft bruten fot.. Men det är helt OK ändå..

Min röst har brustit och drömmar med. Min tröst har lyckats gömma sig och så många mål man aldrig når. Men det är helt OK ändå. Sin lycka smedjer varje människa, de säger dem att våga kasta tärningarna, korsa rubikon. Så hoppa högt, för marken är full av snubbeltråd och ducka ner för skiten den rinner uppifrån. Men mycket lycka varar inte längre än en sekund, man vill så gärna göra livet till något meningsfullt. Man smider kedjor och man slänger på ett hänglås. Men det är helt OK ändå.

Man försöker helgardera sig och vila tryggt. Vi beskyddar allt det som vi har byggt. Man fruktar rädslan man bär på med sig. Men det är helt OK ändå. Känt sig utnyttjad och säkert utnyttjat någon, men inte varit man nog att säga ifrån. Man fortsätter intala sig själv att det är helt OK, det är de ändå.

Visst det är de ändå. Ooo ja, det är de ändå. Det är helt OK ändå, jag tror du förstår.

Från höga toppar, djupa dalen, bakgatan, boulevarden, timmerstugan, skyskrapan, big bang till domedagen. Flask post till email, skördefest till ICA, häst och vagn till minivan, fattig man och rika. Liemannen ligger lågt som traskar in i farstun. Ingenting att göra åt, så frågan är, vad "smarks" du? Saännar du och slåss eller sticker som en kaktus? Ropar efter någon fast det finns ingen backup. Från gapskratt, likgiltighet eller stor gråt. En fot i dörren eller bara en blå stortå. Stort hopp om framtiden eller ana oråd. Men det är helt OK ändå, amen jo då!

Att förlåta sig själv, att det ska vara så jävla svårt. Det blir väl bra men jag är inte så säker på så himla mycket men det kvittar väl i längden. För det är helt OK, vad är poängen?

Ibland vill man skrika fuck allt, fuck alla. Ibland sparar man på sitt salt och sin galla, ibland är man bara helt kär i hela världen och det är helt OK, jo det är de.

Visst kan det vara svårt att andas ibland. Visst är det mer grönt på andra sidan. Så mycket vi vill som aldrig går fram. Det är helt OK. Säg inte nä, säg jä. Säg inte nä, säg jä..

Äntligen.. lite ljus.

Jag lyste, ville skutta ut. Samtidigt inombords kändes det nervöst och oroligt.. Jag som är så rädd för krediter och lån, har nu precis tillsammans med Ch tagit ett rejält lån för att renovera klart lägenheten. Vi ställde oss själva frågan, antingen flyttar vi eller så gör vi en total renovering av lägenheten. Det blev de senare alternativet! Så.. redan beställt första paketet.

Första beställningen blev ifrån Skånskabyggvaror. Garderoberna, och duschväggen. :)

Nästa blir nog ifrån bygghemma. Sen måste vi ta oss till Byggmax, IKEA och Colorama. En beställning av en fotovägg skall göras och lite "el"-produkter, med det menar jag typ eluttag och sånt. Så spännande.






Som det ser ut så skall badrumsrenoveringen dra igång om två veckor ungefär. I samband med de ska sovrummet börjas med. Så får försöka få hit pappa och svärfar typ nästa helg (inte den som kommer utan där efter..)



Ska bli så jäkla skoj att komma igång. Få något annat att tänka på. Så mitt i all röra så fick jag lite ljus i vardagen. En anledning att tänka på något annat. Dock bråkar lite feber med mig... Blä.

This love is unbreakable..

Took my hand, touched my heart, held me close. You were always there. By my side, night and day.. Through it all. Maybe come what may.. Swept away on a wave of emotion, over-caught in the eye of the storm and whenever you smile, I can hardly believe that you're mine. Believe that you're mine..

This love is, it's unmistakable. And each time I look in your eyes I know why this love is untouchable. I feel that my heart just can't deny. Each time I look in your eyes. Oh baby, I know why this love is unbreakable.

Shared laughter, shared tears. We both know, we'll go on from here. Cause together we are strong. In my arms, that's were you belong. I've been touched by the hands of an angel, I've been blessed by the power of love. And whenever you smile, I can hardly believe that you're mine.

This love is unbreakable, it's unmistakable. Each time I look in your eyes I know why. This love is unbreakable, I feel that my heart just can't deny. Each time you whisper my name. Oh baby, I know why.

This love is unbreakable, through fire and flame, when all this is over, our love still remains. 

This love is unbreakable..

Flyttat besök..

Vet inte varför, men när det ringer ifrån hemligt nummer så slår hjärtat lite snabbare. Alternativen är, försäljare, eller något viktigt samtal. En rysk roulett när man svarar. Svart eller rött helt enkelt.

Idag var det sjukvården, med andra ord ett rött samtal (enligt min åsikt).

Det var ifrån specialist kliniken.. Överläkaren hade gått och blivit sjuk. Min vanliga tur?! "Tack och lov" så hade de ett återbud på tisdag nästa vecka, och denna tid erbjöds jag nu. Så, den 29:e Januari blir det av istället. Blev måttligt glad.. eller egentligen inte alls. Fick ont i magen. Minsta ändring kan skapa kaos just nu känns det som.

Känns inte alls bra nu. Även om de bara dröjer en vecka, så blev jag riktigt ledsen. Ville fått de gjort nu. Antingen ta itu med de, eller gå vidare. Eller både och.

Feber idag? Känns som det. Äter Panodil, och försöker hålla humöret uppe. Försöker kämpa på. Men när jag på lunchen råkade ut för ett missöde, blev de kaos i huvudet. Jag skulle plocka ut min uppvärmda mat ur micron. Försökte ta tag i matlådan så jag inte brände mig. Men av någon anledning kände jag en ilning av smärta ända från handen till axeln och de ryckte plötsligt till i armen och min matlåda flög upp i luften. Kändes som om händelsen gick i slowmotion framför min ögon. Sen låg den där, på golvet. Mat över hela köksgolvet. Jag stängde ögonen. Tackade mig själv för att jag inte var speciellt hungrig!

Sen var det bara att torka upp maten. Vänligt erbjöd en kollega en matlåda som han hade i frysen. Andra erbjöd mig en del av deras luncher. Jag tackade snällt nej. Jag klarar mig. Jag hade ju mina bananer på skrivbordet inne på kontoret. Trots allt, jag var ju faktiskt inte så hungrig.

Händelsen, en sån sak, triggade igång tårarna. Orken försvann.. BLÄ!

Nu vill jag hem till sängen. En snabb dusch. Sen tänker jag faktiskt sova. Helt slut. Verkligen helt övertrött. Vill bara låta ögonen gå igen och sov tills imorgon och hoppas på att allt är "bättre" då. Kanske borde vara mer uppmärksam emot min kropp och hälsa? Reagera på tecknen som den ger mig? Nej! Jag kan! Jag orkar och ska! Kämpa kämpa kämpa! Lite jävlaranamma som min morfar troligen skulle säga till mig..

Så, åter igen har jag spytt ut en ordvulkan av ångest och orklöshet. Hoppas på roligare saker att vräka ur mig snart. Ett besked. En rolig händelse. Vad som.. vad som helst utan samma gamla rabbel.

Helg.

Känner mig som 90-åriga Agda. Kan inte sitta, kan inte ligga, allt gör bara ont. Vill bara sova, sova och sova.

Tjugo i fyra väckte älsklingen mig och sträckte över en påse ifrån Gamestop. Han hade så sött varit och köpt Madagaskar 3 till mig. Och trots att han är mer av en "pang pang" kille så spelar han tålmodigt med mig. ;)

Jag är så grymt barnslig när de kommer till tv-spel. Toy Story 3, Ice Age och nu Madagaskar.

Basli följer min minsta vink. Låg bredvid mig i sängen och höll ögonen på mig medan jag sov. Blängde surt på Ch när han väckte mig och vaktade mig när jag klev upp. Älskade hund..

Igår hade jag världens mysigaste kväll med Anna. Hon plockade upp mig här hemma, vi åkte till ICA city och handlade. Hon övertog kommandot i köket och gjorde "Flygande Jakob". Sen till efterrätt blev de frukt i smält choklad. Ursch va syyyyytligt gott!

Jag var till och med vaken fram till 2. Wow! Längsta jag varit vaken är typ tio.

Nu ska vi äta fet mat. Fett bra! :P

Imorgon jobb. Sedan ledig två dagar....

Beskedet.

Chock. Förvirring. Min skörhet går att ta på just nu. Jag har fått tiden som jag gått och väntat på sen de första beskedet i november/december. Så, tack vare? på grund av? ett återbud i all fall, så fick jag en plötslig tid nästa vecka.

Mina förberedelser på att det skulle ske i Februari - Mars någon gång var inte till någon hjälp idag när telefonen ringde och frågan ställdes.

Anna kom till min räddning. Vi satt på hennes kontor och tittade på klipp på youtube. Hon värmde maten så jag slapp visa mig i lunchrummet med "söndergråtet" smink. Frågor eller undrande blickar var inte så välkommet precis då.

Tack Emma för ditt stöd via sms.

Tack Linnéa för att du fångade upp mig i korridoren.

Tack älskade Ch för att du finns vid min sida.

Måndagen avklarad..

Känns som om jag gått på autopilot idag. Satt vid lunchen och funderade på vad jag gjort under förmiddagen, visste att jag varit upptagen, att jag suttit och grejat med massor av papper, men vad hade jag egentligen gjort?! Pinsamt läge. Men tröttheten gjorde att minnet bråkade mer än vanligt. För en gångs skull frös jag på jobbet. Annars brukar jag sitta och ha värmeslag och öppna fönstret trots att de snöar ute och önska mig ett kylskåp att kliva in i. Men inte idag..

Medicinerna uthämtad. Dock hade ett recept gått ut. Så i panik får jag ringa och försöka lösa detta imorgon. Bara någon dag sen de gick ut. Onödigt. Kunde jag inte tagit mitt förnuft till fånga och gått dit förra veckan?

Ett litet besök hos sjuksköterskan imorgon för lite babbel och medicin-diskussioner antar jag. Massor av eftermiddag som är inbokad de kommande veckorna. Plus att Ch har spelningar med bandet i två helger, sen en fredag iväg med jobbet. Vad ska jag och Basli Bus hitta på när vi har "FF" tro?! ;) skämtosido. Denna lördagen blir det förmodligen ett besök av lite tjejer/kollegor.

En av helgerna tänkte jag faktiskt lämna vovven hemma och försöka gå på bio med någon. Kanske inte går någon bra film just nu? Tänker inte gå och se den där "Mammas pojkar". Den ska inte vara speciellt bra har jag hört. Och tyckte jag "Bröllopsfotografen" var jobbig att genomlida så tror jag inte jag tänker betala för att se en film som sägs vara snäppet värre...!?

Eftersom jag kanske får besök på fredag tänkte jag va lite rolig och beställa PS3 Move kontroller. Men strax efter ångrade jag mig, och då hade jag självklart genomfört beställningen med mitt kontokort. Jäjj! Grattis Mimmi. Mailade företaget och hoppas på att de kan dra tillbaka beställningen. Det fanns ju inga kul spel!? Konstigt... Men till Wii finns de massor. Kanske skulle hitta något mer kul spel dit istället. Tror jag håller mig till Wii när de gäller trådlösa kontroller. Så får PS3:an stå för de andra spelen.. mmmm. så får det nog bli.

Ja, är svaret på frågan. (som du kanske ställde dig precis!) Vi är tv-spelsnördar, både jag och Ch. Dock av olika genre. Han gillar pang pang döda spel. Medan jag väljer spel som Toy Story 3 och Shrek. ;) Försöker hitta något mer, eftersom jag redan "varvat" dem jag har. Får nog bli Madagaskar. :P barnslig som jag är liksom.

En kopp te, lite knäckebröd.. Sen natti natti. Hoppas på att vara piggare och "bättre" imorgon. Sov gott!

Jäkla mage.

Igår kväll vart jag helt säker på att nu blir de bannemej akuten. En plötslig, fruktansvärd smärta i magen, precis kring naveln, benen bara vek sig och jag kunde inte sitta upp utan att hålla i mig.

Tack vare min kära vän Emma, så höll jag mig lugn. Blindtarmen kom på tal, men troligen var de någon reaktion på maten jag hade ätit. Någon ny spännande matallergi kanske? Det räcker kanske inte med laktoskänslig? :P

Till slut måste jag ha somnat ifrån smärtan och vaknade för en timme sen. Ända som fanns kvar för att påminna mig var illamåendet.

Så jag kröp i myskläderna, tog mig ut till soffan. Spelar lite Nintendo, Super Mario. Borde nog sätta på en film och försöka sova lite till. Gårdagen bjöd på lite feber så måste ta de lugnt. Imorgon är det måndag och en ny arbetsvecka. :)

Helgerna går fort nu för tiden..

Fredagströtthet...

...som heter duga!

Ett minne som värmer..

Jag sitter och ler för mig själv. Någonstans bland allt skräp i huvudet så dök plötsligt minnet av Basli och Ellis upp. Min "rädda" (läs osäkra) kille blev förälskad i någon som var fel sorts däggdjur plus storlek alldeles för stor. Vad snurrar jag om?

Jo, det var nämligen så att Basli har fått någon förälskelse till alla hästar. Han bara måste prata med dem. När vi kör förbi en hage med hästar och så sitter han fastklistrad vid fönstret och pratar med dem. Drar i bältet och blir grymt ledsen när han inte kommer fram till dem. Även hans "mormor" har fått uppleva detta med tanke på att de bor nära hästhagar. Han drar och sliter i kopplet och bara MÅSTE dit.

Jag skrattar gott åt honom. Han fick en bra första upplevelse av dessa "något" större djuren. Snälla, söta ponnyn Ellis, min gamla prinsessa som stod i hagarna uppe hos far min. Det var i somras, kanske till och med i våras som han sprang under staket till hagen när vi skulle ta en kisse-runda innan vi gick in i huset. Han såg inte alls att det stod en häst där. Han nosade runt i sin egna värld.. Snälla Ellis, som mest nyfiket kikade på honom ägnade mig uppmärksamhet och jag kliade henne i pannan medan jag hade ett litet öga på lillkillen så han inte sprang under magen på Ellis. Men nyfikenheten tog över och Ellis böjde försiktigt ner huvudet mot Basli och drog ett djupt andetag. Nuddade snabbt denna nya varelse som besökte hennes hage. Basli kikade upp och backade några steg, men till min förvåning fick han inte panik!? Nej han sträckte på halsen så långt han kunde för att nosa tillbaka. Just det ögonblicket hade jag velat ha på kort. Två främmande djur i ett kort ögonblick nyfiket sträckte på sig så långt det gick för att mötas på halva vägen. Underbart vackert för mig, då det är två djur som jag älskar av hela mitt hjärta.

Ellis gjorde ett "frustande" och blåste varm luft på Basli, som fortfarande inte blev rädd (?) och som glatt började försöka leka med henne istället. Böjde på frambenen och viftade glatt på svansen och "pratade" med henne. Det drar i mungiporna så jag spricker när jag tänker på det.

Nu har Ellis somnat in för några månader sen. En hälta som inte ville ge med sig, och ensamheten för henne gjorde henne väcken igen. Tyvärr. Vackrare ponny får man leta efter. Hjärtat på helt rätt ställe. Men Basli kan fortfarande leta efter henne när vi åker hem till gården. För mig vart det underbart. Jag älskar fortfarande dessa magiska djur, hästar, dom är underbara, och minst likaså hundar.

Tack vare Ellis, tack vare hennes trygga och lugna bemötande så är han inte speciellt rädd för hästar utan han vill helst leka med dem (precis som med katter, som han tyvärr numera är lite mer rädd för efter lite omständigheter). Min goding förstår ju inte riktigt varför inte katterna inte vill leka med honom. ;)

Hoppas minnet av Ellis sitter kvar till denna våren och sommaren då jag tänkte försöka åka iväg och kika på min lillasyster när hon tränar och tävlar med sin nya stjärna som är så grymt snygg att titta på. (Både ryttare och häst såklart!) Klart, det kan bli för mycket om det är många ben omkring honom.. Man får ta det pö om pö helt enkelt. :)

Trafikförsäkring.

Största misstaget är gjort. I fortsättningen kommer jag ha stenkoll på allt vad autogiro heter. Både besviken på mig själv och försäkringsbolaget. En räkning på nästan 2500 kronor, men det är inte de som svider mest. Tanken på att något kunde ha hänt under dessa tre månader är mer smärtsam. Vad babblar jag om? Jo, trafikförsäkringen. Av någon anledning så har autogirot gått i lås. En miss av mig, och med andra ord har försäkringen stått som obetald. Där med har ingen försäkring på bilen funnits.

Hur lyckas man?

Nu är det så gott som ordnat men detta är nog ett av mina största misstag på väldigt länge. Bättre koll önskas av mig själv.

Räkningen är betald till Trafikförsäkrings föreningen och bara att invänta nya papper ifrån försäkringsbolaget.

Grattis! Tur att man har ett "olycksfallskonto" vid sidan av så inte hela ekonomin kraschade på grund av detta. Ett rätt i alla fall, lite duktig är man allt.

Andas ut.

Renovering.

Badrum badrum badrum. Snurrar av kakel, spegelskåp, blandare, kranar med mera i huvudet på mig. Paniken blev helt plötsligt belysning. De har jag inte ens haft en tanke på. Suck. Elektriker är hopplöst känns hopplöst av någon konstig anledning. Känner ingen, och verkar inte som om någon jag känner har någon i sin krets heller. Lite små pill gällande el som behöver göras lite överallt i lägenheten.

Tanken på en hörndusch-vägg har blivit mer intensiv. Trött på äckliga duschdraperier! Spelar ingen roll hur ofta man tvättar dem.

Kakel och klinkers är hopplöst. Vill få en snygg matchning men tusan va dyrt det är.

Försöker låta renoveringen äta upp mig, istället för allt annat!

Prövningar.

Ibland verkar världen fortsätta utanför fönstret utan att man hinner med. Man fokuserar på något som upptar all energi och uppmärksamhet. Tyvärr brukar vissa personer drabbas av att man klivit in i en bubbla.. De gamla "jag-et" är inte den samma och man förändras. Tragiskt! Just nu känns det som om jag står i en ljudisolerad bubbla och skriker rätt ut, "jag är fortfarande jag!!" Men ingen hör, man har redan förlorat ronden.

Jag har alltid tyckt att jag klarar mig bäst på egen hand. JAG KAN SJÄLV! Men jag erkänner genant, jag behöver dig/er. Man är inte sig själv utan dem som betyder mest. Pusselbitarna som gör en personlighet till vad den är?!

I livet möter man många människor. Vissa gör starka fotavtryck och lämnar aldrig ens sida. Andra passerar bara förbi obemärkt..

Tänker säga förlåt. Tänkte be om ursäkt. Jag vet att jag varit världens sämsta vän och så vidare ett tag nu. De som behövt mig har pratat med ett stort mörker. Jag har bara sett världen i svart-vitt. Bär på något som är alldeles för tungt.. Glömde helt enkelt av vem jag var, och att jag är behövd. Så förlåt.. Jag kan inte mer göra än att säga tusen gånger förlåt.

"Alla måste vi gå igenom jobbiga saker i livet. Det finns olika sätt att hantera prövningar på och vi upplever dem också på olika sätt. Våra fysiska förutsättningar skiljer sig åt men i hjärtat vet vi alla vad det innebär att må bra. Det finns inga vetenskapliga universalråd när tillvaron gungar men man kan dela med sig av ens erfarenheter. Att vakna upp på morgonen och se fram emot dagen som väntar, gör vi kanske inte alla dagar.

Vår sinnesstämning påverkas av allt runt omkring oss, och vi får anstränga oss för att hitta den inre balansen. Ibland vet vi inte ens varför vi mår dåligt. Om man lägger till alla vardagliga prövningar som vi måste ta oss igenom, som att bilen inte startar, vi råkar bita sönder en tand och så vidare. Det händer alltid någonting som kräver att vi måste mobilisera våra krafter.

Vissa perioder i livet bjuder också på prövningar av allvarligare natur, svårare sjukdomar som drabbar oss eller närstående, skilsmässa, förlorar jobbet med mera. Om vi ställs inför flera svåra prövningar kan de kännas övermäktiga att komma igenom. Det är ingen tröst men kan vara viktigt att påminna sig om, att livets läxor drabbar alla.

Ibland är man själv skyldig till det som är jobbigt. Alla har vi gjort saker som får oss att må dåligt och kanske känna ånger. Att inse sin egen skuld kan vara väldigt smärtsamt. Men om vi mitt i det jobbiga, hur jobbigt det än är, lyckas häva oss upp som på en flytboj, av tillförsikt, kan vi vila i känslan av att på något sätt så tar vi oss i land. Vi må vara tilltufsade, men ändå i land.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det.."

Andra sidan..

Livet är en jävla berg-o-dalbana. Så utmattande! Man kastas in i lågorna och dras fram och tillbaka. Smärtan bränner ett hål i hjärtat och man är tyst och undviker trots att man vill skrika rätt ut.

Jag bara önskar att man kommer ut på andra sidan med det som betyder mest i behåll.

En sammanfattning/lista. (2012 och lite 2013!)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Lite betänketid tack! Jag tror att jag har töjt på mina egna ramar lite. Vågat chansa, slappna av och säga ifrån lite mer. Något annat som jag hittade på i år var att äntligen ta mig själv i kragen och komma iväg på massage, bästa beslutet på länge. Sen gick jag på Ladies Night tillsammans med bästaste vännen Emma.
Vad var din största framgång 2012?
Examen? Nytt jobb? Fast jobb? Vet inte vad jag ska välja.
Största misstaget?
Samma som alltid, jag lät folk styra och ställa. Frågade sällan mig själv vad verkligen jag ville..
Bästa köpet?
Bilen? Troligen.. Även om den krånglat så är jag väldigt nöjd med den.
Vad spenderade du mest pengar på?
Basli? Troligen. Eller så är det inredning och renoveringen.. Förmodligen alternativ två när jag tänker efter.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Jag fick ju tårar i ögonen när vårt kakel i köket vart klart. Trodde aldrig att vi skulle få det uppsatt så det var en lyckans dag för mig.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Som en saga med Shirley Clamp. Whistle med Flo Rida. (får sitta här hela dagen om jag ska rabbla upp alla!)
Vad önskar du att du gjort mer?
Sagt ifrån! Vågat chansa MER.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig för onödiga ting.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Vissa saker skulle inte ha hänt. Vissa saker skulle aldrig ha sagts och så vidare. Men man kan inte spola tillbaka tiden och då är det nog bättre att inte se tillbaka och önska att saker vart annorlunda.
Har du träffat några nya personer? Har de påverkat dig positivt/negativt?
Ja, minst sagt. Personer som gjort stor inverkan på mitt liv, positivt! Speciellt Anna, kollegan och vännen. Sen finns de dem jag träffat som tagit alldeles för mycket energi och påverkat mig helt tvärtom.
Vilket/vilka datum från 2012 kommer du alltid minnas?
- 16 Mars, Examen
- 19 Mars, Min första dag på jobbet!
- 12 April, Antons födelse.
- 18 Juni, mitt gudbarn Joel föddes!
- 20 Augusti, FAST JOBB!
- 25 Augusti, C & T's bröllop.
- 27 Oktober, Fotograferingen med Mari Nilsson. En otroligt eftermiddag.
Vad ser du fram emot 2013?
Jag ser speciellt fram emot att förhoppningsvis få ett slut på tveksamheten, oron. Få ett ljus i tunneln och lyckas få "ordning och reda". Renoveringen skall bli klar! Och lite andra små saker.
Vad hoppas du inträffar 2013?
En hemlis. En dröm. En förhoppning. Men den som lever får väl se!
Sammanfattar 2012 som ett händelserikt år. Det har varit en berg-o-dalbana av dess like. Tacksamt nog har jag min stöttepelare och underbara fästman vid min sida. Hand i hand så ska vi klara alla motgångar och njuta av minsta lilla framgång. Jag vet att med honom vid min sida så skall vi orka det som komma skall. Bara ödet vet hur ansträngande det kommer att bli.