Ett enda foto, en text sammanfattad av fotografen utav våra sagda ord.. Uppmärksamheten har tagit andan ur oss båda två. All kärlek och värme men även styrkande ord som skrivits och sagts efter det att Anders lade in inlägget på sidan "Mark - Människor Ansikten runt knuten". Under kvällen tickade antalet "gilla" på så som en sekundvisare och jag satt förvånad och såg på. Inlägget har gillats, delats och under natten och morgonen så fortsatte det.Jag satt med min morgonkaffe i handen och såg telefonen börja blinka. Ett "033"-nummer vilket fångade min uppmärksamhet. Egentligen hade jag inte ork till att prata i telefon, men något gjorde att jag faktiskt svarade trots de. "Hej, jag ringer ifrån Radio Sjuhärad!" Öh? Va? Vart sa hon att hon ringde ifrån? Tankarna började omedelbart snurra i hjärnan på mig. Hon måste ha ringt fel...
MEN det hade hon inte. "Uppståndelsen" kring inlägget på Facebook hade nått dem på radiokanalen och tårar hade spillts över kärleken som jag och min älskade man lever med varje sekund av varje dag trots sjukdom och dess påverkan i vårt gemensamma liv. Och nu satt jag där med den lokala radiokanalen i örat och ett leende spreds över mina läppar samtidigt som jag försökte skaka runt i hjärnkontoret för att få ut rätt ord i rätt ordning, vilket inte alltid är så lätt när men lever med den där förbaskade hjärndimman.
Så, jag vet egentligen inte helt klart vad de vill prata med oss om förutom att det gäller oss. Det gäller inlägget, det gäller uppmärksamheten, det gäller vår kärlek som gav andra en, ja, typ tankeställare? Jag vet inte vilket ord jag ska välja men någon form av tankeställare var det nog.
Vårt liv har sedan sjukdomen drabbade mig varit en bergodalbana. Vi har slagit oss fram, skrattat åt konstigheterna och njutit av vår tid tillsammans, njutit av de småsakerna som man faktiskt missar ibland.. Jag ler när jag tänker på min älskade Christopher, för sen han kom in i mitt liv har inget blivit sig likt. Han gör mig stark, han ger mig kärlek och jag älskar honom till månen och tillbaka igen. Det har aldrig funnits någon som tidigare fått mig att känna som han gör och han är ofta stark för oss båda. Vi har aldrig gett upp och kommer aldrig att göra det för vi tillsammans är det som jag tror många andra jagar. Vi har funnit sann kärlek och den släpper man inte taget om bara för att livet inte blev som man tänkte.
Tack ALLA för underbara kommentarer, tack alla ni som delade inlägget om oss, tack för den kärlek vi får av främlingar men främst av nära och kära.
På torsdag morgon runt 9 tiden skall vi besöka Radio Sjuhärads studio. För oss är det här så häftigt och för mig personligen är det en dröm sen barnsben som blir sann då jag i "tystnad" drömt att få se en riktig radiostudio i verkligheten för medan andra drömde om att bli popartist eller brandman så ville jag bli radiopratare. ;-) Men det är ingen som kan "anklaga" mig för att jag är som alla andra!
Tack älskade ni..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar