fredag 23 november 2012

Julklappar

Det vände sig i magen när jag räknade ut summan för julklapparna som jag ordnat hittills. Jag har försökt hålla nere kostnaderna med tanke på att vi denna månaden kommer få betala både lån för lägenhet, bil och vitvaror, första gången.. Gjort mitt bästa för att köpa genomtänkta julklappar istället för att lägga ut stora summor på ingenting bara för att. Men, alla klappar är inte ordnade. Har väl 5 stycken kvar typ, och summan har redan gått över min budget för julklappar!?

Varför i hela friden gör man såhär? Varför gör man samma sak varje år? Köper julklappar för flera tusen och lever sedan på noll pengar i December för att kanske lyckas överleva till den 25:e? (27:e för min del...) Alla brukar skoja om att man går upp i vikt över julen? Hur tusan kan man göra de? Man har ju knappast råd med mat när alla klappar är inhandlade och man kört upp bensinpengar för att åka land och rike runt för att besöka alla under en och samma dag i typ en timme max.

Ja! Nu är jag orättvis. Väldigt dum och fruktansvärt egoistisk. Men måste få spy lite galla, få ur mig den här känslan av stark ilska jag känner vandrar runt i kroppen. Jag älskar min familj, älskar min vänner, vill ge dem saker, jag älskar att ge bort presenter. Men känns så orimligt det här med jul. Nästa år är jag inte hemma!! Nästa år tänker jag säga ifrån på skarpen. Endast syskonbarn och gudbarn kommer få julklappar, och ingen får köpa till mig. Jag tänker beställa en resa till typ Australien och vara borta från typ den 20 December till någon gång i Januari. Punkt slut!

Blääää. Ursch och urk!

Så, nu har jag spytt färdigt. Kommer la få en häxjakt efter mig nu. Folk med facklor och högafflar. För att ens klaga på julen är fel. Att ens uttrycka missnöje över ekonomiska problem på grund av julklappar är helt enkelt inte okej. Alla har samma problem. Det kan inte bara vara jag som uppmärksammar denna hysteri?! Eller? Jag har nästan lyckats uppbringa lite längtan efter julafton eftersom vi ska fira med hela familjen för första gången på länge för min del. Båda systrarna och alla syskonbarnen..

Hoppas ilskan går över. För de här känns inte alls kul. Känner mig så hemsk och egoistisk. Känner mig som en dålig människa bara för att jag känner såhär just nu..

Tack och lov fick min kollega Anna mig att le nu.. Underbara Anna! Trots att hon skulle på möte gjorde hon ändå en kopp te till mig, enbart mig. Tack Anna! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar