Monday morning..

"My darling baby, this is a warning. Said that I'm leaving on monday morning. You'll get no answer, no use in calling me. Cause I'm leaving on monday morning. This flower needs somewhere to go. No room to grow. All these dusty roads. I got two tickets and a dream. 8.15 I'll save you a seat.."

Måndag morgon. Huvudet bråkar lite. Dock extremt mycket bättre. Varenda steg snurrar inte. Lite förvirring sitter kvar. Vet att det låter konstigt, men vet inte hur jag ska förklara känslan. Snabba rörelser med huvudet, rejäl ansträngning (med andra ord längre sträcker gående..) och fokusering på en och samma sak för länge är fortfarande "out of the question". Men jag är glad ändå. Mycket piggare. Dock fick jag någon konstig spänningshuvudvärk i bakhuvudet för en stund sen? Kan va för att jag inte hann med att dricka så mycket kaffe i morse. Kanske, kanske inte. Har ju tänkt sluta med kaffe helt, så bara att förbereda sig på huvudvärk några gånger sen är man av med råttgiftet. Frågan är vad man ska byta ut den där koppen på morgonen emot. Proviva? Apelsinjuice? Får bli påhittig.

Basli ville inte alls vara med på noterna i morse. Gömde sig under täcket och kikade fram lite surt när Ch ropade på honom. Ursch. Samvetet högg till i bröstet. Mattes lilla älskling. Ser ut som en liten krigsskadad bus hund på riktigt nu. En av svärföräldrarnas katt uppskattade inte hans lek och han fick sig två små fina rivmärken på nosen. Jag kan inte sluta skratta åt honom, elakt, absolut, men det ser så förbaskat sött ut. Min krigsskadade lila vovve.

Idag kör jag igång på heltid igen. Efter en vecka med halvtid känns det skönt att försöka få tillbaka vardagen. Dock återstår det att se hur det går. Brukar ju däcka rätt gott efter lunch när jag kommit hem den senaste tiden. Förstår inte hur jag lyckats sova så mycket de två senaste veckorna. Fröken "jag-klarar-mig-på-5-6-timmar-sömn. :)

__________________________________

Idag är det 8 år sen min "farbror", pappas bästa vän och den snällaste personen på jorden somnade in. 8 år?! Man kan knappt tro att det är sant. Tog ju mig tid att förstå alltihop. Det här med personer som avlider, jag vägrar acceptera det tyvärr. Fruktansvärt för dem runt omkring, minst lika jobbigt för mig själv. Då andra tar itu med sorgen, kämpar jag emot och vägrar. En trotsig treåring. Minst sagt. Men jag blev också vuxen, förnuftig och insåg att hur mycket jag än kämpar emot så kommer min favorit Benny inte tillbaka till oss. Minns än idag det sista han sa till mig, och tänk va ledsen han hade varit på mig idag om han vetat att jag inte höll något av löftena. Vikten, rökningen. Han ville mitt bästa och jag förstod inte det.. Förlåt Benny!

Det som tröstar mig mest i hans bortgång är att jag på något vis ändå tror att han finns kvar hos oss. Löjligt. Men jag tror helt enkelt att han har ett finger med i spelet. Tror det var tack vare honom jag vaknade upp ur all skit jag drog ner mig själv i. Att jag lyckades kämpa vidare med skolan, att jag idag sitter på ett jobb jag bara kunde drömma om, att jag är fastanställd.. Jag tackar honom för de!

Med risk för att reta upp någon så ber jag ursäkt i förväg! Jag har min åsikt. Min tankar. Mina idéer!

Benny, hoppas inte ölen har tagit slut och att du använder solskyddsfaktor där i din solstol på stranden i Thailand. <3