Läskigt.

Konstigt nog känner man sig lite gammal när man sitter och läser sin egna blogg sen några år tillbaka. Saker och ting ser så väldigt annorlunda ut idag. Är det jag eller världen som förändrats?! Troligen båda delarna, men främst jag. Inte mycket som är sig likt..  Lite läskigt på något vis. 2008-2009 känns inte som en evighet sen, men när jag läser mina egna skrivna ord så känns det som om någon helt annan skrivit det..!!

En rörig, ledsen, orolig liten flicka som flängde runt som en galning. Kunde aldrig placera båda fötterna på jorden, utan var i stort behov av att ha människor omkring mig som kunde lyfta upp mig. Som kunde bära mig när det var tungt, som kunde hålla nere mig så jag inte flög iväg när jag helt plötsligt fick ett av mina extrema fall av lycka. Att bara va?! Knappast. Antingen var det alldeles perfekt och lite till, eller så ville jag inget mer alls. Balans i livet?! Det fanns inte. Antingen var det toppar eller dalar. På senare år började det funderas över manodepressiv, eller liknande sjukdomar, som tack och lov idag är slaget ur håven.

Mitt största problem är nog att låta saker bara va. Jag behöver alltid göra allt så mycket bättre. Försöka va bäst på saker jag aldrig gjort tidigare. Kräva av mig själv att alltid, och då menar jag alltid göra det rätta, eller bästa. Till slut blir allt bara väldigt fel. Jag kan nog knappast vara på flera ställen samtidigt. Kan knappast orka hur mycket som helst. Ibland måste man nog stanna upp och fråga sig om det är värt det?!

Som en klok person en gång sa till mig.. "Ibland måste man stanna upp för att minnas vart man är på väg!"

Karma, ödet.. Vad det än är, högre makter, troligen inte gud, men man vet ju aldrig. Men jag mår bra. Jag börjar acceptera, respektera och förstå. Jag raderar sakta men säkert dåtid, sådant som jag verkligen inte har behov av idag. Sådant som bara gör nutiden desto jobbigare.

Jag är lycklig. Jag mår bra. Jag vill inte va någon annanstans i mitt liv än just här. Jag vill leva med min fästman, min älskade hund, mina underbara vänner, min familj, mina älskade syskonbarn, gudbarn och så vidare. Jag mår bra när min omgivning mår bra. Jag vill inget hellre än att se folk le, personer jag älskar. Jag vill inget hellre än att det ska dela min lycka.

Så, jag är här..