Herre Gud! Varför kan man bara inte låta varandra va ifred istället? Varför ska man stirra, peka och allmänt bete sig som om vi fortfarande är kvar i högstadiet. Framför allt tror ni inte att jag såg?! Sorry, men har ögon i nacken. Ser och hör allt, till min stora nackdel.
Varför jag bryr mig? Bra fråga! Kanske för att jag vill kunna åka till min gamla hemtrakter utan att bli utstuderad och behandlad som om jag inte hade rätten till att ha kul.
De roligaste var, att igår tog jag ett till steg i rätt riktning. Istället för att gå och sätta mig i ett hörn, dansade jag bara mer, tog mer plats och ärligt talat njöt.
Vart vill jag komma? Jo, varför i hela friden skall alla andra ifrån min grundskola få gå vidare men jag ska behandlas som samma par skor som något gått i tills de blir trasiga. Suck. Livet har aldrig varit rättvist och kommer la aldrig bli.
Men för varje gång, för varje tillfälle, så blir jag starkare. Så tack! En vacker dag kommer jag inte känna ett dugg där ni står och tror att jag inte ser er.
Tills vidare, tryck ner mig, varsågod, jag kommer att komma ut tusen gånger starkare på andra sidan. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar