Det går bra nu..

Som planerat dök kakelsättaren upp. Mimmi sken som en sol. Bubblade i hela kroppen. Vad skulle killen säga om vårt "misshandlade" kök?

Lättnad. Lycka. Enorm glädje. Tisdag eftermiddag kommer han tillbaka och då ska jag få mitt kakel. Mitt älskade turkosa kakel. Det gjorde saken än lättare när han var en riktig hundmänniska och Basli bara skällde lite grann för att snabbt bestämma sig för att tycka om främlingen.

Tyvärr har det ju blivit lite så sen jag skaffade min bebis. Jag fastnar för människor som Basli tycker om. Man skulle väl kunna säga att jag går på hans omdöme. Knasigt..

Torsdag är kaklingen förmodligen klar. Sen gäller det att välja golv. Lister och så vidare..

Känslan av lättnad, känslan av att allt kommer bli otroligt bra i slutändan. Lovely!