Många skulle nog säga att jag är "rädd" för mycket. Dock är det felaktigt. Jag är inte rädd för mycket, inte enligt mig. Dock är jag osäker och tveksam när det gäller mycket.. Det är möjligt!
Men det finns några saker jag är väldigt rädd för. Andra saker som jag till och med har fobi för. Tänkte göra en liten lista..
- Ormar.. Ja, jag har en grym ormfobi. Får ilningar i ryggraden bara jag ser dem på bild eller tidning. Kalla, äckliga, djur.. Och den där äckliga tungan. BLÄ! Jag har till och med problem att gå förbi en dödorm som ligger överkörd på gatan. Löjligt.. Men jag fullkomligt avskyr dessa djur. Snakes on a plane, filmen alltså, var en ren pina. Vet inte ens varför jag tvingade mig själv att se den. Men hoppades kanske på att bli av med lite rädsla!?
- Höjder! Jag är livrädd för höjder. Blir yr, illamående och skakig bara av att stå på en stol. Det tog mig lång tid att kliva ut på min balkong när jag flyttade till adressen där jag bor idag. Först i ettan, där jag gick ut med väggen och stod där tills jag vågade ta ett steg ut, och inte stödja mig emot husväggen. Tvåan gick lite snabbare, men de tog några gånger innan jag verkligen kände mig säker. Dock kollar jag väldigt extremt sällan ner.
- Flygplan. Nej, jag är inte rädd för själva flygplanet utan att just flyga i ett flygplan. Kan höra ihop med höjdrädslan? Men tror de hör ihop med en annan rädsla, nämligen...
- ..att inte ha kontrollen. Jag är en extrem kontroll människa. Inte så att jag gillar att styra och ställa. Men jag vill planera noga, ha ordning och reda och kontrollera allt vad jag kan. Det tog lång tid efter det att jag fick körkort att jag kände mig bekväm att sitta bredvid igen. Ville gärna vara där och pilla och "hjälpa" till. Jag älskar att bli överraskad, men det är svårt för folk omkring mig att hitta på något som jag inte klurar ut med anledning till, ja just de, kontroll behovet.
- Till sist, djupt vatten. En gång när jag var liten lekte jag och en kompis i havet i Espevik. Vi skulle göra "kullebyttor" i vattnet och jag lyckades på något vis slå i huvudet i botten och bli alldeles snurrig. "Hittade" inte upp till ytan och började svälja vatten i panik. När jag väl kom upp till ytan hade min nya rädsla utvecklat sig med enorm kraft. Sen dess har jag haft problem med att vara på djupt vatten, att hamna under vattenytan, eller att inte se botten där jag ska bada. Det har till och med gått så långt att jag max går och doppar fötterna i sjön/havet, men det var nog flera år sen jag verkligen badade.. Pool går bra. Jag menar, där är vattnet genomskinligt. Dock tycker jag fortfarande inte om att simma på det djupa men det funkar åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar