Fast anställning

Om jag bara fann ord så skulle jag uttrycka mig så folk kunde förstå lyckan som spridit sig i hela kroppen. Det är någon slags blandning mellan extas, lycka och trygghet. Ingen kan vara gladare än jag just nu. Nervositeten som infann sig när min kontorsdörr stängdes. Bestämde mig för att inte hoppas. Bestämde mig för att ta det som de kommer. Det hade jag aldrig behövt..

Tack och lov så har det lärt känna fröken sprallig / hoppetossa Mimmi. Så när jag satt och vred sönder händerna och skakade i hela kroppen så var det aldrig någon som undrade vad jag höll på med. Ett leende, kommentaren "du får hoppa och skutta nu, ett muntligt avtal gäller!" Det glittrade i ögonen på mig. Tårarna kom. Glädjetårar.

Så fort jag släpptes lös sprang jag raka vägen in till kollegan/vännen Anna, som delade mina glädjetårar. Hon var den första i ledet som skulle fälla tårar för min glädjes skull.

Ringde Ch, en otroligt lycklig sambo trodde knappt det var sant. Jag visste knappat själv om det verkligen var det eller om jag helt enkelt drömde. Men nu sitter jag här med en kopia av anställningsavtalet, tills dess att alla skrivit på. Som sagt, de känner mig här, och de förstod att jag gärna ville ha något slags papper på det. Helt enkelt, imorgon bitti kommer jag behöva kolla på det för att förstå!

På måndag är jag inte längre anställd av Söder & co. utan är en av dem på Kommunen.. Anställd som hyresassistent. Kan verkligheten bli bättre?!

Det enda som fattas nu är att få klart allt med vattenläckan heter. Försöka lägga resten av alla golv, fixa fram nya vitvaror med mera med mera.. Självklart, allt får ta sin tid. Måste försöka få tag i en bil till. För hädanefter ska jag bli vuxen igen, med andra ord, jag ska börja köra till jobbet var tanken.

LIVET ÄR UNDERBART!!!!