Krokodil.. tårar...

Minsta lilla sak får mig ur balans. Minsta lilla "jobbiga" situation får tårarna att spruta ungefär som på tecknad film. Skör! Tårarna är tydligen min nya försvars-mekanism. Trots att jag inte vill, trots att jag håller emot så sprutar dem. Orken, smärtan, värken. Blä. Allt blir bara lite för påfrestande.

Känner mig som världens "tönt", som en mega barnslig, överkänslig tönt. Jäkla skit.

Vad fick tårarna att komma klockan kvart i sex på morgonen? Jo, vi har haft inne bilen ju, hos verkstaden, för att bromsoket inte ville vara med mer, men ja, idag på morgonen så luktar det verkligen explosion. Jag fick fullkomlig panik. Jag och bilar, det går bara inte. Helikopter kort nästa?! Ja tack! Vad kan det vara nu då? Den brända lukten kommer från samma ställe? Varningsblinkers på, Ch kliver ur bilen, jag känner paniken bubbla, känner att jag bara vill skrika. NU FÅR DET FANEMEJ VARA NOG! Har jag inte haft tillräckligt med otur när det gäller bilar nu? Har jag inte fått min portion av olycka? Tydligen inte. Här ska det bannemej krångla.

Vi sålde 206:an för att jag skulle våga köra igen. För att jag blivit skrämd av vissa händelser som inkluderade den bilen. Men, så köper vi en ny bil. Jag blir störtkär, JAG kunde köra igen. Jag kände mig säker, vågade till och med ta bilen och åka själv. Men efter det här? Grattis, ett-noll till min skräck. Överdriver? Ja, absolut. Men det är någon fobi jag har, bilar som krånglar. Jag kan köra dem till skroten direkt. Vill inte ha något med dem att göra mer. Tror det är en utvecklad fobi sen första bilen som krånglade för mig..

Ch lovade att se till att den kom till verkstaden idag, men vad hjälper de? Vi behöver bilen extremt jätte mycket imorgon! suck. Finns väl ingen chans att de skulle kunna fixa problemet bara sådär pang boom idag? Den "risken" är la inte så stor..

URSCH! FRÖKEN JÄKLA GNÄLLSPIK MIMMI ANDRÈASSON! Nu får det vara nog med gnäll.