Insikt..

Lite "skämmigt" att dela med sig av följande men samtidigt så vill jag.

Envis som jag är. Trotsade jag värk och feber och gav mig in i duschen igår kväll. Ch var på månadsmöte och jag "orkade" inte vänta. Hoppades på att en dusch kanske skulle fräscha till mig en aning.

Väl i duschen kröp jag faktiskt ner på golvet då benen kändes som spagetti. Satt där en bra stund för att få upp värmen. Bara de att när jag sen skulle ta mig upp så vägrade kroppen att lyda. Jag satt där och blev mer och mer till ett russin och önskade att jag aldrig klivit in i duschen. Blev riktigt förgrymmad på mig själv. Envisa lilla Mimmi..

Men Ch kom hem, insåg snabbt mitt misstag och hoppade in till min "räddning" med kläderna på. Hjälpte mig upp och kramade om mig.

En sån sak fick mig att inse att Ch kommer ha tålamod, han kommer finnas vid min sida vad än framtiden har att kasta över mig (oss!). Jag har tvekat sen jag fick de där orden om min möjliga framtid, men nu vet jag. Det är verkligen den bästa jag har hittat för mig. Han är verkligen ett kap och jag ska aldrig tveka på hans styrka och ork igen. Han är helt enkelt underbar!

Fantastisk insikt...