Wicked way

Skärtorsdagen? Menar ni att det redan är påsk? Vart tusan tog tiden vägen? Skärtorsdagen va de då ja. I all ära skall denna först spenderas genom att jobba några timmar, sen bär det av hem. Vila, varva ner, pussas med Basli och kanske till och med sova en sväng. I kvällningen skall det bäras av ner till Parkhallen tillsammans med Anna och Ch. Streaplers spelar? hmm. Inget favorit band. Men vad gör man inte för kärleken. Skämtåsido. Det är ändå en viss känsla att se alla dessa människor njuta av musiken och dansa. Inget "juckande", inga fulla tjejer som försöker dansa sexigt trots att det varken har koll på fötter eller händer, inga killar som står och dansar "plocka äpplen". Haha. Griniga tant Mimmi. Nej, men jag är väl trött på krog-livet helt enkelt, dock vet jag inte om de var min grej någon gång.

Jag har verkligen gått och blivit en grinig tant på senare dagar. Klagar och klagar. Är de avundsjuka? För att andra orkar? För att andra mår bra av allt? Att andra kan dansa "arslet" av sig utan att ligga dösjuka i ett par dagar efteråt? Jag tror tyvärr att det är därifrån klagovisan kommer. Avundsjuka.

Ursch. Nu kommer de där envisa tårarna och bråkar med mig. Halsen drar ihop sig. Det trycker i bröstet. Jag försöker verkligen. Jag vill verkligen acceptera allt det här. Men det är inte rättvist! Jag vill ju så mycket, jag vill ha ett högt tempo. Jag har så svårt för att släppa taget om allt och bara falla och lära mig att lyssna på kroppen. Varför skall allt vara så svårt för?

Återbesöket hos specialisten närmar sig.. Kan vara det som gör allt så mycket jobbigare. Där är allt så klart, så sant, så verkligt. Där kan jag inte fly ifrån alltihop, så som jag gjort sen sist jag var där och fick beskedet.

Även om jag älskar mitt jobb, och det är underbart att vara här, så ska det bli väldigt skönt med några extra dagar ledigt. Njut av "mini"-semestern.