Sömnlöst.

Vet inte om man ska skratta eller gråta. Den här natten har varit absolut den värsta på länge. Normalt brukar jag få sova lite, även bråkiga nätter, men i natt? Inte en blund. Vid 5 tiden gav jag upp. Efter att ha försökt med verkligen ALLT. Försökte utan natti natti medicinen ska väl tilläggas, i alla fall till en början. Gillar inte alls att behöva vara "beroende" av en tablett för att få sova. Men vid 3 gav jag upp och tog den i alla fall, trots de så somnade jag inte.

Idag? Hur mår jag? Bra fråga. Känner mig som en levande död. Svettas och fryser omvartannat. Sov en timme typ mellan 7-8. Men sen är jag lika "vaken" igen. Tack och lov för Ch's skull så är han iväg och repar för jag känner inte alls för att vara trevlig just nu. Så trött, så sur, så frustrerad. Kan man för tusan inte ens få sova i fred när man lider av kroniskt trötthetssyndrom? Hopplöst. Ja, jag vet, det är lite så den här sjukdomen funkar. Man är helt enkelt trött, men dygnsrytm med mera lever sitt eget liv. Får nog läsa på om tips för att lyckas med sömnen. Såhär går det inte ha de.

Nu tittar jag och Basli på Air Bud, den filmen där han spelar amerikansk fotboll. Basli pratar glatt med hunden på tv:n. Lägger huvudet på sned, lyfter sina stora dumbo öron och tassar runt på stället. Tur man har honom som sagt. Även en dag som denna får han mig att le.

Funderar på att placera mig själv på dusch golvet. Men varmvatten lockar inte alls. Krypa ner i sängen, breda ut mig och försöka varva ner..? Ger det ett försök!

Ha en trevlig helg, hoppas ni är piggare än jag.