Stress, panik = gift..

Jag får inte försova mig, jag får inte glömma ställa klockan när jag går och lägger mig. Jag får inte "ändra" morgonrutinen så något tar längre tid. Jag får inte.. För stress, som jag väldigt lätt skapar i mitt huvud, gör mig sjuk, gör mig trött, och till slut kommer paniken. Jag gråter. Huvudet blir kaos och jag blir desorienterad, förvirrad och glömmer.

Jag har alltid varit en liten perfektionist innerst inne. En som gillar rutiner, och ordning. Visst, jag har alltid blivit stressad över att försova mig. Det blir väl de flesta. Men allt annat som händer när jag blir stressad är inget som jag är van vid, därav har jag svårt att hantera de.. Dagen börjar på ända! Dagen börjar i en vimmelkantig värld..

Ch går upp direkt när hans klocka ringer. Det händer ALDRIG annars. Minst en snooze. Minst en. Sen går han upp. Idag, när jag glömt att ställa klockan, när jag vaknar hastigt, sätter mig upp, kastar mig ur sängen, blänger på mobilen som sitter i "dockan". Inser att det inte är mobilens fel, utan att det är jag som glömt, precis som så många andra dagar numera.. Men annars brukar min inbyggda väckarklocka vecka mig i tid. Tror jag behövde sova. Annars hade jag aldrig försovit mig..

Kastar mig upp. Av någon konstig anledning börjar jag hyperventilera. Jag blir för stressad och panikångesten gör sig påmind. Ch pratar med mig ifrån sovrummet, han förklarar lugnt att vi tar den tid vi behöver. Att jag måste lugna ner mig, att de inte hjälper att få panik. Och mentalt skakar jag om mig, tvättar av mig nattens spår i ansiktet och kastar mig in i rutinerna. Packar ner smink i väskan, det får jag göra på jobbet. Jagar rätt på plattången och ser till att få de någorlunda bra. Kläder? Vad är de?

Sen börjar huvudet, de kommer vågor av smärta ifrån nacken, de går över huvudet som stranden tar emot vågorna ifrån havet. Går över hela huvudet, ner till ögonen, trycker över näsan och avslutar i ett illamående stadie. Sen håller de på så. Jag ser dimmigt. Jag rycker till vid smärtan. Handlederna värker, fingrarna är stela.

Jävla skit diagnos. Jävla skit sjukdom. Vinner jag en miljon så skulle jag inte göra något om de jag tidigare tänkt, jag skulle göra en sak, och jag skulle skänka alla pengar till ett ställe, och det är forskningen, forskarna som letar ett botemedel, en behandling emot ME/CFS.