Ett annat ögonblick jag aldrig kommer glömma.

Första ögonblicket var när jag träffade Ch.. Nästa ögonblick är;

..när min stora syster frågade mig om jag ville vara gudmor till Axel. Känslan i magen, känslan i hela kroppen. Det var så stort. Först blev jag moster till denna blåögda underbara lilla unge, och sen gudmor. Jag ser det som en ära. Axel är min ögonsten. Kommer alltid vara nummer 1 för mig. Vad som än händer. :) Anton, min älskade systerson är självklart högst upp på den listan också.

..samma känsla fick jag nästintill, bara någon millimeter ifrån när Emma frågade mig om jag ville vara gudmor till Joel, och även Lucas. Mina absoluta favoriter. Två barn som vunnit mitt hjärta sen de kom in i mitt liv. Lucas är min solstråle, får mig alltid på gott humör. Älskar att höra honom innanför ytterdörren när man knackar på, helt överlycklig, extas över att man kommer och hälsar på.. Mys!

De som känner mig, vet att barn är något jag haft "svårt" för. Inte så att jag inte tycker om dem, absolut inte. Utan jag har inte vetat hur jag ska bete mig, behandla dem, tala till dem och så vidare. Medan de för andra kommer naturligt har det känns krångligt och svårt för mig. Men sen Axel föddes har det blivit mycket lättare. Och sen Lucas, som jag bara älskar, som har lärt mig massor. Konstigt, ett barn lär mig? Ja jo, möjligen. Men Axel lärde mig "gunget", med andra ord, det där många mammor gör när barnet skriker, vet inte hur jag ska förklara de. Men gungningen helt enkelt.. :)

Frågan kvarstår fortfarande, om jag någonsin kommer skaffa egna barn tillsammans med Ch eller inte. Eller om vi bara kommer förbli världens bästa moster/morbror/gudmor&gudfar... Framtiden får visa oss vägen helt enkelt.