Detta ångrar jag..

Hjälp! Bra fråga. Det är nog en väldans massa. En del tänker jag framförallt inte skriva om här. Men de som var involverade vet mycket väl hur dåligt jag mått över saker och ting. Och framförallt, hur mycket jag ångrar alltihop. Men tyvärr kan man inte spola tillbaka tiden. Man kan inte sudda ut varken de man gjort eller spåren av de.. Sådant är helt enkelt livet!

Men jag kan däremot säga att jag ångrar att jag inte satsade hårdare på skolan under både högstadiet och gymnasiet. Framförallt högstadiet. Om jag bara orkat, och velat satsa lite mer så hade jag kunnat komma in på vilken linje jag ville.. Jag ångrar inte att jag valde Hantverksprogrammet med inriktning Florist, utan jag ångrar att jag inte fick bättre betyg. Samma bana trillade jag snabbt in i på gymnasiet också. Att sitta still och jobba på lektionerna har aldrig varit min grej. Trivs inte i ett klassrum..

Jag ångrar också att jag många gånger har låtit någon annan tala om för mig vad jag känner, eller ska känna. Att jag lyssnat på vad andra tycker och tänker och inte valt min egen väg.

Jag ångrar att jag inte stod på mig i grundskolan och lät folk använda mig som slagpåse? sopnedkast? och så vidare. Försöker inte måla upp mig själv som ett offer, jag gjorde säkert en massa dumma saker, och vissa gånger kanske jag förtjänade vissa glåpord. Men samtidigt, ingen människa ska behöva må så som jag gjorde under tiden i Fritsla skolan. Ingen ska behöva undvika platser och personer för att ens orka finnas på skolans område. Som sagt, åter igen, jag menar inte att måla upp mig själv som ett offer. Utan jag helt enkelt så vill jag påpeka att jag ångrar att jag lät mig hunsas med.. Jag var värd mer!

Jag ångrar att jag gav upp handbollen i mellanstadiet faktiskt. Jag tyckte väldigt mycket om den sporten. Nog faktiskt den enda sport jag gillat!? Och jag tänker faktiskt påstå att jag vart väldigt bra på de också.
Sen är det ju ridningen, önskar att både tid och pengar, och självklart intresset hade hållt i sig. För detta gav mig både motion, lugn och trygghet. Saknar den tiden. Det var underbart att vara i stallet och bara va.. Känna hästlukten och slänga sig vigt upp på hästryggen och ta sig ut i skog och mark. Fantastiskt..

Till slut, det jag ångrar mest är väl den period i mitt liv när lögnerna låg närmre än sanningen. När en "vit" lögn var lättare än att faktiskt vara uppriktig. Sanningen är svår ibland, men oftast mycket mycket bättre än en lögn. Fast vill ändå påpeka att vissa lägen kan sanningen skada mer än vad som behövs och en LITEN vit lögn kan rädda en situation. Tror faktiskt att många är villiga att hålla med där.

Sanningen kommer ALLTID fram till slut. Hur man än försöker att sudda ut spåren av lögnerna. Punkt slut!