Prästen ringde..

Jag blir alltid lika misstänksam när det står ett nummer på skärmen som jag inte lagt in i telefonen. Oftast tror man numera att det är telefonförsäljare, men när det som i detta fallet står ett nummer med 0320 först så blir man mer fundersam. Känner inte så många som skulle ringa därifrån..

Men jag fick ett omtänksamt och varmt samtal igår. Prästen som vigde oss, Lars, ringde för att kolla "läget". Han följer min blogg, så vink vink. :-) Samtalet värmde ner i tårna till och med. Visst, vet inte hur det brukar fungera, om det är "normalt" att prästen ringer brudparet efter att vigseln skett, men det spelar ingen roll, för här kände jag ren omtänksamhet, enbart.

Så? Hur är läget? Jo.. Det börjar gå åt rätt håll. I fredags fick jag äntligen kontakt med vårdcentralen igen. Då hade jag varit utan medicinen i snart en vecka, vilket aldrig är bra, man skall aldrig avbryta en medicin rakt av.. Men samtalet dämpade mig rejält, gjorde mig frustrerad och upprörd. Sköterskan jag pratade med meddelade att de kommer inte kunna skriva ut medicinen för att det inte är "läkemedelsverkets första hands val", hmm.. Vad spelar det för roll när jag äntligen hittat en medicin som hjälper? Ibland känns det väldigt tungt att vården bråkar med mig, jämt, att det bara inte kunde vara lätt. Och två negativa besked ifrån vården på samma vecka? När jag är som mest hängig? Knappast att rekommendera.

Men jag är på benen. Yrseln börjar sakta lägga sig, hjärndimman minskar. Tack och lov. Hoppas på att det blir "bättre" igen nu. Att jag varit i ett skov på grund av frånvaron av medicinen, och att det inte är en längre dålig period. Jag vill inte va med då (säger jag med trotsig treårings röst). Skämtåsido. Allt blir bra.

Idag är visningen på "huset" vi längtar efter. NU måste allt bara gå vägen. :-) Håll tummarna! Så kanske vi ses i Fritsla i framtiden.