Magi på riktigt.

Studenten för min minsta svägerska Emelie närmar sig, och av den anledningen begav sig Christopher, efter jobbet, igår till Skene för att hjälpa familjen att slänga upp det gamla hederliga partytältet som användes den kvällen Christopher för andra gången vann mitt hjärta.

Detta är ett kort som förevigade detta;

Det tog lite tid att få upp detta tält igår, och medan de skötte detta så satt jag hemma med en snäll Johan som kom upp med en golvfläkt och höll mig sällskap genom att titta på dokumentärer. Jag är inne i en rejäl period av "mord/mördare"-dokumentärer. Ja, visst låter det hemskt! Men det är intressant faktiskt. Hur en människa som alla trodde så gott om helt plötsligt kan förvandlas till ett monster som dödar hela sin familj, eller en fru som gifter sig med en man för pengarna och sen mördar honom och hoppas på att komma undan med det!? Skrattretande.. Men fortfarande intressant.

När jag plockade upp telefonen för att slänga iväg ett sms till Christopher för att ställa frågan kring hur lång tid han trodde det var kvar tills han kom hem så upptäckte jag att han "taggat" mig i ett inlägg på Facebook. Jag loggade såklart in och läste, och tårarna kom som på beställning. Min man.. Ja, han kan minst sagt förvåna mig. Detta fann jag som sagt enormt rörande:

Han är den som följt min resa dag för dag, han har stått vid min sida både de bra och dåliga dagarna. Han har tröstat mig när tårarna varit oändligt många och delat glädjen med mig när det faktiskt är en riktigt bra dag. Han njuter tillsammans med mig när jag mår något bättre. Han skrattar med mig, eller kanske åt mig, när jag är så trött att jag skrattar och gråter om vartannat, när jag skrattar så jag knappt får luft, och han får mig att skratta åt mig själv när talet bråkar och meningarna blir lite väl knasiga. Han har burit upp mig för trappan när benen inte velat lyda och han har hållit mig tillbaka när jag velat springa runt och strunta i konsekvenserna. Han kör mig dit jag behöver åka, han lagar mat och städar. Han går ut med hunden som från början inte ens var hans. Han är den enda och verkligen den enda man som jag vet skulle och kommer stå ut med vad än resan bär oss. 

Tack älskling, tack för att du är du, tack för att du valde att stanna när jag bad dig gå, tack och åter tack för att du varje dag med största kärlek hjälper mig med vardagen. Du är fantastisk, mer underbar än vad någon i vår omgivning någonsin kommer att förstå. Jag älskar dig verkligen till månen och tillbaka. 

Kärlek är bara förnamnet. Det är magiskt det vi har.