Inbillningssjukdom?!

"ME är ingen inbillningssjukdom, svaga nerver, psykisk instabilitet, lathet eller negativt tänkande. Det är en sjukdom som ger symptom på alla system i kroppen som tänkas kan. Man kan inte bota det med positivt tänkande, LCHF, lägga sig tidigare på kvällarna eller promenader. Det känns inte bättre bara man kommer hemifrån och får miljöombyte för att man nog blivit passiv och oföretagsam. Inte heller har man börjat förakta eller förkasta sin familj och sina vänner vilket ofta antyds, utan de flesta sörjer sitt förlorade sociala liv djupt. Sörjer att behöva avstå från allt det som förr gav kraft, glädje och frid. Många uttrycker också besvikelse över att man tvungna att försvara sig gentemot omvärlden, när man som mest behöver förståelse och ro att bearbeta sina förluster.

Acceptans är nämligen A och O. Att tillåta sig själv och tillåtas vara så sjuk som man faktiskt är, utan att behöva låtsas att allt är bra, är nyckeln till förbättring. Då kan man lägga den lilla energi man har på att bygga upp sig själv så gott det går. För det är trots allt så att det idag inte finns något botemedel. 

ME är en kontroversiell sjukdom idag, i den bemärkelsen att man inte riktigt hittat orsaken till den och många läkare därför inte vill erkänna att den finns på riktigt. Forskning pågår i bland annat Norge, men här i Sverige möts man ofta av himlande ögon och djupa suckar inom vården. Det finns inga specialister att få hjälp av, och vårdcentralerna kan många gånger inte gör allt som behövs för att utreda korrekt. Även efter diagnos är satt (vilket det finns tydliga kriterier för) finns det lite hjälp att få. Dålig kunskap leder dessutom till rent försämrande åtgärder som till exempel sjukgymnastik/träning och upptrappning av aktivitetsnivå, vilket i längden tvärtom leder till försämring som i värsta fall kan bli bestående.

Så ME är, som ni förhoppningsvis förstår, en svår sjukdom på många sätt. Därför blir jag så glad över den här typen av medialt utrymme. Det kommer alltid finnas de som suckar och himlar med ögonen, påstår att det är kärringsjukdomar och att man minsann får rycka upp sig, men hoppas innerligt att ingen av mina vänner hör dit."

Ovanstående text är skriven av en tjej som lider av samma diagnos som mig, som troligen är lätt att uppfatta av textens utformning. När jag läste vad hon skrivit så kändes det precis som hon slog huvudet på spiken. Hon kunde verkligen sätta ord på alltihop. Det är rakt, ärligt och sjukt bra skrivet! Tack kära ME-medmänniska.