Kramig

Något som jag har insett sen jag fick diagnosen det är att jag blivit väldigt "kramig". Tidigare har jag varit snål med kramar, helt enkelt varit väldigt "privat" med sådant.. Men nu, när grytan rörts om, så snor jag kramar till både höger och vänster. Hittar någon slags trygghet i denna gest.

Ch klagar väl inte.. Jag kryper allt närmre och vill helst krypa upp i knät på honom. Skillnad, det är de. Oftast är det han som fått sätta sig nära och dra mig intill sig eller lagt armen om mig. Numera är det jag som helst kryper så nära jag kan och tar hans arm om mig..

Konstigt hur man kan förändras så av en bokstavskombination?!

Tänkte att jag kunde försöka skriva ihop något bra om vad det är som egentligen uppdagat sig. Nu vet de flesta om de som jag vill prata med, de flesta som träffar mig ofta och som jag vet kan läsa det här. Ville liksom vänta ett tag. Låter som om jag är döende men så är det INTE. Men som sagt det har rörts om en hel del.

Ha nu en bra torsdag! Kram ;)