Sista dagen..

Känns konstigt att säga det, men det är faktiskt min sista dag, innan semestern alltså! :-) tre veckor. Jag kommer knappt ihåg när jag hade riktig semester senast. Två år av studier, ena året studerade jag på sommaren, andra sommaren jobbade jag. Och innan dess? Jag vet inte. Så långt räcket inte minnet, längre. :-/ Men tror jag knappt hade någon semestern innan dess heller. Det har konstigt nog aldrig varit min grej. Jag har alltid börjat mina jobb så pass "sent" att semester liksom har varit några strödagar eftersom man inte har någon riktig semester att ta ut. Vet inte hur jag lyckats..

Men idag, idag är dagen då jag ser hejdå till kollegorna för tre veckors tid. Jag vet knappt vad som ligger framför fötterna de närmsta veckorna. Förmodligen, förhoppningsvis en vecka nere i Espevik. Den veckan är efterlängtad. När vi packar bilen. Sätter telefonerna på ljudlös och låter dem ligga på köksbänken i stugan. När havsluften fyller lungorna och jag kan dela det heliga med att vara på västkusten med Christopher och Basli. Jag vet att Basli kommer älska de. Att varje morgon vakna till en trädgård som han kan springa hur mycket han vill. Hur han slipper vara själv en endast minut typ. :-) han kommer nog njuta mer än mig. Jag vet att han önskar sig en stor trädgård. Förhoppningsvis blir det verklighet, inom de två-tre närmaste åren. Först bröllop liksom, men det fattar inte han. Inte för att förstår så mycket annat jag säger till honom. Han bara viftar på svansen och låtsas förstå. ;-)

Igår när jag satt och lekte på Youtube lite så dök en gammal favorit upp. Blaine Larsen. Country-musik. Riktig sådan. Sorgliga texter blandat med en hel del kärlek och lycka. Gammal country musik, riktig sådan som sagt, är rätt sorglig i mina ögon. Men man kan typ inte låta bli att gunga med. Händer faktiskt att jag fällt en tår. Jag kan med all säkerhet säga att det hänt när jag hört Blaine Larsen's låt "How did you get that lonely". Blaine Larsen – How Do You Get That Lonely - gå in och lyssna på den via Spotify.

Basli ligger på sin filt på golvet och tuggar glatt på ett ben som han fick nu på morgonen. Jag känner mig lite säkrare nu när älsklingen köpt "kompost"-stängsel till mig. Basli var ju en liten rymling sist han var här. Då låg det bara en hylla mellan honom och resten av kontoret. Klart han vill springa på dessa ytor. Vi brukar ju kasta lite boll här på morgonen när ingen kommit. Han "slirar" gott på det hala plastgolvet. Lycklig som bara den! :-)

Förresten, på tal om Blaine Larsen, lyssna på denna låt också; Blaine Larsen – The Best Man . Den om någon är grymt vacker.

Nu ska jag se till att allt är ordning och reda tills lunch så vi kan gå hem med gott samvete jag och Basli.