Trots att jag trodde att det var värmen som gjorde mig "bättre" så har jag nu fått inse att riktigt så är det inte. Troligen har det med att göra att jag kan sova när jag behöver de, vila i massor, ta dagen som den kommer och lyssna på vad kroppen säger, som har gjort att dagarna har varit LÄTTARE. Jag mår la inte bra, men bättre. Just idag spökar huvudet, balansen är inte vad den borde, så jag sätter mig ner för att ta på mig skorna, jag står gärna inte upp långa stunder då yrseln slår till som en klar blixt på himlen.
Som sagt, första veckan spenderade vi hem omkring. Men i lördags packade vi bilen överfull, och då menar jag verkligen fullproppad med kläder, täcken, mat och så vidare, och begav oss till "bästkusten". Det var stugan som hägrade. Även om regnet slår som spik i backen så är stugan helig. Man blir lugn, till och med jag. Inget dåligt samvete över att faktiskt inte göra någonting! Det är bara skönt. Havsluften gör mig gott, inte bara mig utan mina två älsklingar också. Även om Ch är något rastlös så syns det att även han tycker det är skönt att vara hemifrån ett tag. Vi både har fått en krypande längtan efter något annat än en lägenhet på tredje våningen. Jag suktar via Hemnet och drömmer om en liten trädgård med staket där Basli kan härva fritt. Även om han är märkbart osäker och inte riktigt fattar vad vi gör här så syns det att han faktiskt älskar att vakna till en stor trädgård att leka på.
Igår besökte vi veterinären också. En äldre man vid namn Björn. Varbergsveterinärerna. En kemisk kastrering skulle göras. Men när sprutan hade dragits ur så såg Björn att chipet som skulle in i kroppen på Basli Bus hade fastnat i sprutan. Detta var tydligen en känt fel, och Björn hade råkat ut för det tidigare. Med andra ord ingen kastrering denna gång. Dock skulle han försöka få hem en spruta till slutet av veckan, men kunde inget lova. En två-års vaccination blev i alla fall gjord. Då Björn såg i papperna att det var dags för detta. Denna farbror vann mitt fulla förtroende bara på några minuter. Han var helt fantastisk med vår "mes" till hund. Han var så lugn till sättet, så trygg att till och med jag hade kunnat låta honom ge mig en spruta.. :-) en solklar person på rätt plats. Det bestämdes halvt om halvt att vi skulle återkomma till hösten och göra en "riktig" kastrering hos honom. 2 500:- skulle detta kosta och det är självfallet värt varenda krona.
Idag tog jag bilen, alldeles själv och åkte upp till farmor och hennes man Ulf. Kändes konstigt att köra den vägen, det var så länge sen liksom. Stannade uppe hos dem i flera timmar och satt där och pratade om väder och vind. Framförallt höll jag mitt löfte om att en gång komma upp till farmor och personligen berätta vad det är för något jag blivit diagnosticerad med. Det blev ett hjärtligt och varmt besök, och när jag kom tillbaka till stugan satt en älskling och spelade på telefonen, och den andra skällde glatt att "mamma" äntligen var tillbaka. Hemska jag som bara lämnar honom med Christopher sådär utan vidare. Det är la knappast okej! :-P äh, skojar bara.. Tror Ch och Basli tyckte det var skönt med lite ensam tid.
Nu är jag sådär jätte trött. Illamående. Åt en tallrik flingor med yoghurt. Nu sitter jag på altanen, en liten vovve ligger vid mina fötter och solar sig, den andra har hittat en av pappas Kalle Anka pockets. Diskuterar om det blir grill ikväll eller pizza!? Frågan beror nog på väderleken.
En hel vecka på västkusten. Vad menar kan man önska sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar