Försovning..

Totalt förstörd. Som vanligt när jag försover mig. Det är nog bland de värsta jag vet.. Hela min dag blir kaos och jag mår sämre än någonsin. Även om allt löser sig och jag faktiskt har flextid på jobbet, så känner jag mig försenad och stressad. Idag vaknade jag vid tre.. Var uppe och gick en vända, som vanligt, för det brukar hjälpa. Tillbaka till sängen. Blundar och känner mig alldeles för pigg för att kunna somna. Stänger av alarmet och planerar att gå upp... Helt plötsligt hade jag tydligen somnat! Vaknade av Christophers mobil som kändes som ett brandalarm. Jag flög upp. Tittade på Christopher precis som om det vore hans fel och rusar iväg. Stannar upp. Funderar på hur jag ska lösa allt jag brukar göra, men nu på typ en tredje dels tid. Plockar med mig plattången, plattar håret och kastar ner sminket i en påse. Det fick jag senare ordna här på jobbet. Började må väldigt illa. Ryggen klagade och benen skakade i vartenda steg, de ville helt enkelt inte bära mig. Men kastade i mig medicinerna, fick en kräkreflex, skakade bort detta och pussade på Basli som oroligt satt vid min sida.

En morgon där jag försover mig är helt enkelt, KAOS!

Så, en illamående Mimmi som snart lägger sig på golvet och gråter. Benen är som två tunga betongklumpar och ryggen gör fruktansvärt ont. Idag vill jag inte vara med!