Sista på 2013

Året börjar gå emot sitt slut med bara några timmar kvar. Jag sitter uppkrupen i soffan med myskläder, ett glas "låtsas" champagne och frysta jordgubbar (min typ av godis). Något party är inte att tänka på, så istället satsade vi på en lugn kväll hemma. Bingolotto, ja, vi spelar faktiskt det. :-) kommer bli spännande att se om jag är vaken hela vägen fram tills tolvslaget med tanke på att ögonen redan kliar.

Ser tillbaka på året som gott.. Men frågan är om detta är något år som fört med sig speciellt mycket lycka. Tragiskt att säga så? Ja, det är väl kanske att ta i. Får försöka vara lite positiv såhär på nyårsafton, kanske borde lägga in de som nyårslöfte till mig själv, att se livet lite ljusare även de stunder när saker och ting känns väldigt tunga. Jag har väl grävt en grop jag trillar ner i emellanåt..

Så, om vi ska se tillbaka på det här året, vad har hänt?

- Januari förde med sig beskedet som vred om allt. Specialisterna på kliniken i Mölndal sa bokstavskombinationen som skulle förändra vardagen för både mig och många därtill. 

- 3 maj fick vi vår pärla. Efter en massa velande med olika bilar fram och tillbaka, så blev det en Seat Leon. :-) en vacker vit glänsande pärla som jag än idag är lika förälskad i. Som tur är.

- I april hände något fantastiskt! Som började rätt hemskt.. Jag var arg, förvirrad, ledsen, nere i botten och hade bestämt mig för att Christopher förtjänade ner liv än vad han kan få med mig. Jag försökte på alla vis få honom att fatta detta och ta beslutet själv. När han vägrade så beslutade jag åt honom, han skulle ut! Men när jag grät som mest, när jag tänkte börja packa en väska så hände det, han sa ifrån på skarpen, det skulle bli bröllop. Så, jag vacklade, jag snavade, jag föll rätt ner i hans famn, jag smälte, där stod jag och ville kasta ut honom, men han gjorde slag i saken och gifta oss de skulle vi. Redan några dagar senare var kyrkan bokad.

- Min bästa vän och brudtärna gå på bal och sen fick hon ta studenten. Jag var så stolt att jag växte flera centimeter. :-) Hon var minst sagt värd de.

- I juli fick jag bita i det sura äpplet och acceptera att både läkare och cheferna hade rätt, sjukskrivning var det enda rätta. Och detta fortsatte.. I november blev 75% senare 50%. Jag ville inte, jag vill fortfarande inte, men det finns inget annat alternativ. 

Sen har det säkert hänt en väldigt massa annat. Eller ja, det har de ju såklart. Men tänkte inte rabbla massa minnen i det här sista inlägget på år 2013. Från och med några timmar skall det skrivas 14 istället. Jag kommer väl göra fel på torsdag när jag skall till jobbet. Troligen är det många som gör samma misstag som mig och skriver fel årtal, såhär i början. 

2013 är inte mitt favorit år. Så nu hoppas jag på mycket positiva besked, händelser och så vidare. Men en sak är säker, en av mina livs största händelser sker nästa år.