I fredags blev jag avsläppt vid Krokhallstorget i Borås (osäker på stavningen..). Jag traskade över bron och möttes av ett hav av människor. Jäklar vad folk det var, men det var ju höstmarknad så det kanske inte var så konstigt. Först gick jag runt en sväng och tittade lite snabbt. Fastnade vid ett stånd där det fanns väskor, dessa var prydda med döskallar, min nya nisch tydligen. Dock blev det inget köp. Snål som jag är emot mig själv. Men någon som fick lite saker var lilla Erik. Jag mötte nämligen upp systrarna Backlund, mellan och äldsta, med andra ord Jossan och Evelina. Självklart var lilla Erik med. Så jag fick chansen att skämma bort honom med lite kläder. Ett par "pippi"-mönstrade byxor och en onepice som Evelina fastnade för. Det blev en härlig förmiddag trots blåsten. Jag fick vid flera tillfällen förklara att Erik inte var min, när jag mötte folk som är bekanta med mig. Funderade på hur det kändes, men det var fortfarande solklart att jag inte är intresserad av att skaffa några egna barn. Visst, jag orkar en stund, men sen blir det för mycket. Jag stressar lätt upp mig och oroar mig, och febern kommer som ett brev på posten. Dock klarade jag mig jätte bra i fredags..
På eftermiddagen packade jag och Christopher in oss i bilen och satte kurs emot kusten, och stugan. Känslan som infann sig när man packat upp, hoppat i mysbyxor och ett par varma sockar, ja, den var obeskrivlig. Precis vad jag behövde. Vi njöt.. Även om vi däckade redan klockan 8 på kvällen så fick vi en härlig stund tillsammans. Morgonen på lördagen tog vi det väldigt lugnt. Andades ut. Åt frukost. Klädde på oss varma kläder och tog spårlinan på Basli. Jag slängde kameran på axeln. Sen begav vi oss ut i havsluften och promenerade ner till stranden. Där lät vi Basli springa av sig. Ett rejält skratt bröt ut när först jag trampade fel och sjönk ner cirka 20 cm med vänster foten. Genomblöt och sandig. Medan Christopher skrattade åt mig, så gjorde han precis samma sak. Dock var hans reflexer snabbare så han hann inte sjunka ner riktigt så långt. ;-) Men det bjöd som sagt på ett härligt skratt. Promenaden blev helt enkelt avslutad där och vi gick tillbaka emot stugan för att torka fötter, skor och sockar. Jag hann med att ta en del kort på Basli och Ch, dessa ska jag försöka bjuda på senare idag.
Lördagen bjöd även på ett riktigt "psykbryt". Vid lunchen försökte Ch typ jonglera med ketchupflaskan och pang, eller ja, plask kanske man ska säga, så föll den i golvet och gick av på mitten. Ketchup över hela golvet. Jag hoppade ner i från stolen (en barstol, därav hoppade jag ner), och skulle hjälpa honom torka upp. Men jag kunde inte sluta skratta.. Jag skrattade hysteriskt och det slutade med att jag låg i ett hörn av köket och verkligen "asgarvade". Det gick inte att sluta. Christopher tittade först surt på mig, men sen bröt även han ut i skratt. Det var så underbart, helt fantastiskt. Jag tror inte jag skrattat så mycket på ett helt år. Jag hade träningsvärk i magen efteråt. Jag citerar en film jag såg för länge sen "- Kommer jag någonsin skratta igen? - Ja, när någonting är riktigt riktigt roligt!" Tror det är Sex and the city filmen. När Carrie är i Mexico med väninnorna och brutit upp med Mr.Big.
Nog om det. Lördag kväll kom Martin och Anna. Lagade mat. Åt och skrattade. Anna gjorde efterrätt. Efter det så spelade vi först "Lika par leka bäst", sen TP. Halv elva gav vi upp, och hoppade i säng.
Söndagen kom.. och gick. Anna, jag och Christopher höll oss ute efter att ha ätit frukost och gjort morgonrutiner. Anna och Christopher tränade med Basli. Han var duktig, men det syntes tydligt när han började bli mentalt trött av alla "stanna kvar" och "gå fint" övningar. Jag satt i en stol i solen och försökte att hålla mig vaken. Yr och trött. När Martin tills sist fått sova ut (han skulle jobba natt så han behövde liiiite mer sömn av vi)..så packade vi ihop oss. Städade upp efter oss. Anna och Martin lämnade en liten gåva. Sen satte vi oss i bilarna och begav oss hem, tyvärr..
Idag? Ja, feber, ont i halsen, och något slemmig faktiskt. Men när det finns över 200 fakturor att göra så får man blunda för smärtan och tröttheten och se till att göra sitt jobb. Så, ha en underbar dag. :-) Bamsekram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar