tisdag 17 september 2013

242 dagar.

Ja, jag håller koll på dagarna tills dess att jag och Christopher blir man och hustru. Eller ja, inte jag, utan en app i iPaden gör det åt mig. (Tack och lov för de, jag hade aldrig kunnat ha koll på dagarna annars..)

Basli ligger i fåtöljen och vilar huvudet emot armstödet och kikar på mig medans han kämpar emot ögonen som vill gå igen. Min älskade lilla hund. Han satte sig på dörrmattan i morse (också), tittade på mig med sina stora bruna ögon och jag smälte. Inte kunde jag lämna mitt choklad/vita lilla yrväder hemma när jag mår som jag mår. Han är ett bra stöd. Påminner mig om att vila genom att ge mig bollen då och då, eller ställer sig med framtassarna på mitt lår och ser bedjande på mig. Han gör inte mycket väsen av sig den killen. Han är nog rätt så tacksam för att han får vara med matte på dagarna, även om han blir helt slut av de.

Igår slutade arbetsdagen i tårar. Jag tappade all energi (eller det gjorde jag egentligen redan vid 10 tiden), och jag kunde inte ens läsa vad som stod på skärmen. Fick läsa om samma mening flera gånger, ändå förstod jag inte vad som stod. Nackdelen med dåligt minne kanske? Skämtåsido. Så när jag väl kom hem kröp jag ner under täcket, satte på "Skilda världar" och tittade på något avsnitt innan jag hoppade in i duschen. Orken var väck så kröp ner i sängen igen och där låg jag tills medicinerna skulle tas vid 7 och sen tittade vi på Idol ihop, jag kunde ju ändå inte somna. Visst är det konstigt? När man är så trött att man kan stupa så kan man inte somna? Kan man bli för trött?

Förresten på tal om bröllop så hittade Anna igår den perfekta lådan för en av "sakerna" till bröllopet. Tänker inte berätta vad. Men slänger in två bilder på lådan. Suprise suprise blir det för gästerna den 17 Maj 2014.


Ha en fin tisdag! / Varm kram ifrån Mimsivimsi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar