Äntligen tillbaka..

Nu har vi hunnit in i oktober, och när man tittar ut genom fönstret idag så ser det verkligen ut som en mörk och regnig oktober måndag. Samtidigt som jag hatar hösten/vintern så är det rätt mysigt. Speciellt på kvällarna när man nu kan tända ljus och låta lamporna vara släckta. Både värme och mys tillför det.

Förra tisdagen fick jag ge upp. Febern tog full kraft och "däckade" mig. Jag kämpade till det tog stopp. Sen låg jag där hemma i soffan. Jag orkade knappt ta mig till köket för att fylla på kannan med vatten som ständigt stod på vardagsrumsbordet. Ipren och ett glas vatten stod vid min sida, dag in och dag ut. Fredag kände jag mig "lite" piggare. Lördagen kändes det helt okej. Men efter en sväng på Knalleland för att lämna in Christophers klocka som han fick av mig i juli, och nu är trasigt i länken (låset rättare sagt..), så ja, det gick som de gick. Mysbyxorna åkte på. Kröp upp i divanen och där satt jag kvar. Emelie, minsta svägerskan, som numera inte är så liten, var hos oss lördagskvällen. Hon skrattade så mycket att jag anar att hon hade träningsvärk i magen, möjligen käken, på söndagen. Johan var i sitt esse och drev Emelie till ett frispel där hon skrattade så mycket att hon kippade efter luft. ;-) Jag njöt av skrattat, det var helt underbart att se henne så lycklig. Värmde ändå ner i tårna. Christopher körde hem henne vid 21 tiden, då trampade jag vidare till sängen. En hemsk natt, febern gjorde mig galen, halv 3 gav jag upp.. Bara att gå upp. Sortera tvätten, titta på tv, pilla med datorn lite. Springa ner till tvättstugan i ett försök att underlätta för min kära sambo. Dock slutade båda besöken i tvättstugan med att jag fick ta astma-medicinen när jag väl var uppe i lägenheten igen. Sista besöket jag gjorde där nere ledde till att jag fumlade upp för trapporna, kände mig svimfärdig, och min kära älskling fick komma till undsättning med medicinen i högsta hugg. Tyvärr fattade jag inte att det kanske är bättre att plocka med mig medicinen ner. Vet jag det till en annan gång.

Idag är det måndag igen. Min "blogg-dag". Tillbaka på jobbet. Dock är jag riktigt förkyld, fruktansvärt ont i halsen och febern lurar bakom nästa krök. Jag dämpar den bestämt med ipren. Här blir det inget med de, nu får det bannemej vara bra med sjukdom!?

Veckan är sista veckan innan vi tar lite semester. Packar väskorna och drar till kusten igen. Denna gången för att kastrera Basli som sagt. 14:e Oktober klockan 9:00, har vi tid hos veterinären Björn. Tror det är precis perfekt tid och tillfälle för oss både med lite semester då vi behöver MASSOR med ledig tid att diskutera bröllopsplanerna. En del som måste beslutas om, och en del saker som måste göras. Visst, det är tid kvar, men det måste tas i den takt så mitt huvud hänger med, och då behövs tid, all tid.

Jobb, hoppas på att förkylningen lägger sig fort nu..