Glömska lilla Agda..

Jag har verkligen tappat bort min vattenflaska på jobbet. Ja? Jag vet, helt onödigt att ens kommentera men jag är så frustrerad över det. Jag har haft hur samma vattenflaska sen jag typ började här på jobbet, lyckats hålla koll på den hittills, men igår efter lunchen, "poff", alldeles försvunnen. Jag har inget minne av om jag tog med mig den till lunchrummet, om jag tog med mig den tillbaka, om jag var någonstans emellan lunchen och mitt kontor. Matlådan fick jag med mig tillbaka, diskad och klar, men flaskan? Nej, just de, BORTA! Ja, vem som helst kan lyckas glömma något. Men för mig, fröken "kontrollfreak" så händer det typ inte. Därför blir det en så stor sak av det i huvudet på mig. Så löjligt av mig! Dags att ruska om huvudet och tänka på något vettigare. Som att jag glömde av att jag har ett möte nu på morgonen och här sitter jag med Basli som absolut inte går att lämna på kontoret själv utan att han leker "varg som tittar på månen". Med andra ord, han skulle yla och pipa tills han inte fick fram ett ljud till. Glömska tant Agda = Mimmi.

Borde skaffa en "hittegods" låda här på jobbet kanske?

Imorgon, torsdag, skall vi på eftermiddag träffa kocken som eventuellt skall laga maten till bröllopet. Med vi menar jag såklart jag och Christopher. Men lilla mamma trillar säkerligen in där på eftermiddagen. Hon skall ju fortsätta med yogan och behöver någonstans att vänta, och självklart är hon välkommen hem till oss. Gladast blir nog Basli, inte för att inte vi blir glada, utan enbart för att Basli älskar sin "mormor". Hon är liksom bäst. Den som kommer efter "mamma" är nog mormor liksom. Hon har alltid skinka hemma, tar alltid med mig på långa promenader och leker med mig på gräsmattan säger Basli. Då kan det inte bli bättre. Skinka är ju liksom SÅ gott. ;-)

Det skall bli spännande att träffa den här mannen. Hittills har min magkänsla stämt när det gällde musikern. Han var rätt från första början efter vårt samtal över telefon, och min intuition stämde när vi väl träffade honom. Bara att hoppas på att desamma gäller kocken. För maten är nog det jag oroar mig mest över just nu kring bröllopet. Jag har liksom ingen bestämd tanke hur vi ska ha det. 3 rätters + tårta? 2 rätters + tårta? Eller bara en sittande rätt och resten springande? :-P Skämtåsido. Det löser sig! Bara jag slappnar av lite så kommer vi nog tillsammans fram till en bra lösning. Bara vi hittar personen som skall se till att det kommer fram något ätbart på bordet.

Igår satt vi och pysslade på eftermiddagen. Jag pärlade, och Christopher klippte placeringskort till en början. Sedan blev det pärlor för honom också. Det var lite små skoj att se honom sitta där med dessa 4 millimeters pärlorna och sätta dem på en tråd på 2 millimeter. :-) inte lätt att vara karl med stora händer, till och med jag kunde ha problem vissa stunder. Men fint blir det åtminstone. Super nöjd med min idé. Dock trodde jag 650 pärlor x 4 skulle räcka men det blir till att beställa mer. Nu blev ni allt nyfikna på vad det är vi sysslor med? Men lite hemlisar måste vi ha. Även om jag helst hade spridit över hela världen allt som har med bröllopet att göra. Dock kan jag stolt berätta att både farmor och mormor läser min blogg, och både skall naturligtvis komma på bröllopet, så ajsan bajsan, här får vi bli lite luriga så de inte vet allt. 

På tal om det, nu har vi bokat semesterveckan. På tal om farmor alltså, med tanke på att det är till Espevik vi skall. Det blev vecka 42, tror jag. 14 Oktober ryker kulorna av på Basli Bus. Sen blir han kul-lös kille. :-) Vi tar alltså tillfället i akt och bokar in en vecka i stugan för att mysa och samtidigt kastrera Basli hos vår favorit Björn hos Varbergsveterinärerna. Hittar man någon veterinären som ens hund gillar är det ett stort plus, och den här Björn vann inte bara våra hjärtan utan också Baslis. Fantastiskt! 

Hur kan man älska en hund så mycket? Så ovillkorlig kärlek, oändlig, vacker. Jo, får du får så mycket kärlek tillbaka. Någon som inte surar, eller klagar, någon som bara älskar dig tillbaka utan några förbehåll. Känslan av att vakna på natten efter en mardröm och känna en mysig liten hårboll vid ens fötter under täcker och somna om. Att komma hem efter en jobbig dag på jobbet och se glädjen i ögonen på din kära vän som är överlycklig över att du äntligen är hemma. Någon som tröstar dig genom att lägga alla sina leksaker vid dina fötter? Basli är helt fantastisk på så vis att han känner av direkt hur jag mår. Råkar det vara en dålig dag så ligger han vid min sida i sängen, hela dagen om han får. Om jag orkar gå ut med honom en sväng så hoppar han lyckligt vid min sida. Gråter jag? Ja, då kryper han nära intill, slickar gärna bort de salta tårarna och pussar mig tills jag börjar le. Han är en glädjespridare och jag älskar honom ovillkorligt mycket.

Men åter igen, stolt, ja, jag är väldigt stolt över min mormor och farmor som båda kan använda sig av dator, eller farmor på sin iPad. Det finns många äldre som undviker tekniken, men inte dom. Glad att de försöker. :-) Vet att min mormor gärna använder internet och söker rätt på saker, allt ifrån information om laktosintolerans eller recept. Farmor sitter på sin padda och läser bland annat min blogg, men fick även tillgång till vår bröllopshemsida i somras. :-) Heja er!