Morgondagen..oron, rädslan.

Tror verkligheten börjar gå upp för mig idag. Plötsligt är jag arg, ledsen, förvirrad och klumpen i bröstkorgen  växer och trycker. Panik? Ja, jag tror faktiskt det.

Normalt skulle jag en söndag som denna vila inför morgondagen, inför kommande vecka. Idag är det söndag men ingen vanlig söndag längre. Imorgon? Nope, inget jobb, och jag känner mig redo att kräkas. Det ligger en sjuk oro i kroppen för kommande månader, för framtiden. Vad ska hända egentligen? Kontroll-människan i mig bara skriker just nu. Ser bilden av mig själv mitt i skogen med bara granar och tallar som sällskap och där jag står och gapar rätt ut så högt och länge att halsen gör ont och rösten försvinner.

Försökt att tänka på annat idag men tankarna vandrar tillbaka hela tiden. Det kommer bli en tuff tid. Det vet jag, och försöker förbereda de närmaste omkring mig om just detta. Jag kommer behöva stöd, hjälp, råd och tusen andra saker. Framför allt så vill jag få mitt leende tillbaka, inte bara le, utan le ifrån hjärtat.