Klassåterträff...?!

Kom förresten häromdagen att tänka på att det är 10 år sen man slutade högstadiet och lämnade Fritsla skolan bakom sig för att börja på gymnasiet. De flesta av mina gamla klasskamrater valde Kunskapens hus, med andra ord Marks Kommuns gymnasium, medan jag valde Borås och Almås gymnasiet. Flera gånger har tanken slagit mig att egentligen borde man kanske ha någon slags klassåterträff.

Jag, personligen, umgås inte med någon från den tiden av mitt liv, av flera olika orsaker, så en återträff känns väl egentligen inte allt för lockande. Risken att man faller in i gamla spår och kliver in i den roll man hade då finns överhängande. Men hade de inte varit kul att se vart alla tagit vägen? Vet inte.. Kanske bättre att vänta till 2017 och ha en 10-års återträff med klasskamraterna från gymnasiet? Dock klev jag ganska osynligt igenom den tiden också, de var däremot självvalt.

Visst är det konstigt hur vi kan minnas samma tidsperiod olika beroende vem vi var då? Jag minns grundskolan som en slags bana att ta sig igenom utan att få allt för många smällar. Lite som gladiatorerna!? Höll näsan precis ovanför vattenytan men mer än en gång kände jag mig dränkt av hårda ord eller handlingar. En kurator som bara gjorde allt värre. En idrottslärare som var den som höll mig levande. En fritidsgårdsledare som stöttade under så väl rast som skolk. För skolka det gjorde jag! Alldeles för mycket... Det är tio år sen jag en vacker dag i juni lämnade skolgården för sista gången som elev där, och jag skulle aldrig vilja göra om den tiden. Visst, den har jag gjort mig till den jag är idag. Men än idag tror jag gott om alla människor, precis som jag gjorde då, så just de där lärde jag mig aldrig, tydligen.

En del personer minns jag tydligare än andra. Namn, handlingar, ord som aldrig försvinner. Saker som ansågs oskyldiga men skapade kaos för mig. Gav upp handbollen bland annat, som jag ångrade djupt, dock fann jag hästarna istället, så med något ont kom något gott.

Undrar så om någon av mina plågoandar minns tiden likadant som jag?

Så en klassåterträff? Om vi säger såhär, jag tänker inte planera den. Skulle jag bli bjuden? Ja, vem vet, kanske skulle gå. Men tror jag mår bäst av att låta bli och istället njuta av att allt blev bra till slut.