Bedövningspil.

Mycket tankar som springer runt innanför skallbenet på mig just nu. Allt från huset, som numera har blivit en konversation mellan oss, mäklaren och säljaren. Efter många om och  men beslutade vi oss för att göra en besiktning med en utbildad besiktningsman istället för på egen hand (vilket visat sig vara det enda rätta.) Då det uppdagade sig en hel del fel som kunde kostat oss skjortan i slutändan om de upptäckts för sent. Så jag erkänner, ibland tar jag mig vatten ovanför huvudet. Men det gör vi väl alla någon gång då och då. Tur man har fantastiska vänner som får in oss på rätt spår. :-)

Tankarna vandrar ofta iväg till sjukdomen, framtiden och allt där till. Jag vill inte bli min sjukdom men ibland känner jag mig så ensam i allt det här att de äter upp mig. Även om jag vet att de finns folk omkring mig så knaprar diagnosen på mina ben och ätit upp mig en bit ovanför knäna. Vet inte hur man får sjukdomen att bli en del av mig och inte allt när man hela tiden måste tänka "orkar jag? bör jag? får inte glömma att imorgon måste jag orka..?" Frågetecken finns det många, varje dag. Och hur många personer som än påtalar att de finns där så andas, äter och lever jag med sjukdomen, varje timme, minut och sekund av resten av livet. Livet blev helt plötsligt en enda kamp emot min egen kropp..

Så? Vad gör Mimmi när saker och ting blir för tufft? Jo.. hon shoppar! Men den här månaden kämpar jag emot den lusten, viljan och behovet. Måste sluta med denna idioti. Saker löser väl ingenting? Kläder, smink, prylar, inredning, ja, "you name it".. det gör inte livet lättare! Även om de känns så för en stund. DOCK, har jag nu beställt ett par höstskor, och de unnar jag mig med tanke på att hösten verkar vara runt knuten. Behovet av en höstjacka finns också... Men jag överlever? Ni ser, det är lätt att hitta på "ursäkter"/"förklaringar" till att inhandla nya ting för att bedöva smärtan i kropp och själ.

Här är den senaste bedövningspilen..