Tillit, förtroende, att våga tro..

Förtroende. Smaka på ordet! För-troende, att våga tro. Jag vill tro, och vill lita på dig i förhand.

Varje gång jag sitter hos terapeuten så kommer det, de kommer på tal, min oförmåga att till 100% lita på människor omkring. Medan jag själv talar för att jag för lätt litar på folk, så ser verkligheten annorlunda ut. Jag har stora svårigheter att känna tillit till mina närmaste. Minsta sak kan få mig att tveka, och det är inte deras fel, det är mitt. För de kan visa mig tusen och tusen gånger om att de finns där, men någonstans långt där inne gnager det mig, jag tvekar, jag vågar inte chansa, det är bättre jag fixar det själv, det är bättre jag klarar mig själv, för mig själv borde jag ju kunna lita på? Eller?!

Det här är inte enkelt. Vi är människor med olika erfarenheter, och lika drivkrafter. Vi ser världen olika. Och det är de som är tjusningen med mänskligheten - att vi just är individer. Men då måste vi också lära oss att förhålla oss till spänningar och motsättningar. Vi måste ständigt erövra förtroendet och tilliten till varandra.

Trust, confidence, trovärdighet, tillit.. Vad betyder egentligen de? Tillit, vad är det för dig? För mig är det att lita på någon fullt ut. Tillit är en förutsättning för djup vänskap, bra relationer och bra ledarskap. Tillit till personer. Tillit till processer. Tillit till människor, ja.. Tillit till livet!

När du inte kan se, höra eller veta vad som är sant själv så behöver du tillit. Behöver du själv kolla ut genom rutan när någon säger att det snöar har du inte fullständig tillit till personens utsago, kanske är att dra de i grova drag, men det är ett litet tecken på det. Kanske baserat på att du inte litar, har till tilltro, tillit till den personen. När en person lovar att göra något kan du känna fullständigt lugn inför att det blir gjort? Men med en annan är du tveksam redan ifrån början? "Det tror jag på när jag ser det..."  Ha tillit - att tro. Tro på andra, tro på vad dem säger och gör. Tro på deras avsikter och deras förmåga. Tillit är en känsla som påverkar dina egna tankar och ditt beteende. Vi har alla olika "mönster" för hur vi skapar tillit, och inte tillit, till andra människor.

Vad behöver den andra säga eller göra för att du ska känna tillit? Hur lång tid tar de? Fundera lite.. Fundera på en person som du har hög tillit till. Hur kommer det sig? Vad behövde hända? Hur lång tid tog de? Fundera sedan på en person som du har låg, eller lägre, tillit till. Ställ samma frågor till dig själv. Bli inte förvånad om du får olika svar. Två människor kan säga eller göra exakt samma sak, exempelvis någon du ogillar. Den ene accepterar du, den andra förkastar du. "Vad vad det jag sa.." "Inte nu igen.." Det hela handlar om tillit.

Hos mig, och säkerligen hos andra så hänger tilliten ihop med mod, rädsla och om du är introvert eller extrovert. Tillit kan du aldrig beordra, den måste du förtjäna. I ord, i handling. Tillit går åt båda hållen, tilliten finns hos var och en. Bara för att jag litar på dig, behöver inte du ha samma tillit till mig. Behöver nödvändigtvis inte vara så.

Att tro på något, eller något. En känsla. Dubbelriktad. Kräver viss mått av mod. Är olika för olika människor. Finns alltid, men graden av tillit, på en skala 1-10, den varierar.

Så, vad händer om du inte har tillit? Hur mår du? Hur känner du? Känslan av att vilja lita på någon, men inte kunna, den hård, och svår att bemästra. Någon kanske hade din tillit, men svek förtroendet? Kan du gå vidare? Går det att bygga upp förtroendet igen?

Utan ett visst förtroende till andra människor skulle du i viss mån kanske undvika socialt umgänge. Du tar alltså en risk och utgår ifrån att de flesta människor handlar utefter gemensamma moraliska riktlinjer, och därmed inte kommer att svika ditt förtroende.. Hur snart du känner förtroende för någon är framförallt beroende på hur mycket du kan känner att du kan lita på dig själv(!) och din självkännedom samt om du tidigare haft negativa erfarenheter. Där jag har en förmåga att alltid vara rädd för att bli lämnad görs påmind om och om igen med människor.

Småbarn har exempelvis obegränsat förtroende för andra människor, tills de också varit med om negativa erfarenheter. Denna inlärning präglar förtroendet för andra människor långt in i vår vuxna ålder. Om du som barn sällan upplevde tillit, eller att din tillit belönades, ditt förtroende ofta sveks kan det leda till att du i vuxen ålder har svårt för att lita på andra.

Okej, jag är sviken, men vad nu? Om mitt förtroende har svikits eller missbrukats är frågan hur man skall reagera.Det är framförallt viktigt vilken omfattning sveket har. Om det rör sig om ett barn som lovade att komma hem i tid, kan det vara lättare att förlåta än om det rör sig om en partner som krossat ditt hjärta. Fastän det ofta handlar om känslomässigt intensiva situationer så bör du inte stressa fram något beslut. Ofta begår vi misstag oavsiktligt, därför lönar det sig att ta reda på den andras egentliga avsikter. I bästa fall akn tillsammans forska efter anledningen bakom varför ditt förtroende sveks. Du har säkert hört det gamla talesättet "Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta". Att förlåta någon betyder inte automatiskt att ditt förtroende för den andra är återställt. Genom att förlåta kan du däremot befria dig själv från att bli nedtyngd av känslor som exempelvis hämnd, ilska och underliggande förolämpningar som slinker fram när du blir irriterad nästa gång. Det handlar om att ge dig själv tid. Ett svårt svek måste bearbetas. Ge dig själv den tid du behöver för att läka och gå vidare. Låt dig under inga omständigheter stressas av exempelvis en partner som vill bli förlåten. Det är bara du som avgör när du är redo för nästa steg, fas, och huruvida du överhuvudtaget är villig att återigen lita på henne eller honom.

Tillitsstegen.. Tillit - Förtroende - Trovärdighet - Tillförlitlighet.

"Tid kan vara en aspekt som behöver tillfogas. Om det är en gradvis kvalificering behöver man rimligen mer tid för att hyra tillit än att känna förtroende. En annan aspekt är att tillförlitlighet och trovärdighet rör egenskaper som tillskrivs källan/avsändaren", medan förtroende och tillit rör relationen mellan sändaren och mottagaren".

Jag säger alltid att jag är blåögd, att jag först litar på någon tills dess att denne sviker detta förtroende. Men det är lögn. Jag ljuger för mig själv. Jag är nog helt tvärtom tyvärr. Väljer nog att gå in med inställningen att bli sviken. Starka ord som jag fick höra ifrån terapeuten i torsdags är; "Du ger ingen chansen till att förtjäna din tillit, du ger ingen den värdigheten". Och det är hemskt, om det är så. Jag önskar verkligen att jag kunde känna 100% förtroende för dem som står mig nära. Men något bråkar med mig.. Det går nog inte. Inte ÄN!