8 stadier, egots utveckling.

En man vid namn Erik H Erikson ansåg att varje människa går via ett antal stadier i livet för att uppnå full utveckling. Enligt hans teori går människan igenom 8 stadier. I likhet med andra ego-psykologer betonar han egots utveckling och menar att ego kan studeras oberoende av "ld" och "superego".

Till skillnad från den klassiska "freudianismen", tillmäter Erikson de sociala och kulturella faktorerna större betydelse. I övrigt är Erikson en ordotox freudianist i den meningen att han inte förnekar att psyket består av "ld", "ego" och "superego", och inte heller har han några invändningar mot Freuds påstående att sexuell driftsenergi spelar stor roll som förklaringsfaktor i mänskligt beteende och utveckling.

Så, till teorin om människans identitetsutveckling. :-) Eriksons teori omfattar människans hela liv. Erikson menar att de olika stadierna sker i förutbestämd ordning som är gemensam för alla människor. Individen måste vara redo för nästa fas för att kunna ta sig genom den på ett önskvärt sätt, det vill säga möta de nya villkor som är förknippade med den. En sådan teori kallas för "epigenetisk".

Individen identitet utvecklas enligt Erikson genom ett samspel mellan biologiska, sociala och kulturella inflytelser. Utvecklingen är dock konfliktfylld och sker genom en serie kriser som individen måste ta sig genom. Konflikterna är nödvändiga för att individens mognad skall utvecklas normalt. Varje skede i utvecklingen kan mynna ut i en positiv attityd (om konflikten löser på ett lyckosamt sätt) eller i negativ attityd (om konfliktlösandet misslyckas). Ett lyckligt lösande av konflikten grundlägger också en central mänsklig dygd i individens karaktär.

Alltså, vi börjar med fas 1, den grundläggande tilliten kontra grundläggande misstro. Denna första fasen sammanfaller med den orala fasen hos "Freuds psykosexuella utveckling". Barnet är under den här fasen beroende av modern som källa till lustupplevelse. Enligt Erikson är det viktigt att modern under den här första fasen förmedlar barnet en känsla av pålitlighet och konsistens i tillvaron. Barnet lär sig inte bara att modern är en trygg och pålitlig del i tillvaron utan också att lita på sig själv och på den egna kroppens förmåga att handskas med kraven som kommer inifrån. På så sätt utvecklar det början till en inre identitet.

Beroende på erfarenheterna under den här perioden kan barnet antingen utveckla en grundläggande känsla av tillit till själva tillvaron eller en känsla av grundläggande misstro. Den karaktärsmoral som framväxer ur en framgångsrik konfliktlösning under denna första fas är hopp. Samhällsinstitutionen som Erikson kopplar till den här fasen är religion.

Nästa fas, alltså fas 2, är självständighet kontra blygsel och tvivel.  Under denna fasen börjar ett barn bli självständigt. Föräldrarna måste under den här perioden se till att barnet både får struktur och regler men även frihet att klara av saker och ting på egen hand. Blygsel och tvivel på den egna förmågan till självständighet under denna fas kan leda till allvarliga störningar i individens personlighet, som till exempel tvångsneurotiska tendenser till kontroll och upprepning av paranoida misstankar om att ständigt vara förmeål för kritisk bedömning. Ett lyckosamt lösande av konflikten under denna fas leder till en grundläggande självständighet och tilltro till den egna förmågan. Viljestyrka är den karaktärsmoral som föds därur, enligt Erikson. På samhällsplan har denna fas sin motsvarighet i "rättens och ordningens princip".

Till nästa fas, initiativ kontra skuldkänsla, vilket är den tredje fasen som sammanfaller med den oidipala krisen. Pojken har ett behov av att erövra och angripa, medan flickan kan exempelvis målmedvetet manipulera sin omgivning genom att göra sig tilldragande.

Under den här fasen ökar barnets förmåga till målinriktat beteende. Det är nu betydelsefullt att föräldrarna uppmuntrar och stödjer barnets nyvunna "initiativförmåga" och inte hämmar dess nyfikenhet och aptit på tillvaron. Lösningen av denna oidipala konflikten kan leda till nedvärdering av den egna personen. Barnet måste lära sig att acceptera att dess möjlighet att uppnå eftersträvansvärda mål är begränsande, med utan att initiativförmågan knäcks och skuld och resignation (undergivenhet) tar överhanden. Ett framgångsrikt utvecklande av initiativförmåga tillsammans med en tilltagande moralisk ansvarskänsla, grundlägger moralen för målmedvetenhet. På samhällsnivå knyter Erikson den här fasen till det ekonomiska systemet.

Fas 4; Arbetsflit kontra underlägsenhetskänslor.. Den här fasen motsvarar latensperioden i Freuds psykosexuella utvecklingsteori. Barnet kommer nu att bli föremål för en social formningsprocess som ska förbereda det för inträdet i arbetslivet. Nu skall samhällsnormerna och värderingarna läras in. Skolningen i att kunna samarbeta med andra är en viktig del i denna process. Barnet lär sig också att flit och prestationer uppmuntras och att dess förmåga i dessa avseenden avgör hur det värderas av omgivningen.

Risken är att barnet utvecklar en känsla av underlägsenhet och otillräcklighet. Oidipuskomplexets nederlag har lärt barnet att söka sig till andra människor utanför familjen. Arbetsgemenskapen och identifikation med andra människor och olika yrkesroller blir viktiga mål nu. Om underlägsenhetskänslor tar överhanden riskerar barnet att gå tillbaka till oidipuskomplexets relationer. Om arbetsfliten blir den dominerande attityden utvecklas moralen duglighet. På samhällsnivå motsvaras denna utvecklingsfas av arbetsfördelningen bland annat.

Femte fasen; Identitet kontra splittring i rollerna. Den snabba fysiska mognaden tillsammans med glappet mellan rollerna som barn och vuxen, leder till att identitets- och kontinuitetsproblem blir framträdande. Om den unge på ett lyckosamt sätt lyckats lösa konflikterna i de tidigare stadierna och utvecklat en grundläggande känsla av inre sammanhang och identitet, är förutsättningarna goda att klara av ungdomstidens motstridiga krav och osäkerhet om framtiden. :-) Den unge blir under den här fasen upptagen med att ta reda på vem han egentligen är, liksom av hur han blir uppfattad av andra i jämförelse med hur han uppfattar sig själv. Osäkerheten blir extra stor om det rör sig om sexuell inriktning. Hur barnet löser den oidipala konflikten är enligt Erikson avgörande i identitetsutvecklingen.

Den unge söker under den här perioden även sig till olika grupper med olika normer och värderingar. Oftast byter denna grupp flera gånger och omfamnar den nya gruppens ideal och värderingar med lika stor entusiasm varje gång. Osäkerhet kring mot vilka ideal och värderingar man bör orientera sig kan öka kraftigt om det omgivande samhället befinner sig i en tid av snabb omvandling. En lycklig utgång blir en fast upplevelse av inre sammanhang och kontinuitet. Misslyckas detta kan resultat bli rollsplittring och identitetskriser. Moralen som utvecklas är trohet. På en samhällelig nivå handlar det om att en ideologi som förstärker identitetskänslan och övertygar individen om rättvisa i den makt- och ansvarsfördelning som råder.

Då är vi inne på sjätte fasen; närhet kontra isolering. När identiteten hos individen blivit tillräcklig starkt befäst är individen mogen för att temporärt ge upp sin individualitet. Detta innebär att utveckla förmågan till intimitet, att komma nära andra personer i sexualitet och kärlek, i vänskap och samarbete mot gemensamma mål. Först när identiteten är stabilt formerad kan föreningen med en annan människa ske utan att rädslan för att "förlora sig själv" blir överväldigande. Motsatsen blir isolering och avståndstagande. Om närhets-isolerings-konflikten löses på ett bra sätt framträder kärleken. Detta stadium motsvaras på samhällelig nivå etiken.

Nästa fas, 7, är generalitetet kontra stagnation. Denna fas omfattar större delen av det vuxna livet. fokus för individens intressen flyttas nu från den egna personen till dem som kommer efter och gör framtiden till. Att åstadkomma goda villkor för den nya generationen, att lära och förmedla till denna det som är centralt och viktigt i livet, blir samhällets framsteg och kulturella utveckling till förmån för nya generationer står i främst rummet. I olyckliga fall kan individen inte uppnå den här mognaden och stagnerar istället och stannar kvar i intresset för den egna personen, i ständig strävan efter att tillfredsställa de egna behoven. Sådana individer lyckats inte utveckla berikande relationer och finner inte sin plats gemenskapen.  Moralen här är omsorg. Till denna fas knyts alla instruktioner som "befäster"och understödjer framväxten av nya generationen.

Till sista fasen, sen är vi klara, fas 8; Integritet kontra förtvivlan.. Hos den åldrande människan som utvecklat ansvar och sorg för andra människor, kan livets slutskede präglas av integritet. Integritet framväxer ur förmågan att blicka tillbaka, värdera och summera sitt liv och finns sitt livslopp meningsfullt. Om integritetskänslan saknas, lever den åldrande människan i förtvivlan och desperation.

Moralen som människan utvecklar i lyckade fall är vishet...