ME-nniskan..

Den batteridrivna ME-nniskan, med andra ord människa med ME. Jo, det handlar om batterier. De flesta människor i vår värld föds med ett energiförråd som är som en evighetsmaskin. Visst kan det behöva underhållas, och ibland även repareras för att fungera, men det sköts genom sömn, kost och motion, helt enkelt ett vanligt sunt liv. De har också förmågan att genom ökad efterfrågan öka sin energitillgång, till exempel så ger fysisk träning mer energi, i längden. Sen..

Finns det människor som drabbas av ME, där hela kroppens energimaskin byts ut till vanliga uppladdningsbara batterier, batterier av varierande kvalitet och antal. Jag är en sån ME-nniska.

För länge sen drog jag ett exempel med skedar. Men vi är olika, har olika sätt att uppfatta saker, och ibland kan man behöva en förklaring som passar just en själv. Men här handlar det om batterier istället för skedar.

Jag har i dagslaget kanske 15-20 batterier per dag, beror så klart lite på. Cirka 5 batterier är av riktigt god kvalitet och de är de som bildar grunden i mitt liv. Som gör att oavsett de andra batterierna så överlever jag. Jag använder de här batterierna till att orka förflytta mig inomhus, sätta mig, lägga mig, äta, gå på toa och borsta tänderna till exempel. Sen har jag cirka tio batterier som är av billig kvalitet som laddar ur fort, men som jag kan använda till valfria aktiviteter, exempelvis umgås, handla, promenera en kortare sväng eller annat. Kvar finns sen runt 5 reserv batterier som är av riktigt usel kvalitet och de läcker vid användning, och laddning och ska helst inte användas, eftersom de förstör funktionen för de andra batterierna i många dagar, men är ändå bra att ha vid nödsituationer eller när jag jättegärna vill göra något som ja, fest, upplevelser eller mina älskade syskonbarn eller gudbarn med mera.

Olika saker använder olika många batterier.

När jag sover eller vilar, gärna i ett mörkt och tyst rum så laddar jag mina batterier. När jag ser på tv eller ligger ner så är jag i "standby", det drar lite energi, men inte alls speciellt mycket. Om jag inte kan ladda mina batterier tillräckligt bra, exempelvis på grund av att jag tidigare använt reservbatterierna så får jag dåligt fungerande batterier. Då måste jag försöka att göra så lite som möjligt i flera dagar tills batterierna återigen är fulladdade, om jag inte gör det så är risken stor att min dags-ranson av batterier minskas för all framtid.

Batteritillgången styrs av hur väl jag kan hushålla med mina batterier, ju duktigare jag blir på att spara på mina batterier ju fler får jag ha, men om jag slösar och använder mina reservbatterier ofta så får jag i framtiden färre batterier. Jag kan ju låna batterier från kommande dagar, men egentligen är det inte ekonomiskt. Om jag bestämmer mig för att låna ett batteri från nästa dag så får jag ofta betala med så hög ränta att det dras två-tre batterier varje dag de kommande dagarna..

Batterier är nödvändiga för alla, men för mig, med ME, så är de så pass få att det begränsar hela mitt liv.