I många år hade jag ett enda centrum i mitt liv. En enda sak som gav mig lycka. Hon hette Sweet Bel Air och hade många smeknamn men kallades främst för Ellis. Hon gav mig de absolut bästa stunderna i tonåren. Jag kunde andas när jag satt på hennes rygg mitt ute i skogen. Om jag så galopperade fram en öde grusväg i full spurt eller om jag skrittade på en stig med långa tyglar och bara kände henne lunka fram.. så var det ögonblicket perfekt. Jag älskade att köra in näsan i hennes päls och dra in hennes doft. Jag skrattade när hon kärvänligt "snusade" mig i året för att sedan blåsa varm luft i mitt ansikte. Hon var speciell.. en prinsessa! När vi köpte henne var hon en osäker ponny som helst inte ville att man skulle röra hennes huvud. Hon kunde så gott som nästan tränsa sig själv, :-) Hon var lycka. Idag springer hon över de gröna ängarna på andra sidan..
En längtan jag har, och haft ett tag nu, är att sitta på hästryggen en stund. Bara för att känna stegen. För att njuta av allt som har med hästar att göra.
Här är MASSA kort sen häst-tiden som mestadels spenderades inte bara med hästarna utan med min lillasyster Bella. Sweet Bel Air, Fighter. Bravve. Petrjazza. Snobben. Isabella. Rainbow.. med flera som stått i stallet hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar