Vad skulle jag göra?

Hamnade mitt i en tanke; Vad hade jag gjort om jag var frisk en hel dag..?! Spännande tanke. Finns så mycket. Till och börja med hade jag nog tagit sovmorgon. Lite sjukt med tanke på att jag lider av kroniskt trötthetssyndrom.. Men en hel natts sömn, vakna UTVILAD och må bra.

Jag har inte sovit längre än halv 9 det senaste året.. Visst, det kanske inte man ska klaga över. Men vid halv nio har jag samma natt varit uppe två-tre gånger och gått runt i lägenheten. Jag skulle vilja sova en hel natt, och typ till 9 i alla fall.

Sen skulle jag köra på i ett högt tempo. Kliva in i min gamla roll egentligen. Fröken aktiv, sprallig och energisk som inte kan sitta still. Jag hade tagit med mig alla "mina" barn till Leos Lekland. Erik, Anton, Joel, Axel och Lucas. Jag skulle ha lekt till svetten lackade, och fullständigt gått loss på rutschkanor och alla gångar. Spelat innebandy, sparkat boll..

Efter det skulle jag tagit lunch på stan, på Café Viskan. Bara suttit där i sorlet tillsammans med vänner och bara älskat varenda sekund. Jag hade kanske till och med unnat mig ett glas vin sådär mitt på dagen och sett till att varje minut räknades. Skrattat och bara mått bra. Ingen tanke på morgondagen.

Nästa aktivitet skulle vara en lång promenad med Basli. Sprungit, lekt, kastat boll, tränat lite, gett honom allt han förtjänar. Han är en pärla som accepterar situationen så bra som han gör. Men jag vet, han hade älskat det lika mycket som jag om vi kunde ta vår vanliga promenad, bara för en enda dag.

Sen då? Jo, jag skulle skämt bort min älskade man. Tre rätters skulle det bli och riktigt smaskigt. Suttit vid köksbordet och pratat bort halva kvällen. Skrattat och försvunnit in i varandras ögon. Tagit något glas vin och inte behövt ha i bakhuvudet hur mycket jag anstränger mig, hur många glas vin jag dricker, eller hur jag kommer må imorgon på grund av det vi gör.

Funderar på om man skulle dragit ihop kompisarna och haft en mysig "hemmafest" eller, ännu bättre, åkt någonstans där jag fått dansa. Dansa dansa dansa tills benen inte bär mig längre, för en gångs skull inte för att jag är trött, eller för att jag inte kan stå upp på egen kraft. Skulle kramat ur varenda droppe energi som fanns i kroppen. Skulle verkligen älskat varenda stund.

Jag är inte ledsen när jag tänker på det här. Det pirrar till i magen och jag ler. Drömmar är härliga, dessa får oss att försvinna ut i fantasins värld för en stund. Och fantasi har alltid varit ett säkert kort för mig. Visst, det hugger i hjärtat, jag vet att dessa drömmar förmodligen bara förblir drömmar. Men jag ska försöka se färgerna i livet ändå. Måste försöka hålla mig positiv. Gräva ner mig gör inte saken bättre..