En kamp.

Varför kan inte allt bara vara enkelt istället? Varför skall allt vara så svårt? Sedan beskedet av diagnosen så har jag kämpat i ett. Först kämpat för att kunna jobba 100%, sen accepterat att de fick bli 75%.. Nu sitter jag här med en sjukskrivning på 50% och känner mig utmattad av att bara behöva acceptera läget. Men sen ska man kämpa, emot vården, emot försäkringskassan, emot alla som man faktiskt behöver hjälp av..

Jag är arg, jag är ledsen, nej, jag är mest besviken..

Igår eftermiddag fick jag ett samtal ifrån min handläggare på försäkringskassan, det tog bara ett halvår för mig att få en sådan. Grattis! Men bättre sent än aldrig. Tack och lov är det en trevlig kvinna, förstående och hjälpsam. Men det är jobbigt än då. Allt är så mycket krångligare än vad jag hade trott. Som sagt, man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Orolig.. Hur kommer det här sluta? Det är ju liksom ingen som vet det idag. Jag har fått reda på att de kan bli sämre än vad det är idag. Inte för att jag säger att det kommer bli det. Men jag måste nog ha det i bakhuvudet. Sorgligt. Det enda jag ville vara att få jobba, jobba och ta vara på tiden med sambo och hund. Idag ska jag vara glad om jag orkar en promenad med Basli i veckan. Jag skall vara glad om jag orkar vara vaken tills Christopher kommer hem efter träningen, och att jag orkar föra en konversation som hänger ihop. Detta blir allt svårare på kvällarna. Tankarna hoppar fram och tillbaka så jag har svårt att hålla mig till ett enda ämne. Koncentrationsförmågan är låg, orken lägre. Utmattningen börjar bli en vana. Smärtan går ofta över till avdomning. Speciellt i benen. Ryggen har sedan i helgen gjort att jag har svårt att gå, jag för mig framåt likt "Ringaren i Notre Dame". Haltar.. Biter ihop tänderna hårt, väldigt hårt för att inte skrika när jag ska resa mig upp ur soffan.

Idag ska jag ta en kamp med Försäkringskassan. Vet inte varför jag får upp en bild av två superhjältar, typ Stålmannen och Spindelmannen som slåss emot varandra just nu. Livlig fantasi mitt i tröttheten. Ja, jag är trött. Vill sova.. Men nej, jag måste kämpa vidare.