Två kalas på en dag.

Jag gjorde som jag blivit tillsagd, helt enkelt så lät jag bli att tänka på morgondagen. När jag och Christopher hade lämnat av Basli i Fritsla och var på emot Kinna så bubblade det i magen. Det var alldeles för länge sen jag träffade syskonbarnen. Axel som nu blivit 4 år, stor kille, skulle ha kalas. Vi kom inte mycket mer än in i hallen där vi fastnade på golvet tillsammans med killen som var dagens mittpunkt. Han öppnade paketen, som jag har för mig var cirka 8 stycken. Någon stor, och massa små. Det är ju själva öppnandet som är skoj när man är i den åldern, att det ligger något där i är bara ett plus i kanten.

Anton hängde kring min hals som en igel och jag njöt i fulla drag när han kramade mig och kröp upp i mitt knä. En ny vaken Anton, myspys. Sen, när paketen väl var öppnade så drog tempot igång, och jäklar va energi som krävdes. Vissa stunder trodde jag att jag skulle stupa, men varenda minut var så värt det. 

I två timmar underhöll vi pojkarna så Henke fick chansen att pyssla inför kalaset. I slutet av detta två timmars pass ;-) med de båda busfröna så gav mina ben upp. Kraften rann ur.. Paniken sprang i hela kroppen. Kalaset hade ju inte ens börjat, och där satt jag i soffan med Anton i knät och funderade hur jag skulle kunna resa mig upp ens. Men energin hamnade på nödläge och jag lyckades delta i kalaset till viss mån. Något frånvarande vill jag väl påstå att jag var några stunder.

Kalas-kille nummer två bodde också i Kinna. Vår gudson Lucas fyller 5 år på tisdag. Så med ännu ett paket i handen knackade vi på dörren till familjen Klasson-Friberg. En lycklig Lucas sken som en sol och jag kände mig nöjd som orkat ändå hit. Emma och jag tog ett glas vin och slog oss ner i soffan, medan grabbarna spelade spelet som Lucas fick av oss i present. Efter en stund tröttnade dem på spelet och Lucas kom med en bok och kröp upp bredvid mig. Fröken Andréasson läste med stor inlevelse boken, som jag idag inte kommer ihåg vad den heter, minns dock något om nåt godismonster?!

Två kalas på en dag, resulterar i en sak. Söndagen blir en rejäl krasch. Benen skakar så fort jag försöker stå upp, att resa sig från soffan är rent hopplöst vissa gånger. Ryggen gör så ont att jag känner mig bedövad. Fick sällskap av Basli som vanligt när jag fick sitta med huvudet i toaletten. Strax efter att jag gjort min runda där, så kräktes min lilla bebis också, och av den lukten så hamnade jag med huvudet före i samma toalettstol igen. Ungefär som när någon gäspar, då gäspar snart alla andra. Min hund och jag kör en annan variant av den helt enkelt

Dock kan jag idag säga att det var värt det. Två, eller ja, fyra glada barn som fick mig att orka lite mer än jag kanske borde. Att jag måste lära mig att säga nej när barn vill bli burna kommer dock bli en pärs, det är ju sååå mysigt. :-( då vill man ju inte neka dem!

Så, idag gör jag minsta lilla. Christopher har bytt till vinterdäck ute hos pappa. Jag har tyvärr inte kunnat sova även om jag absolut ville det. Smärtan var för mycket. Men istället har jag och Basli Bus legat och kollat på Pippi Långstrump, serien som gick för fleeeera massa jätte många år sen.

Nu blir det soffläge så att sängen hinner svalkas ner igen tills det är dags att sova för natten. Avskyr att gå och lägga mig i en varm säng. Har dock funderingar på om vi skall köpa oss flera lakan och kunna byta ännu oftare med tanke på att mina nätter, eller ja, mornar alltid börjar i blöt pöl i sängen, i morse var värre än på länge, det rann svett ner för ryggen. Riktigt äckligt... suck. En biverkning på alla förbannade mediciner. 

Vi hörs imorgon! Natti natti