Obehagliga människor och en underbar helg..

Efter utbildning, sjukdom och helg så är man äntligen tillbaka på kontorsstolen och kan andas ut. Bara för en dag. Imorgon är det dags för specialisten. Känns i magen, hjärtat och huvudet. Vet egentligen varför, men det är alltid super nervöst när man skall dit. Det är obehag. Verkligheten kommer i kapp när man sitter i bilen och åker till Mölndal för att besöka Gottfries. Stället där min verklighet vaknade till liv.

Denna helgen har verkligen varit helt underbar. Fredagen myste vi med lite vin (och öl) på balkongen i det helt underbara vädret. Grillade lite på vår nya elgrill, som vi fått av min mormor och morfar. Köttet blev oväntat gott, mina fördomar emot elgrillar får nog läggas på hyllan tillsvidare. Men fortfarande, inget slår en riktig grill, speciellt när pappsen min står för köttet. ;-)

Lördagen vaknade vi till det fantastiska vädret, och helt utan plan satte vi oss i bilen och åkte gamla Varbergsvägen emot Mark och första stoppet blev kyrkan där vår vigsel om ett år skall ske. Gick ett varv med en överexalterad Basli som troligen kom ihåg sist han var där med matte och "mormor". Myste lite, kramades och njöt av känslan. Satte oss i bilen, åkte vidare till Bygdegården där vi "fönstershoppade". Eller egentligen kikade vi in igenom rutorna för att se hur det ser ut. Till min stora glädje fanns där en scen. Perfekt! Ch tyckte nog att jag var lite pinsam som gick runt och kollade in i varenda fönster. :-P

Vidare besökte vi både Fritsla, Skene och Fotskäl denna dag. Pussade på Erik och överlämnade kläderna jag köpt. Som helt otroligt passade trots att jag köpte en storlek större än vad Evelina hade sagt. Jag har tur ibland alltså. :-) Komiska var att ju längre ifrån Borås vi åkte desto sämre blev vädret. I Fotskäl blev det en regnskur till och med..? Och folk säger att Borås är regnets-stad? Knappast!

Söndagen? Jo.. Vi, eller ja, Ch tvättade och städade lite. Jag försökte vakna och skaka om mig själv lite. Sovit dåligt tror jag. Men till slut kom jag på fötter. Upp upp och iväg. Tog en sväng till Rusta för att kika på ett set med turkosa möbler till balkongen. Råkade ut för en situation som jag inte kan bli av med  riktigt än. Vi stod och kikade på solcellslampor och Ch ser i ögonvrån att det blixtrar till, först en gång och sen en gång till. Detta missar jag helt och när vi går förbi kassorna ut börjar Ch prata med någon som jag trodde var en bekant. Men jag märker sen när jag fortsätter gå att detta är ingen han träffat innan. Av diskussionen att döma skämdes jag lite och trodde helt enkelt att min kära fästman sett helt fel. Men när vi satte oss i bilen förklarade Ch att mannen hade tagit kort på oss!?!? Va? Liksom en helt främmande karl tar kort på oss inne på Rusta?! Han visade telefonen och låtsades som om han inte hade en aning om vad han gjort. Men det visade sig att i telefonen fanns det ett suddigt kort på oss, och sedan ett väldigt klart och tydligt. Hans avsikt var alltså att ta kort på oss!? Vart är vägen på väg? Obehaglig typ!! Vad skulle han med de till liksom? Fattar noll. Obehagskänslan satt kvar länge och jag ville egentligen bara hem. Men det blev ett besök på Albrekts för att kika på ringar och det gjorde att det värsta av känslan smög sin väg.

Så, jobbet. Underbart att vara tillbaka som sagt. Ha en trevlig start på veckan och ha ögonen öppna.