Då sitter vi i bilen på väg till Mölndal igen. Dags att besöka specialisten. Jag hade en bra känsla igår, kände att jag för första gången skulle komma dit och kunna säga att det var en bra dag, men ack ack. Där lurade kroppen mig. Jag känner mig kass! Feber visade temperaturmätaren. Huvudvärk ifrån en nedre delen av världen och illamående. Fick tvinga i mig en skål och flingor innan vi åkte. Matlådan som Ch så snällt gjort till mig igår fick det att vända sig i magen. Orättvist. Men vad skulle jag egentligen förvänta mig? Jag var redan orolig igår, och stress? Ja, jag har sagt de innan, det är gift emot mig.
Försöker lyssna på lite pepp-musik på väg till Gottfries i form av Carrie Underwood. Country med andra ord. Funkar la sådär.. :-(
Håll tummarna. Det här måste ge något idag. Jag måste tillsammans med läkaren komma på någon mer lösning, något, vi måste försöka, inte ge upp. Jag ger inte upp. Aldrig. Det har pappa och morfar lärt mig. Jävlaranamma! Det har jag fått lära mig sen lite. Se framåt.. Se lösningen. Även om den känns väldigt långt bort en dag som denna. Vill bara sova, sova och sova lite till. Så god natt! Ch får sköta körningen så sover jag tills vi är framme. Natti natti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar