Jag har längtat. Sista veckan har varit behövlig, men lång. Imorgon är det dags att börja jobba igen. Kryper i fingrarna. Vet att det finns en hel del på mitt bord att göra och det ska bli skönt att sätta igång. Träffa kollegor. Sitta på min stol. Sjunga för tomma lokaler på morgonen. Få rutiner igen. Ordning och reda.. Men samtidigt, i samma veva som jobbet börjar så måste jag tänka på att börja lära känna min kropp och gränserna. Jag har under de här tre veckorna, semestern, kunnat "komma och gå" som jag vill. Sova när jag behöver de, vila, alltså bara tänka på vad min kropp behöver. Men ja.. Så funkar inte en vardag. Så vill jag inte att min vardag skall se ut! Åååååh! Kreverar inombords. Eftermiddagen har varit en rejäl pärs. Satt på golvet och grät tills jag såg ut som ett russin. Blev helt tom. Kan det va nervositet inför imorgon? Jag hoppas innerligt de!
Förmiddagen var helt underbar. Besökte Anna och Martin. Det var urmysigt! Tog oss bara ett år att komma av ut till deras hus. Grattis Mimmi, bra presterat! Nu ska de absolut inte dröja lika länge tills vi hälsar på dem igen. Och snart hoppas jag på att få bjuda dem på mat här hemma hos oss. Mat som jag själv orkat laga. Saknar även de..
Dock har jag plockat fram ett gammalt intresse. Teckna, skissa, måla. Tack vare en fråga ifrån Christopher kring en dödskalle till ett plektrumskydd så hamnade jag med block och penna, sen dess har jag knappt kunnat släppa pennan. Nu letar jag efter lite roliga material och så vidare på nätet. Av någon anledning så kände jag ett starkt lugn när jag satt och tecknade. Kanske ett bra tecken? :-)
Nu är det läggdags. Känns ungefär som när man var liten, dagen innan sin födelsedag. Löjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar