Minnet..

Jag blir lite ledsen. Tycker att det är läskigt. Jag har faktiskt alltid haft ett ganska bra minne. Komma ihåg siffror, konstiga saker, låttexter och så vidare, det har aldrig varit något problem. Kan komma ihåg detaljer som andra kanske inte ens la märke till. Men nu.. "Shit" liksom. Jag kan säga en sak, glömma av att jag sagt de direkt efteråt. Kan prata med Ch om något, men så nästa morgon har jag ingen aning om de. Det är skrämmande att man kan glömma av både viktiga och mindre viktiga saker.

Tänk, ibland kan man glömma av saker, och när man väl pratar om de kan man komma ihåg, "jamen just de, det här har vi redan pratat om ju". Men när det gäller mig, jag får inte ens den känslan.. Jag är jätte ledsen över det. För mig är det kämpigt att ha det såhär. Jag har alltid varit lite för duktig på att komma ihåg låttexter, de har alltid varit en rolig förmåga att jag kan höra en gammal favorit sen flera år tillbaka och fortfarande komma ihåg hur lyriken går... Numera får jag kämpa, läsa texten? och sen återupprepa låten hur många gånger som helst för att ens komma ihåg en del av den.

Kanske ett mindre problem. Vad vet jag?! Men för mig är det jobbigt. Minnet. Närminnet speciellt. Det bråkar med mig och jag känner en stark ångest. Det är pinsamt. På jobbet är det mest genant. När man hela tiden måste skriva, anteckna och vara medveten om att påminna sig själv genom att lägga in påminnelser i iPaden. Genom att sätta upp ett schema för sig själv, för annars är risken att man tappar bort någon viktig del, någon arbetsuppgift som har starkt värde, och kan ställa till det för andra.

Får försöka hitta något sätt att komma ihåg saker, träna minnet? I dagsläget är jag grymt lycklig över min lilla padda. Den får ställa upp som minne. Skriver upp allt i den, jobb som privat. Bra beslut, även om det var ett dyrt beslut. Ett annat dyrt beslut är bilen. Idag ska jag scanna över ett påskrivet kontrakt till Toveks i Kinna. Sen är det klart. Vi har köpt bil. Lånet är fixat hos banken. Gamla bilen skall lösas ut, nya bilen skall betalas (i alla fall handpenningen). Allt som allt, det känns bra, men samtidigt, ja, JAG HATAR ATT LÅNA. Hatar krediter, hatar lån, men i dagens samhälle kommer man inte så långt utan dem. Spara ihop till en bil på 165 000, jo, det tar några år. Nu är det som det är.

En period med orden, "nu är det som de är", häftigt, stort och arsel. Mmm. Jag har mina perioder med ord och uttryck. Arsel har hängt med ett tag, det är bara fråga Ch och Johan. Alla är arsel på eftermiddagen när jag sitter hemma i soffan. Arsel är nog samma sak som dum?! I alla fall i mitt huvud. Lilla Mimmi liksom. ;)